Småskalig vattenkraft behöver få ett andrum

Många småskaliga vattenkraftsproducenter riskerar konkurs på grund av att de varken har råd att avveckla sin verksamhet eller genomföra de åtgärder som länsstyrelserna kräver. Detta som en följd av ett utslag i Mark- och Miljööverdomstolen 2012, som innebär en ny praxis för tillämpning av den då 15 år gamla Miljöbalken. Länsstyrelserna tvingar nu dammägare att investera mångmiljonbelopp för att återställa den ursprungliga miljön, även då dessa åtgärder medför omfattande skador på kulturmiljö, jordbruk och tredje man.

Miljöministern har, i svar på muntliga och skriftliga frågor från mig, tonat ner problemet. Nu har det visat sig att länsstyrelserna tar regeringens erinran med jämnmod. I Västra Götalands län upphävdes i början av året det moratorium för omprövningar som rådde under 2016. I Örebro fortsätter länsstyrelsen att hota med att förbjuda verksamhet som inte söker tillstånd för att få fortsätta, även då verksamhet bedrivits i hundratals år och tillstånd alltid funnits enligt då gällande regler.

I den energipolitiska överenskommelse, som ingicks i juni 2016 mellan S, M, MP, C och KD, ska vattenkraftsbranschen genom en fondlösning finansiera kostnaderna för omprövning av vattenverksamheter. Nyligen meddelades att denna fond startar tidigast i januari 2018. Fonden ska finansiera större delen av kostnaderna för miljöåtgärder och produktionsbortfall för småskaliga vattenkraftverk som tvingas riva ut sina dammar.

Kristdemokraterna stöder inriktningen att undanröja hinder för vandringsfisk. Samtidigt anser jag att arbetet måste ske med en balans mellan miljönyttan och andra intressen. Vattenkraften är förnybar och fri från miljöskadliga utsläpp. Totalt står den småskaliga vattenkraften för 4,3 TWh årlig produktion. Detta motsvarar Göteborgs årliga elanvändning. Vattenkraften är viktig för att reglera variationer och därmed bevara balansen i elnätet. Därigenom har den småskaliga vattenkraften större betydelse för elförsörjningen än dess andel av produktionen utvisar. Energimyndigheten bedömer att vattenkraftens roll i framtiden kommer öka. Det är därför orimligt att miljöministern inte tar frågan på ett större allvar.

För det andra drabbar länsstyrelsernas offensiv även fördämningar som inte har koppling till elproduktion, och som därför inte omfattas av den nya fonden. Dessa dammar har ofta stora kulturvärden, exempelvis bruk och kvarnar. En del är flera hundra år gamla. Trots att en del av dem till och med innehar skriftliga tillstånd måste de nu rivas ut. Risken blir översvämningar nedströms, förlust av öppna vattenytor uppströms samt förlorade biotoper och kulturhistoriska värden.

Kristdemokraterna har sedan problemet uppdagats försökt skapa rim och reson i hanteringen av dessa dammar, bland annat i samband med den energipolitiska överenskommelsen. Risken är emellertid att när eventuell ny lagstiftning väl träder i kraft kommer en betydande del av den svenska småskaliga vattenkraften redan vara avvecklad. Det behövs nu ett kraftfullt politisk initiativ i form av ett moratorium mot nya förelägganden till dess att ny, mer balanserad lagstiftning finns på plats. Jag uppmanar övriga riksdagspartier att arbeta konstruktivt med Kristdemokraterna för att snarast få till ett sådant moratorium.

Lars-Axel Nordell (KD)

Örebro, riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson