Fristående skolor bra för de kommunala

Idag skriver Svenska Dagbladet om hur fristående skolor höjer resultaten, inte bara på den egna skolan utan i hela kommunen, läs artikeln här

Institutet för utbildningspolitisk forskning (IFAU) har genomfört studier för varje kommun mellan 1992-2009 och det finns ett positivt samband mellan förekomsten av fristående skolor och elevernas resultat. Många kanske i en första anblick drar slutsatsen att det är glädjebetygen som ökat i omfång för att på så sätt locka till sig elever in allt tilltagande konkurrens. Så är det dock inte. Det IFAU har mätt är resultaten på nationella prov i matematik och engelska. Det är alltså objektiva värden som rättvist går att mäta och jämföra både mellan skolor, elever och över tid.

Det intressanta i undersökningen är egentligen inte att fristående skolor generellt presterar bättre än kommunala, det visste vi sedan förr och det kan ha många olika orsaker. Det intressanta är att elever i kommuner med fristående aktörer inom utbildningsområdet presterar bättre även om de går på en kommunal skola. Fristående skolor tycks alltså ha en positiv inverkan även för elever på kommunala skolor.

Andra intressanta slutsatser i rapporten är att den inte funnit något samband mellan reusltat och huruvida skolan är vinstdrivande eller inte. Man har inte heller kunnat hitta något samband mellan fristående skolor och sämre resultatutveckling för exempelvis elever med invandrarbakgrund eller lågpresterade elever.

Studien ger stöd åt att fristående skolor spelar en positiv roll på svenskt skolväsende. Konkurrens föder kreativitet och framgång. Det gäller inom så gott som alla områden, det vore märkligt om skolan var ett undantag. Kristdemokraterna har också alltid hävdat egenvärdet av friskolor. De skapar valfrihet, ökar självbestämmandet och bidrar till ett större utbud av skolor. De bör också över tid leda till att dåliga skolor lägger ner till förmån för bättre skolor.

Friskolornas belackare poppar upp i jämna mellanrum. De hårdaste kritikerna är Vänsterpartiet. De för dock en kamp som är hopplöst omodern och som skulle backa Sverige in i framtiden. För Kristdemokraterna är det självklart att de fristående skolorna har kommit för att stanna.

Läsundervisning

Ekot har idag haft en återkommande nyhet om skolornas läsundervisning. Rapporteringen har belyst att olika lärare har olika sätt att lära ut på. Eleverna som intervjuats har sagt att de kunnat märka av skillnader mellan lärare. Det kan inte vara en alltför revolutionerande upptäckt i sig.

Å ena sidan är rapporteringen av Skolinspektionens granskning intressant. ”På en del lektioner visste inte ens eleverna när den började eller slutade. Andra brister man såg var att eleverna inte visste vilka krav som ställdes på dem, och de inte visste varför de över huvud taget läste en text.”

Det visar på det vi inom kristdemokraterna trycker på – vikten av kompetenta lärare, som har kunskap om hur läroplaner och kursplaner följs. Och använder sig av undervisning som de vet empiriskt fungerar.

Det får inte vara ett lärarlotteri i något ämne, vare sig i svenskan under läsundervisningen eller i något annat ämne.

FPs nya skolrapport: Smått och gott men utan djupare analys

Idag presenterade Folkpartiet sitt nya program för skolan. Rapporten går under namnet ”Sikta mot stjärnorna”. Det är glädjande att skolpolitiken återigen bereds utrymme i media. Det är dock förvånande att de förslag som lyfts fram presenteras som nyheter. Nedan följer några korta kommentarer till rapporten.

Hela rapporten hittar du här. Annika Eklund, riksdagsledamot KD kommenterar bland andra förslaget här.

Nedan punktas Folkpartiets gamla ståndpunkter som presenteras som nya:

  • För det första går det att konstatera att Folkpartiet varit för att betyg ska sättas tidigare än årskurs 6 i många år. Att de vill sätta betyg från åk 4 lyfts fram som deras huvudnyhet. Reella sakargumenten för att sätta betyg i åk 4 har ännu ej presenterats.
  • Folkpartiet önskar också se ett återförstatligande av skolan. Vilket varit känt länge.
  • Folkpartiet trycker återigen på behovet av mer katederundervisning. Lärarens roll som undervisande och kunskapsförmedlande är viktig men exakt hur det ska gå till pedagogisk sett anser vi inte är statens uppgift.

