{"id":940,"date":"2018-06-08T08:49:39","date_gmt":"2018-06-08T06:49:39","guid":{"rendered":"http:\/\/wp.kristdemokraterna.se\/janstefanson\/?p=940"},"modified":"2018-06-15T11:11:44","modified_gmt":"2018-06-15T09:11:44","slug":"nationaldagsfirandet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/wp.kristdemokraterna.se\/janstefanson\/nationaldagsfirandet\/","title":{"rendered":"Nationaldagsfirandet"},"content":{"rendered":"

\"\"Mitt namn \u00e4r Janne Stefanson och jag \u00e4r vice ordf\u00f6rande i kommunstyrelsen.
\nJag flyttade hit 1977 f\u00f6rsta g\u00e5ngen och 1984 andra g\u00e5ngen.
\nJag har allts\u00e5 levt st\u00f6rre delen av mitt liv h\u00e4r.<\/strong> Jag kan f\u00f6rst\u00e5 dom m\u00e4nniskor som tycker det \u00e4r konstigt att jag forts\u00e4tter att h\u00e5lla p\u00e5 BIF och GIF. Men n\u00e5got m\u00e4rkligt infinner sig med relationen till min uppv\u00e4xtbygd med b\u00f6rjan i stadsdelen Bryn\u00e4s p\u00e5 femtiotalet. Med lagom dovt filter framst\u00e5r d\u00e5tid i b\u00e4ttre dager. Det var mer sn\u00f6 f\u00f6rr och varmare badvatten och visst var det mesta v\u00e4ldigt mycket b\u00e4ttre. Bortg\u00e5ngne professorn Hans Rosling brukade dock beskriva sanningen p\u00e5 ett annat s\u00e4tt och d\u00e5 blev det ofta tv\u00e4rtom. Alla har vi nog h\u00f6rt honom ber\u00e4tta om vad som revolutionerat v\u00e5r tillvaro mest. Fr\u00e5n sl\u00e4p och slit till knapptryck. Tv\u00e4ttmaskinen.<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r str\u00f6mmen f\u00f6rsvann f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan avsl\u00f6jades en del av v\u00e5ra svagheter. Mat blev f\u00f6rst\u00f6rd i v\u00e4rmen, hissarna stod still och butiker tvingades h\u00e5lla st\u00e4ngt. Tolv timmar!<\/strong> Sedan var allt som vanligt igen.
\nMen det var inte bara v\u00e5ra svagheter som avsl\u00f6jades. F\u00f6r de \u00e4ldre boende i servicehuset som inte kunde ta sig upp i byggnaden ryckte FRG, frivilliga resursgruppen in. Man hj\u00e4lptes \u00e5t att b\u00e4ra upp till r\u00e4tt v\u00e5ning f\u00f6r att n\u00e5 sin l\u00e4genhet. FRG bildades n\u00e4r flykten fr\u00e5n bl.a Syrien n\u00e5dde v\u00e5r kommun. Vi s\u00e5g bilderna som kablades ut om m\u00e5nga som fick s\u00e4tta livet till i Medelhavet.\u00a0 De som kom till v\u00e5r kommun saknade allt. FRG gjorde en stor insats i mottagandet. Man samlade in f\u00f6rn\u00f6denheter och delade ut till de n\u00f6dst\u00e4llda. Vi kommer att minnas det f\u00f6r alltid.<\/p>\n

Det finns en inneboende kraft hos m\u00e5nga att hj\u00e4lpa den som \u00e4r utsatt och det visas ofta n\u00e4r behoven \u00e4r som st\u00f6rst. Upplands-Bro andan!<\/strong> Finns den? Jag fick fr\u00e5gan fr\u00e5n en annan partif\u00f6retr\u00e4dare f\u00f6r n\u00e5gon vecka sedan. Finns den och hur ser den ut? Kanske en s\u00e5n h\u00e4r plats inte betyder lika mycket f\u00f6r alla m\u00e4nniskor, det d\u00e4r barndomslandskapet som etsar sig fast i minnet, of\u00f6r\u00e4nderligt, evigt, och jag tror nog att det till en del har att g\u00f6ra med hur man minns den h\u00e4r tiden i sitt liv, om man minns den med gl\u00e4dje eller om man kanske minns den med fasa.<\/strong>
\nVi formas av mycket naturligtvis, vi m\u00e4nniskor, och under l\u00e5ng tid, men till mycket stor del formas vi av minnen och erfarenheter fr\u00e5n just den d\u00e4r tiden i v\u00e5ra liv n\u00e4r vi uppt\u00e4cker v\u00e4rlden f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen och s\u00e5 sakta f\u00f6rs\u00f6ker hitta v\u00e5r plats i den.
