Statsministerns jultal

Att Fredriks Reinfeldts jultal till uteslutande del handlade om skolan var välkommet. Det är bra att allt fler partier engagerar sig i den skolpolitiska debatten. Resultaten och utvecklingen i svensk skola de senaste decennierna ger anledning till oro och alla konstruktiva lösningar är välkomna för att vända utvecklingen. Jag är övertygad om att Alliansens rekordartade reformtakt inom skolans område kommer att ge resultat. Men att genom politiska reformer förbättra skolresultaten tar tid och därför måste vi vara tålmodiga.

Det är bra att Reinfeldt betonar vikten av att stärka inlärningsstödet för barn och unga med särskilda behov. Kan stöd ges i tidig ålder minskar risken för utslagning. Då ökar möjligheten att ta sig igenom både grundskola och gymnasium och därmed förutsättningarna att skapa sig ett självständigt liv med en egen försörjning. Tidiga insatser är A och O och där måste svensk skola bli bättre. Elever med särskilda behov måste upptäckas tidigt. Därför är det bra med betyg, skriftliga omdömen och nationella prov i tidigare åldrar. Dessa mätinstrument finns inte för att döma och sortera utan för att följa upp och hjälpa.

Det är också bra att statsministern betonar rektorns betydelse och vill ge dem ökad frihet. Ett fungerande ledarskap är en förutsättning för en fungerande skola. Utan ledarskap fallerar alla organisationer och företag. Rektorns roll och betydelse har inte uppmärksammats tillräckligt mycket. Det finns massor av exempel på vad gott ledarskap kan åstadkomma men också förskräckande exempel på vad det motsatta kan innebära. Bra rektorer kan också få stor frihet. Det vore önskvärt om rektorer kan få en friare roll att uppfylla de mål som finns för skolan.

Däremot tror jag det är olyckligt att redan innan 12-åringarna får sina första betyg före jul börja flagga för att redan nästa mandatperiod sänka betygsåldern ännu mer. Alla reformer som har genomförts är bra men de måste också få tid att hinna sätta sig. Att flagga för ytterligare stora reformer riskerar att göra mer skada än nytta. Att sänka betygsåldern ytterligare kan bli en reform för mycket. Åtminstone bör vi avvakta och se vilka effekter betyg från årskurs sex ger innan vi sänker åldern ytterligare.

Att kunna läsa – nyckeln till framgång

Gårdagens rapport om försämrade resultat i läsförmåga hos våra fjärdeklassare har väckt debatt. Att kunna läsa och att erövra språket är nyckeln till all annan inlärning. Att mattekunskaperna går ner kan ses som en följd av att resultaten i läsning dippar. I en morgonintervju idag i SVT pekar författaren Johan Unenge på några viktiga orsaker varför det ser ut som det gör. Idag har barnen en helt annan inrutad tillvaro med många fritidsaktiviteter som gör att de splittrar upp sin tid. En bok är inte det första en 10-årig grabb greppar tag i. Datorer och dataspel tar också mycket av den tid som förr ägnades åt läsning. Men vad skall man då göra åt det? Unenge menar att rektors roll är otroligt viktig. Att han eller hon ser sambandet, att läsning skall prioriteras och att det i sin tur spiller över på resultatet i andra ämnen. Biblioteken och bibliotekarierna har också en nyckelfunktion. Biblioteken behöver hänga med i utvecklingen och prioriteras högre på skolorna. Jag anser att vi från politiskt håll också måste se över hur mycket tid som faktiskt ägnas åt svenskundervisning i våra skolor. I en jämförelse mellan olika europeiska länder ligger vi lågt i antal lärarledda undervisningstimmar. Att erövra språket är en demokratifråga och måste stå högst på agendan.

KD står upp för det fria skolvalet!

Kristdemokraterna är definitivt det parti som tydligast står upp för elevers och föräldrars rätt att själva välja skola. Visst finns det fortfarande problem förknippade med det fria skolvalet, men de utgör inte på långa vägar skäl för att inskränka det. Istället behöver vi ytterligare stärka möjligheterna att välja och uppmuntra fler att göra aktiva och medvetna val.

Om just detta skriver jag i det senaste numret av Vi i Sollentuna tillsammans med Magnus Ramstrand, som är KD:s kommunalråd i Sollentuna.

Vi kristdemokrater menar att en av skolans allra viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för barn och unga att skaffa sig det liv som de själva vill leva. Därför ska skolan vara kompensatorisk och ge alla goda förutsättningar i livet. Valfriheten är ett sätt att garantera detta; makten att välja en skola som fungerar och att välja bort dem som inte fungerar ska därför ytterst ligga hos eleverna själva och deras föräldrar.