Några förslag som KD tycker är särskilt bra:

 

  • FP ger också uttryck för att den administrativa bördan för lärare måste minska. Denna viljeriktning, om än utan konkreta förslag, är något som vi välkomnar.
  • Det går också att konstatera att FP i den här rapporten trycker på frågor som skolans sociala ansvar, bättre undervisning för elever med utländsk bakgrund. Dessutom framhåller de återigen att trots olika ägare av skolan så ska samma krav gälla. Detta är alla förslag och ståndpunkter som KD varit pådrivande för att säkra.
  • FP lyfter också fram behovet av stärkt studie- och yrkesvägledningen. En fråga som KD lyft fram och anser vara mycket viktig.

Frågor som KD har att avhandla inom ramen för vårt skolarbete är bland annat frågan om hur en skola ska kunna lägga upp utbildningen tidsmässigt för att ändå säkra att alla elever lär sig det som finns i skolplanen. Ska man kunna korta grundskoletiden? Ha tre terminer på ett år?

  • FP har tidigare tryckt på möjligheten att korta gymnasietiden. I den här rapporten väljer de att vinkla det mer som att de vill se en ”flexiblare skolgång”.
  •  En annan ”flexibilitetsfråga” som lyfts är frågan om timplanen. Här är dock FPs förslag att den ska stadieindelas.

Två spännande förslag som tåls att fundera på är:

  • ”Kommunen ska vara skyldig att göra en studieplan för barn som är placerade i ungdomshem eller hem för vård eller boende. Syftet ska vara att säkra skolgången för dessa barn och unga.”
  • För barn som har svårigheter ska skolan kunna be att förälder ska vara i skolan som stöd.” Detta förslag är intressant då Folkpartiet äntligen lägger ett konkret förslag som lyfter fram familjens ansvar för barnen i skolan – ett perspektiv som vi har som utgångspunkt.

En annan fråga som vi diskuterat i KDs skolgrupp handlar om vilken forskning vi bedriver på den svenska skolan och vilken betydelse det har för skolans utveckling.

  • Socialdemokraternas stora nyhet när de släppte sitt studentpaket var att de vill satsa på ett skolforskningsinstitut som sammanställer skolforskning. FP lägger till meningen att ett sådant institut ska sammanställa forskning för praktisk nytta i klassrummet. Gott så.

Till sist:

FPs vilja att detaljstyra vad som sker i klassrummet t ex i form av timupplägg och understrykandet av katederundervisning fortsätter att vara stark. Det finns flera lovvärda förslag om än få nya. FP har bidragit till att räta upp den svenska skolan från en kurs som var på väg att helt beröva framtida generationer på relevant kompetens. Det ska de kredit för. Det står dock klart att den svenska skolpolitiken behöver en djupare problemanalys och en tydligare vision ur vilken konkreta förslag ska ta sin utgångspunkt. Det är det som KD ämnar bidra till med vår kommande rapport.

Reformera Arbetsförmedlingen för ungdomarnas skull

Kristdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesperson Andreas Carlson presenterar i dag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet flera förslag för att reformera Arbetsförmedlingen. Det ska skapas drivkrafter för arbetsförmedlare att verkligen förmedla jobb, inte administerera arbetslöshet som många gånger är fallet idag. Andreas föreslår att man konkurrensutsätter förmedlingsverksamheten och att arbetsförmedlarna ersätts för varje förmedlat jobb. Ersättningen blir högre om de lyckas förmedla jobb till personer som idag står långt ifrån arbetsmarknaden. Det innbär att ersättningen blir högre för ungdomar som grupp men också för dem med ofullbordad skolgång eller ofullständiga betyg.

Gömda barn har rätt till skolgång

Kristdemokraterna har länge jobbat för det som nu blir verklighet nämligen skolgång för barn som vistas i landet utan tillstånd. De gömda barnen skall ha rätt till utbildning i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola.Det är viktigt att påpeka att det inte införs någon skolplikt för dessa barn utan skolgång skall ses som en rättighet. Det är utmärkt att det nu blir tydligt att rektorers och skolors uppgift är att arbeta för barn och elevers utveckling och lärande istället för att agera polis i utlänningsärenden. Nu har regeringen, där Kristdemokraterna varit drivande, och Miljöpartiet enats om att införa skolgång för alla barn som vistas i landet vilket är naturligt utifrån respekten för mänskliga rättigheter.