\nInte minst formas vi av dom m\u00e4nniskor vi m\u00f6ter och l\u00e4r k\u00e4nna och som f\u00e5r betydelse f\u00f6r oss och som p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt blir en del av den v\u00e4rld som vi kan utveckla ett slags samh\u00f6righet med. Jag har funderat en hel del \u00f6ver vad det \u00e4r som f\u00e5r oss att k\u00e4nna samh\u00f6righet med andra m\u00e4nniskor. Ja, med andra m\u00e4nniskor \u00e4n dom som st\u00e5r oss n\u00e4ra. Med m\u00e4nniskor vi inte personligen k\u00e4nner, aldrig personligen har tr\u00e4ffat, aldrig personligen kommer att tr\u00e4ffa. Allts\u00e5 samh\u00f6righeten med m\u00e4nniskorna i det samh\u00e4lle vi lever i.
\nInte samh\u00f6righet i bem\u00e4rkelse att tycka lika som andra m\u00e4nniskor eller att vara lika eller se lika ut,<\/strong> utan det slags samh\u00f6righet med andra m\u00e4nniskor som inneb\u00e4r att man kan dela ett samh\u00e4lle med varandra, k\u00e4nna sig delaktig i samh\u00e4llets angel\u00e4genheter, respektera dess lagar och regler, vara beredd att g\u00f6ra en insats f\u00f6r samh\u00e4llet, att offra n\u00e5got f\u00f6r det, att k\u00e4nna f\u00f6rtroende f\u00f6r att det jag g\u00f6r f\u00f6r samh\u00e4llet, det g\u00f6r alla andra ocks\u00e5. Det slags samh\u00f6righet som bygger p\u00e5 k\u00e4nslan och erfarenheten av att med dom h\u00e4r m\u00e4nniskorna har jag s\u00e5 pass mycket gemensamt att vi ocks\u00e5 kan vara oeniga, vara olika, ha olika v\u00e4rderingar om saker och ting, ha olika intressen, ha olika uppfattningar om hur vi ska m\u00f6ta samh\u00e4llets utmaningar och problem, ja i sista hand om hur det samh\u00e4lle vi delar ska se ut \u2013 och det utan att beh\u00f6va vara r\u00e4dda f\u00f6r varandra, utan att vilja v\u00e4nda ryggen \u00e5t varandra, utan att vilja bygga en mur mellan varandra, utan att vilja leva i ett samh\u00e4lle d\u00e4r dom andra inte finns.
\nDvs den samh\u00f6righet som kr\u00e4vs f\u00f6r att vi ska k\u00e4nna f\u00f6rtroende och respekt f\u00f6r dom uttalade och outtalade \u00f6verenskommelser som idag ligger till grund f\u00f6r det svenska samh\u00e4llet, f\u00f6r demokratin, f\u00f6r r\u00e4ttvisan, f\u00f6r allas likhet inf\u00f6r lagen, f\u00f6r allas lika m\u00f6jligheter att bli delaktiga i samh\u00e4llet och g\u00f6ra det till sitt.