Jag har även tidigare skrivit på detta tema, exempelvis här. KD-skolgruppens ordförande Annika Eclund har också skrivit tidigare om att vi måste skapa ”bättre förutsättningar att göra informerade val”.

Så vill ni behålla och utveckla rätten och möjligheten att välja skola? Rösta på KD!

Aron Modig

Svenska elevers kunskap alltjämt för låg – bildning måste värderas högre i familjerna

Idag släpptes resultaten för de två stora internationella mätningarna PIRLS och TIMSS i läsförmåga respektive kunskaper i matematik och naturvetenskap. I korthet visar resultaten att svenska elevers läsförmåga har försämrats medan deras kunskaper i naturvetenskap förbättrats för årskurs 4.

I följande inlägg är några slutsatser och intressanta jämförelser med andra länder gjorda. Frågan är dock vad den politiska kommentaren för svenska skolans utmaningar blir. Politiken kan och bör diskutera, lärarlyft, lärarlöner, schemaläggningar och pedagogiska teorier. Men den faktor som svensk politik diskuterar alldeles för lite eller drar fel slutsatser kring är hemmiljöns och elevens attityd till kunskap. Det är nämligen den fråga som oavsett om man är utlandsfödd eller ej, hög- eller låginkomsttagare, låg- eller högutbildad slår igenom för alla grupper. Det är en värderingsfråga. Kristdemokraterna är det enda partiet som pratar om behovet av värderingsskifte och resultatet av både PIRLS och TRIMSS visar tydligt att vi måste börja värdera bildning högre i det svenska samhället.

Skolverket sammanfattar resultaten enligt nedan:

Läsning årskurs 4: Resultatet har försämrats ytterligare sedan 2006 men ligger fortfarande över EU/OECD-genomsnittet.
Matematik årskurs 4: Resultatet ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.
Naturvetenskap årskurs 4: Resultatet har förbättrats sedan 2007 och ligger över EU/OECD-genomsnittet.
Matematik årskurs 8. Resultatet har försämrats ytterligare sedan förra mätningen 2007 och ligger under EU/OECD-genomsnittet.
Naturvetenskap årskurs 8. Resultaten ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.

Totalt deltog nästan 4700 svenska elever i PIRLS 2011 som mäter fjärdeklassares läsförmåga. Sverige har deltagit i de två tidigare undersökningarna 2001 och 2006. I TIMSS 2011 deltog över 10 000 svenska elever i årskurs 4 och 8. Undersökningen mäter elevernas kunskaper i matematik och naturvetenskap. Sverige deltog i TIMSS 1995, 2003 och 2007.

PIRLS. Nedan följer några fakta från presskonferensen och dokumenten:

  • Denna mätning har genomförts 2001, 2006 och nu 2011. i år deltog 49 länder och 300 000 elever totalt i världen. Det är både elever, rektorer och föräldrar som varit med i studien.
  • Några exempel på länder som presterar bättre än Sverige är Hongkong, Ryssland, Finland och Danmark.
  • Vi ligger dock över genomsnittet för EU och OECD.
  • Vi är ett av de få länder som försämrat våra resultat.
  • De är framförallt de faktabaserade texterna som drar ned resultatet ytterligare för denna mätning. Förståelsen för skönlitterära har försämrats sedan 2001 men inte mycket sedan 2006.
  • Skillnaden mellan pojkar och flickors resultat har minskats. Dessvärre är detta på grund av att alla presterar sämre men flickornas resultat har sjunkit betydligt mer än pojkars resultat. Flickor presterar dock alltjämt bättre än pojkar
  • Flera frågor har ställts kring elevers och föräldrars attityder. Till exempel tycker flickor tycker bättre om att läsa jämfört med pojkar. Alla tycker mindre om att läsa sedan 2001. De har dock gott självförtroende när de bedömer sin egen läsförmåga.
  • Socioekonomisk faktorer och om man själv eller någon/båda föräldrar är födda utomlands har påverkan negativt på resultaten. Dessa faktorer påverkar resultaten mindre i Sverige jämfört med övriga EU men det har större påverkan på resultaten jämfört med övriga nordiska länder. Hur ”läsglad” familjen är och familjens inställning till utbildning påverkar resultaten tydligt.

