• ”Ur led är tiden” av Jan Johansson

    William Shakespeare, död 1616, var en man som visste vad han skrev. Det är som bekant han som skapat uttrycket enligt rubriken. Riktigt varför vet jag inte, men troligen har Hamlet (där uttrycket ingår) råkat ut för något liknande som det jag nu skall delge dig.
    I vårt land var det för ett antal år någon som tyckte, att vi skulle ändra klockan två gånger varje år. Först skulle man i slutet av mars börja med något som skulle kallas ”sommartid”, dvs förkorta ett dygn med en timme och säga att klockan på natten mellan en lördag och en söndag skulle avverka två timmar på en. Sedan skulle detta kompenseras sex månader senare, för då skulle det ta två timmar för klockan att gå en timme och dygnet skulle bestå av 25 timmar, varav en visserligen osynlig.

    Detta manipulerande är givetvis mot alla naturens regler, och varje ansvarskännande urmakare känner olust inför dessa vidrigheter. Själv måste jag erkänna att jag står helt på urmakarnas sida.
    När du, käre läsare, har hunnit igenom min sorgliga historia, förstår du säkert att det är helt fel med nuvarande ordning.

    För mycket länge sedan, före införandet av ”sommartid”, var jag en glad och relativt vältränad person. Jag arbetar gärna i min trädgård och har anlagt en uteplats i ena kanten. Där brukade jag varje sommarmorgon inta min frukost, och jag värmdes då av de färska solstrålarna som just stigit upp över grannens hustak. Då hade jag dessförinnan hunnit med att springa en 5 km lång motionsrunda i skogen, och efter vederbörlig dusch var det väldigt skönt att äta frukost och läsa morgontidningen i solen. Efter en skön halvtimme på uteplatsen var det sedan lagom att ta bussen till arbetet, dit jag kom innan flextidsintervallet hade gått ut.
    Den stora ”fiffelreformen” gjorde att jag missade morgontiden om jag fortsatte att motionsspringa i vanlig tid, dvs i så fall enligt den lagligt omställda klockan en timme senare än vanligt. För att hinna till arbetet innan den även där omställda klockan hade passerat flextidsmallen tvingades jag därför att ge mig av en timme tidigare än vanligt. Jag är en morgonmänniska och skulle inte tveka att göra det, om bara de bestämmande hade sagt till solen att över Sverige skulle den gå upp en timme tidigare än vad den gjort i miljoner år.
    Här ligger systemets stora svaghet. Solen vet inte om att vi i vårt land har infört sommartid.

    Den trogna himmelsstjärnan var visserligen uppe och lyste på mig när jag första gången sprang enligt den nya tiden, så på solen faller ingen skugga. Men när jag satte mig på min uteplats med frukost och morgontidning, drabbades jag direkt av omställningens avigsida. Solen sken, men den hade inte hunnit över grannens hustak. Även om han och hans familj är mycket vänliga och tillmötesgående, kunde jag inte begära att de skulle ta bort en våning på sitt hus, främst därför att det är ett enplanshus med källare. Det har nu gått många år, men jag har inte ännu funnit någon lösning på problemet.

    Det påstås att det finns folk som gillar sommartiden. ”Det ger oss möjlighet att njuta mer av solen”, säger de. Helt fel, säger jag. Solen är uppe exakt lika länge oavsett hur vi ställer våra klockor. Det gäller bara att vara uppe när solen är det. Den är uppe även på morgnar, och jag vet att den då är skönast. Ja, jag tycker att den är så skön att jag sedan reformen infördes har tvingats avstå från träning på vardagsmorgnarna.
    Min kondition är därför inte längre så fin. Detta kan uteslutande hänföras till ett riksdagsbeslut. Ett felaktigt sådant.

    Ur led är tiden!

    Jan Johansson
    12 mars 2012