Skapa hopp i väntan på det vardagliga!

Nu har många semester, medan andra fortfarande sliter med jobb på sjukhus, på äldreboenden eller på det allra första sommarjobbet. Skolavslutningarna är över, prästkragarna lyser på ängarna och samtidigt är mycket är ovant och annorlunda.

Det skriver Malin Silén (KD) i en artikel i Nerikes Allehanda nyligen.

Det sägs att det inte är förrän man förlorar någonting som man riktigt uppskattar det man har. Coronapandemin har fått mig att tänka efter vad som egentligen är viktigt. Ensamheten breder ut sig när besöksförbud införs på äldreboenden, körövningar ställs in och vi inte längre bör umgås med släktingar och bekanta som förut.
Till och med jag, som annars är en frisk och aktiv person i mina bästa år, börjar faktiskt känna av att någonting fattas mig. För några veckor drabbades en släkting av Corona och nu oroas jag även av sjukdom i den närmsta familjen. Sedan i februari har jag inte tagit tåget hem till mina föräldrar en enda gång och faktum är att jag saknar mina nära och kära. Min kör har varit inställd halva våren och träningsgruppen jag brukar hänga med nästan varje lördag året runt har varit inställd sedan i april.

Vi kristdemokrater pratar oss gärna varma för civilsamhället. Jakob Forssmed har förtjänstfullt belyst att vi svenskar är ganska ensamma. Visst finns vården i de allra flesta fall när vi blir sjuka, Försäkringskassan och facket när vi blir arbetslösa, prästen inför begravningen. Men utan familj, föreningsliv och vänner blir tillvaron lite gråare. Penseldragen lite vagare. Världen lite mindre meningsfull.

Coronapandemin kommer att gå över. Hur vi hanterat den kommer att analyseras och slutsatser kommer att dras. Resultatet kommer tids nog att visa sig, bara vi har tålamod. Jag hoppas dock att det i alla fall kommer att leda till att vi bättre uppskattar det vi har. Möjlighet att vila och umgås i solen. Göra en utflykt i länet. Ringa en vän. Besöka din mamma.

Jag saknar det vardagliga. Under tiden gäller det att skapa hopp. Ta en distansfika med dem du kan, promenera själv i naturen, ihop med en vän eller din närmaste familj. Upptäck närområdet som du sällan tar dig tid till. Se det stora i det lilla. Sommaren är inte inställd, njut av livet medan du kan!

Malin Silén (KD), Örebro