TIMSS. Nedan följer några fakta från presskonferensen och dokumenten:

  • 2007 deltog vi för första gången och 2011 andra gången för årskurs 4.
  • Årskurs 8 i Sverige har mätts tre gånger första gången 2003.
  • 600 000 elever totalt sett i 63 länder har deltagit i studien.
  • Två prov har gjorts av eleverna och enkäter har som besvarats av elever, rektor och föräldrar har använts.
  • Sverige ligger i nivå resultatmässigt med Österrike, Italien, Slovakien och Kazakstan.
  • Länder som presterar bättre än oss ät till exempel Japan Sydkorea, Ryssland, USA, Singapore, Finland och Danmark
  • Genomsnittet för OECD och EU är alltjämt lägre än de svenska resultaten.
  • Resultaten i naturvetenskap för årskurs 4 har förbättrats. Det är första gången vi har en resultatförbättring i en internationell kunskapsmätning sedan 2000. Det är de två ämnena som svenska elever presterar sämst i, fysik och kemi, som vi höjt resultaten i. Fler högpresterande elever i naturvetenskap.
  • De mätningar som gäller för årskurs 8, för dessa mätningar så är vi det land som har den största resultatförsämringen av alla elever i hela världen.
  • Vi lär oss generellt sätt mindre mellan årskurs 4 och 8 än andra länder.
  • Samma slutsatser som drogs för PIRLS gällande utlandsfödda och påverkan av socioekonomiska faktorer kan dras för TRIMSS. Sambanden är dock starkare på detta område och får större effekt.
  • Återigen är hemmiljön och dess attityder gentemot kunskap en viktig faktor för elevernas resultat.
  • I åk 4 tycker eleverna att det är roligt att lära sig och de har högt självförtroende. I årskurs 8 så har det vänts.
  • Mindre vanligt att svenska lärare kopplar undervisningen i NO och matematik till elevers vardag.
  • I EU och OECD så är svenska lärare minst nöjda med sitt yrkesval.
  • För både TRIMSS och PIRLS så är det svårt för oss att jämföra oss med Norge trots likartat skolsystem då eleverna är ett år yngre.

Skolverkets generaldirektör Anna Ekström gör dock rätt i att kommentera den samlade utvecklingen på följande sätt:

”Sammantaget är det en fortsatt bekymmersam utveckling även om det också finns vissa ljusglimtar.” ”En mörk bild med ljusglimtar.”

 

DN skriver om det här.

 

Bildning

PJ Linder skriver i SVD:s ledare (2/12) så klokt om att skolans uppdrag är större än att göra elever anställbara och att detta måste stöttas av det övriga samhället. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lagg-inte-allt-i-knat-pa-skolan_7718692.svd
I Sverige talas om kunskapssamhället morgon, middag och kväll men Linder efterfrågan ett bildningsperspektiv som stöttas av hela det kringliggande samhället. Det talas alldeles för mycket om utanpåverk och system men väldigt lite om förtogenhet med kulturarv och naturvetenskaplig förståelse, menar han. Han refererar också till Per Sonnerby från Expertgruppen i offentlig ekonomi som sammanfattar läget (DN 8/10). ” Allt fler studenter med allt sämre förkunskaper verkar studera allt färre timmar under allt fler år” Samhället vill ha många terminer hellre än intellektuell insikt. Linder efterfrågar att borgerligheten tar täten när det gäller bildning.

Föräldraansvaret behöver stärkas

Ett viktigt område som vi i skolgruppen berör i vårt arbete är ansvarsfördelningen mellan politik, skola och hem. Det är som bekant flera aktörer som är involverade i barns lärande i skolan och för att undervisningen ska fungera effektivt gäller det att var och en tar sitt ansvar samt att ansvaret läggs på rätt nivå.

I ett replikskifte på debattsajten Newsmill har jag den senaste tiden diskuterat just detta med Sten Svensson, som är före detta chefredaktör för Lärarnas tidning (Lärarförbundet). I mitt första inlägg argumenterade jag för att föräldraansvaret behöver stärkas och för att det inte är skolans uppgift att uppfostra barn. Sten Svensson replikerade sedan på den artikeln.

Häromdagen skrev jag så en kontrareplik där jag ytterligare betonade vikten av ett stärkt föräldraansvar och hänvisade till en del aktuell forskning. Det är helt enkelt svårt för lärarna att ägna sig åt sitt jobb – att undervisa – om eleverna inte kommer till lektionerna i tid, inte är utsövda, inte har ätit frukost och inte har med sig böcker, papper och penna.

Det stärkta föräldraansvar som jag efterlyser i min artikel är egentligen en strävan efter att skapa möjligheter för föräldrar att spendera mer tid med sina barn. Frånvarande föräldrar är ett problem som får konsekvenser för situationen i klassrummet.

Det är självklart så att ett stärkt föräldraansvar behöver gå hand i hand med reformer som stärker familjen och möjliggör för föräldrar att spendera mer tid med sina barn. Familje- och skolpolitiska reformer behöver därför gå hand i hand.

Aron Modig