Nolltolerans mot mobbning

TT rapporterar att antalet anmälningar av kränkande behandling har ökat med 104 procent mellan åren 2008 och 2011. Visserligen har det sedan 2009 blivit lättare att anmäla mobbning via skolispektionens hemsida men det är nolltolerans mot kränkande behandling som gäller. Trots att skolorna lagt miljontals kronor på färdiga antimobbningsprogram har alltså mobbningen ökat. Skolverkets utvärdering av dess metoder visar att alla antimobbningsprogrammen innehåller insatser som kan vara effektiva, men också element som är ineffektiva och som i värsta fall kan leda till att elever kränks. I vissa fall har mobbningen till och med ökat.

När man granskar skolor som lyckats i sitt mobbningsarbete konstaterar Skolverket att dessa använder sig av insatskombinationer i relation till skolans egna förutsättningar och erfarenheter. Störst effekt har insatser som beskrivs som ”hela-skolan-ansats”. Vilket innebär att alla elever är delaktiga och att arbetssättet är förankrat i hela personalgruppen, från vaktmästare, kökspersonal till pedagoger och slutligen skolledning.

Det här bekräftar det vi kristdemokrater har sagt under en längre tid. Värdegrunden är själva fundamentet för skolan. Och vi menar att arbetet måste vara konkret. Det handlar om tydliga normer för vårdat språk, att elever och lärare bemöter varandra på ett respektfullt sätt och att aldrig acceptera nedsättande ordval och trakasserier. I detta arbete behöver också föräldrarna involveras. Uppfostran är främst föräldrarnas ansvar och om inte de lär barnen dessa normer och värdet kommer det bli mycket svårt för skolan att göra det.

Det räcker inte att bedriva värdegrundsarbete vid sidan av kärnverksamheten, eller som ytterligare en uppgift som läggs på toppen på lärarnas redan höga arbetsbelastning. Värdegrunden ska vara ett stöd för att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag.

Det är inte enbart lärarnas skyldighet att upprätthålla den värdegrund som skolan ska vila på. Den måste understödjas av det omgivande samhället – föräldrarna, kommunen, våra myndigheter och lärarhögskolorna.

Mer av tvång löser inte skolans problem

Socialdemokraterna föreslår idag att förskoleklassen ska bli obligatorisk (DN 17/10). Men det är ingen lösning för att möta de stora utmaningarna inom skolan, det är bara en inskränkning i den lilla valfrihet som finns för föräldrar under tiden när barnen är små. Självklart ska alla barn ha rätt att gå i förskoleklass, men det behövs inte mer tvång. Snarare mer av flexibilitet.

Idag går 96 procent av alla sexåringar i förskoleklass. Några går förskoleklass redan som femåringar och ytterligare några när de är sju år. Det innebär att endast ett par procent av alla barn inte går i förskoleklass.

Varför då inte göra något obligatoriskt som nästan alla ändå deltar i? Vårt svar är enkelt – det finns inga skäl. Om det inte finns väldigt tungt vägande skäl för mer tvång, så bör det undvikas.

Om det vore så att mer förskola och obligatorisk förskoleklass var framgångsreceptet för skolan, hur kan det då komma sig att resultaten sjunker i den svenska skolan under samma period som andelen barn i förskola och förskoleklass ökar kraftigt?

Läsförståelsen sjunker. 18 procent av de svenska eleverna når inte upp till basnivån i läsförståelse. En ökning med 5 procentenheter sedan år 2000.

Även resultaten i matematik har försämrats. Idag presterar svenska 15-åringar på en genomsnittlig nivå, tidigare har svenska elever presterat över OECD-genomsnittet. I avancerad matematik presterade eleverna på en genomsnittlig nivå år 1995. Idag presterar eleverna långt under det internationella genomsnittet.

Alla barn ska ha rätt att gå i förskoleklass och verksamheten ska hålla högsta kvalitet, men vill föräldrarna ta hand om och lära barnen hemma så ska de få göra det. Är de exempelvis föräldralediga med småsyskon eller har en arbetssituation som medger att barnen kan vara hemma, så vill inte vi lägga krokben och strypa den möjligheten.

Satsa istället på skolans kvalitet. Vad skolan främst behöver är duktiga och motiverade lärare. Att höja läraryrkets status och skärpa betygskraven för de som antas på lärarutbildningen är därför viktiga åtgärder. Att öka möjligheterna för personer med annan akademisk utbildning att gå in i läraryrket är också en viktigt åtgärd för att få fler bra lärare.

Det finns forskning som visar att det är bättre med lite större klasser och riktigt bra lärare än små klasser och dåliga lärare. Därför är det av största vikt att locka de bästa studenterna till lärarutbildningen. Det är där vi behöver lägga fokus, inte på förslag om mer politiskt tvång som försvårar för den grupp familjer som vill välja på annat sätt.