\nDet slags samh\u00f6righet som i sista hand m\u00e5ste bygga p\u00e5 att samh\u00e4llet \u00e4r \u00f6ppet f\u00f6r dom som vill komma in i det \u2013 och att dom som vill komma in i det \u00e4r \u00f6ppna f\u00f6r det samh\u00e4lle som dom vill komma in i \u2013 f\u00f6r dess historia, dess spr\u00e5k, dess traditioner, dess lagar och sedv\u00e4njor, dess ber\u00e4ttelser och h\u00f6gtider.<\/strong><\/p>\n

Inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis f\u00f6r att g\u00f6ra allt detta till sitt, utan f\u00f6r att s\u00e5 sm\u00e5ningom kunna g\u00f6ra samh\u00e4llet till sitt. Och med tiden k\u00e4nna igen sig i det, och k\u00e4nna sig n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r hemma i det, och kanske rentav k\u00e4nna en viss gl\u00e4dje \u00f6ver att f\u00e5 vara en del av det, och d\u00e4rmed k\u00e4nna en viss samh\u00f6righet med m\u00e4nniskorna som de delar det med.<\/p>\n

Vad \u00e4r det d\u00e5 som kr\u00e4vs f\u00f6r att en s\u00e5n samh\u00f6righet ska kunna uppst\u00e5 och bevaras? Och d\u00e4rmed, som jag ser det, ocks\u00e5 demokratin, som ju hur man \u00e4n ser p\u00e5 den saken fortfarande har nationen som sin viktigaste bas.
\nVad f\u00f6rnuftet och f\u00f6rst\u00e5ndet s\u00e4ger \u00e4r uppenbart. Ju fler m\u00e4nniskor vi klarar av att k\u00e4nna samh\u00f6righet med desto b\u00e4ttre vi kan organisera v\u00e5rt gemensamma beroende av varandra, desto b\u00e4ttre kan vi dela p\u00e5 ansvaret, desto st\u00f6rre frihet f\u00f6r var och en av oss att f\u00f6rverkliga v\u00e5ra egna dr\u00f6mmar och ambitioner, desto \u00f6ppnare samh\u00e4lle med st\u00f6rre m\u00f6jligheter f\u00f6r var och en.\u00a0S\u00e5 enkelt \u00e4r det.<\/strong>
\nMen kanske inte s\u00e5 enkelt \u00e4nd\u00e5, eftersom jag inte tror att f\u00f6rnuftet och f\u00f6rst\u00e5ndet alltid r\u00e4cker till. En n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning m\u00f6jligen, men inte tillr\u00e4cklig. F\u00f6r jag tror vi beh\u00f6ver k\u00e4nslan ocks\u00e5, den k\u00e4nsla som kommer av gemensamma erfarenheter av och med andra m\u00e4nniskor, och d\u00e4rmed gemensamma minnen, och d\u00e4rmed gemensamma ber\u00e4ttelser. Allt det d\u00e4r som kr\u00e4vs f\u00f6r att vi inte ska bli fr\u00e4mmande f\u00f6r varandra, och b\u00f6rja misstro varandra, och bli r\u00e4dda f\u00f6r varandra och b\u00f6rja bygga murar mot varandra.\u00a0Det \u00e4r den h\u00e4r biten som g\u00f6r det s\u00e5 sv\u00e5rt.\u00a0\u00a0<\/strong>Idag \u00e4r Upplands-Bro en snabbt v\u00e4xande, och betydligt st\u00f6rre kommun \u00e4n f\u00f6r trettio \u00e5r sedan, dit m\u00e5nga nya m\u00e4nniskor kommit p\u00e5 mycket kort tid, ofta fr\u00e5n helt andra v\u00e4rldar, med helt andra erfarenheter och minnen och spr\u00e5k, inte alltid s\u00e5 l\u00e4tta att j\u00e4mka samman med dom minnen och erfarenheter som format det samh\u00e4lle de kommit till.\u00a0I synnerhet inte som det av m\u00e5nga sk\u00e4l har blivit sv\u00e5rare att m\u00f6tas \u00f6ver dom nya gr\u00e4nserna, att l\u00e4ra k\u00e4nna varandra, att uppt\u00e4cka varandra, att uppt\u00e4cka sitt beroende av varandra.<\/strong>
\nJag har sett tillr\u00e4ckligt mycket i den h\u00e4r kommunen den senaste tiden f\u00f6r att ana vad det h\u00e4r riskerar att f\u00f6ra med sig i form av r\u00e4dsla och misstro och fr\u00e4mlingskap och av samh\u00e4llen som v\u00e4nder varandra ryggen, och d\u00e4rf\u00f6r har jag ocks\u00e5 b\u00f6rjat fundera \u00f6ver vad vi m\u00e5ste g\u00f6ra f\u00f6r att motverka det.<\/p>\n

Jag tror att det f\u00f6rsta vi m\u00e5ste g\u00f6ra \u00e4r att g\u00f6ra det m\u00f6jligt f\u00f6r framf\u00f6rallt unga m\u00e4nniskor att \u00f6verskrida dom m\u00e5nga nya gr\u00e4nser och klyftor som drar igenom v\u00e5rt samh\u00e4lle, och d\u00e4rmed g\u00f6ra det m\u00f6jligt f\u00f6r m\u00e4nniskor med olika bakgrund, ja ibland fr\u00e5n helt olika v\u00e4rldar, att m\u00f6ta varandra, n\u00f6tas mot varandra, f\u00e5 gemensamma erfarenheter av och med varandra, f\u00e5 gemensamma minnen och gemensamma ber\u00e4ttelser och d\u00e4rmed utveckla det slags samh\u00f6righet med varandra som jag tror varje samh\u00e4lle kr\u00e4ver.
\nJag vill se den h\u00e4r dagen, nationaldagen,<\/strong> inte som ett firande av den nation som en g\u00e5ng fanns utan av den nation som idag \u00e4r m\u00f6jlig \u2013 men som \u00e4r m\u00f6jlig bara om vi f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r en annan nation \u00e4n ig\u00e5r, byggd p\u00e5 en annan samh\u00f6righet, baserad p\u00e5 delvis andra erfarenheter och andra minnen och andra ber\u00e4ttelser.
\nInte ist\u00e4llet f\u00f6r dom gamla ber\u00e4ttelser som en g\u00e5ng formade Sverige, historien \u00e4r alltid en viktig del av nuet, historief\u00f6rnekelse \u00e4r ingen god tradition, och vet vi inte varifr\u00e5n vi kommer vet vi inte heller vart vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g.
\nMen som en ber\u00e4ttelse i st\u00e4ndig f\u00f6r\u00e4ndring, i ett st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende offentligt samtal om vilka vi \u00e4r och vad som binder oss samman.<\/strong>
\nOch det \u00e4r det jag till sist vill kunna fira, att vi kan samlas h\u00e4r idag, alla vi som lever i Sverige, samlas \u00f6ver alla dom gr\u00e4nser som alltmer tenderar att skilja oss \u00e5t, och uppt\u00e4cka hur mycket det \u00e4r som vi faktiskt har gemensamt och hur mycket vi har som \u00e4r v\u00e4rt att gemensamt f\u00f6rsvara och bevara, och hur mycket vi gemensamt har att f\u00f6rlora om vi misslyckas.
\nAtt inte ge efter f\u00f6r dom krafter som vill s\u00f6nderdela samh\u00e4llet.
\n<\/strong>Att om och om igen f\u00f6rs\u00f6ka bygga dom broar som kr\u00e4vs f\u00f6r att vi i \u00e5r, och n\u00e4sta \u00e5r, och n\u00e4sta \u00e5r igen, ska kunna samlas h\u00e4r igen och kunna s\u00e4ga till oss sj\u00e4lva att det vi tillsammans har gemensamt fortfarande \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n det som skiljer oss \u00e5t.<\/p>\n