• Vi behöver bli bättre på att rusta, förebygga och lotsa!

    Förebyggande arbete och hjälp vid viktiga vägval är viktigt för bättre psykisk hälsa. Läs gärna nedanstående artikel från Malin Silén och Kent Hiding, Kristdemokraternas ledamot och ersättare i beredningen för psykiatri, habilitering och hjälpmedel, Region Örebro län. Artikeln finns även publicerad i dagens NA.

    Ibland är livet tufft. Sjukdom, ett dödsfall av en nära anhörig eller andra förluster i familjen, eller kanske en allmän känsla av ensamhet drabbar oss alla någon gång i livet. Även om många känner igen sig så drabbas vi alla olika och varje människas kamp, förlust eller håglöshet är på något sätt unik. För några innebär också en kronisk sjukdom, en funktionsnedsättning eller en ekonomisk utsatthet särskilda utmaningar hela livet igenom.

    Vi har som människor olika typer av behov, från fysiska behov som mat för dagen och motion till behovet av att samtala om hur vi mår och om mer existentiella frågor. Vi behöver i alla åldrar bearbeta vad som händer i livet, diskutera varför vi tvingas uppleva vissa saker eller helt enkelt bolla vad som är meningen att finnas till.

    Varje människa är en unik person i och med att hon existerar och född in i ett sammanhang av andra personer med ömsesidigt beroende. Små naturliga gemenskaper spelar ofta en stor roll i livet, från den första familjen och anknytningen till våra föräldrar eller vårdnadshavare till speglingar i kompisar, mentorer och andra bollplank. Tillsammans kan vi hjälpas åt att rusta varandra inför större utmaningar.

    Förebyggande aktiviteter, inte minst genom stöd till familjen i ett tidigt stadium, tror vi kristdemokrater är helt avgörande. Det handlar om att hjälpa föräldrar, skola och föreningslivet att rusta våra barn och unga till ett allt högre samhällstempo med fler krav och möjligheter, men också ge dem förmågan att välja bort, koppla ner och att misslyckas.

    Vi behöver fundera på vår alltmer utbredda samhällssyn som kopplar ihop prestation med värde. Även om du har din livserfarenhet med dig får människovärdet aldrig reduceras till en rad på CV:t. Det kan tyckas självklart, men i vår prestationshyllande värld glöms det ibland bort. Den psykiska ohälsan bland äldre kan också ibland öka då ens tjänster inte längre efterfrågas på arbetsmarknaden.

    Region Örebro län arbetar redan idag förebyggande med exempelvis öppna hus på vissa av regionens verksamheter, dialogsamtal med föreningslivet och genom en rad aktiviteter på länets familjecentraler. Civilsamhället tar också ett stort ansvar med kyrkor, föräldragrupper och idrottsklubbar, men vi tror att ännu mer kan göras för att möta behovet hos enskilda personer och bidra med hjälp till självhjälp.

    Idag söker sig allt yngre personer till vården med allvarliga symtom som måste behandlas professionellt av t ex psykolog, kurator eller läkare, men även hos den stora gruppen äldre syns en ökning av exempelvis depressioner och en känsla av ensamhet. Det är på ett sätt bra att fler vågar söka, för hjälpbehovet verkar stort, men vi som företräder regioner och kommuner behöver också bli bättre på att förebygga, fånga upp och lotsa.

    Nyligen genomförde konsultföretaget Helseplan en utvärdering av de insatser som görs i Region Örebro län och trots att mycket gott arbete är på gång finns mer att göra. Just en gemensam väg in var ett tydligt förslag, en gemensam kunskapsstyrning och en tydlig kommunikationsanalys var andra förslag.

    Samtidigt måste vi våga ställa oss frågan om psykiatrin är rätt instans. Att säkerställa tillgången till specialiserad psykiatrisk vård är A och O. Därför är det också viktigt att såväl vårdcentraler och skolhälsovård som specialistvård tar sitt ansvar. Det offentliga samhället i form av t ex sjukvård och socialtjänst måste finnas på plats i krissituationer för de utsatta och för de svaga. Ett skyddsnät som fångar upp det värsta, men den bistra sanningen är att det ofta inte räcker hur gärna vi än skulle vilja.

    I dagens digitaliserade värld öppnas ständigt nya möjligheter, på gott och ont. Vi tror att dessa bättre behövs utvecklas, utnyttjas och marknadsföras, men också att mer tid skapas för det goda samtalet mellan varandra som medmänniskor.

    Vi behöver bli bättre att se hela människan. Karriär, fritid, familj och hälsa – det berömda livspusslet måste på något vis gå ihop och ibland behöver vi stanna upp. Hur ont det än gör så har vi ett samlat ansvar för varandra och för att vi alla ska må så bra det går.

    Ibland är livet tufft. Vad kan du och jag göra för att rusta, förebygga och lotsa för att fler ska må bättre i vår närhet? Vad kan skolan och föreningslivet göra? Vad skulle du vilja att psykiatrin ställde upp med? Samverkan är ofta ett nyckelord och ansvaret är delat.

     

    Malin Silén (KD), ledamot i beredningen för psykiatri, habilitering och hjälpmedel

    Kent Hiding (KD), ersättare i Beredningen för psykiatri, habilitering och hjälpmedel