Som vanligt kan vi konstatera att det bara är Kristdemokraterna som står upp för föräldrarnas rätt att välja i avgörande frågor som rör deras barn.

Läraryrkets status höjs med ökad kompetens

Föräldrarna är de allra viktigaste personerna i ett barns liv men inte sällan kommer barnens lärare på andra plats. En duktig, engagerad och kunnig lärare kan bli helt avgörande för ett barns utveckling och framtid. Våra barn förtjänar att undervisas av skickliga, engagerade lärare. Men som lärare, förälder och politiker är jag oroad för att vi står inför ett kompetensras inom svensk skola. All forskning visar att lärarnas kompetens är den helt avgörande faktorn för om eleverna skall uppnå goda resultat. Jag föreslår därför att vi höjer kraven för att komma in på lärarutbildningen. Målet är att de bästa studenterna ska välja läraryrket. I dag har vi bara en sökande per plats.
Skärpta antagningskrav måste kombineras med åtgärder för att få fler utbildade lärare. Fram till 2020 behöver vi anställa minst 50 000 grundskole- och gymnasielärare. Det innebär att vi behöver fler vägar in i yrket. Många med annan akademisk examen och relevanta ämneskunskaper skulle kunna tänka sig att byta bana – om det vore lite enklare.
Det ska inte behöva ta mer än ett år att komplettera sin utbildning. Jag tror att vi skulle kunna locka en helt ny grupp att bli lärare. Det vore en vinst för alla om skolan fick in människor med andra erfarenheter från samhället.
I dag finns liknande påbyggnadsutbildningar, men de är längre och lärosätena erbjuder inte dessa utbildningar i tillräcklig omfattning. Jag vill se ett krav på universitet och högskolor att erbjuda den nya utbildningen. För att göra det möjligt måste riktade medel finnas för reformen. Med skickliga lärare kan vi vända utvecklingen och ge barnen de verktyg de behöver för att möta framtida utmaningar.

Vilka ingår i KDs skolgrupp?

Det är hög tid att berätta vilka vi är som sitter i den här gruppen. Den skolpolitiska arbetsgruppen är utsedd av kristdemokraternas partistyrelse. Partistyrelsen är, utöver riksting och partifullmäktige, det högsta beslutande organet i partiet. Gruppen leds av riksdagsledamot Annika Eclund som också är talesperson i skolpolitiska frågor för KD.

Gruppen består av:
Annica Eclund, riksdagsledamot KD, ordförande i gruppen
Erik Slottner, kommunpolitiker KD i Stockholms stad
Per-Egon Johansson, konsult och grundare av International Swedish School AB
Ebba Busch, kommunalråd KD, Uppsala kommun
Magnus Jacobsson, kommunalråd KD, Uddevalla kommun
 
Dessutom från KDU:
Aron Modig, förbundsordförande kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)
 
Därtill finns ett antal tjänstemän knutna till gruppen:
Anna-Karin Adolfsson, sakkunning, statsrådsberedningen, samordningskansli
David Winerdal, handläggare riksdagen
Martin Wisell, handläggare riksdagen
Joakim Pettersson, utvecklingschef, riksdagskansliet
Natasa Ristic Davidso, handläggare riksdagen
Fredik Hardt, pressekreterare riksdagskansliet
 
Dessa medverkar på olika sätt beroende på vilken del av skolområdet som behandlas.

Värdegrund eller värdegrundsarbete

Skolinspektionen har i veckan kommit med en rapport som kritiserar skolornas arbete med värdegrundsuppdraget. De som arbetar i skolan är inte alltid tillräckligt medvetna om vad uppdraget innebär. I Kristdemokraternas skolpolitiska arbetsgrupp diskuterar vi detta ingående. Vi har sedan partiet bildades betonat behovet av en gemensam etiska grund för att skapa en lugn, trygg, stimulerande och positiv miljö i skolan. Värdegrund innebär också att förmedla och ge förståelse för de värden som är omistliga för ett gott samhälle. Allt för ofta förminskas dock värdegrunden till ett antal konkreta åtgärder eller aktiviteter i skolan, till antimobbningsarbete eller klassens ordningsregler. Värdegrunden ses då som ett utanpåverk som läggs vid sidan om skolans övriga verksamheter. Vi menar att värdegrunden skall genomsyra all skolans verksamhet och alla mänskliga realtioner i skolan. Värdegrunden får inte ses som ett betungande sidouppdrag för lärare, något som tar tid från undervisningen.