Får man säga Amen i kyrkan?

Lika säkert som Amen i kyrkan är att debatten om skolavslutningarnas vara eller inte vara i kyrkan sätter fart inför varje sommar och inför varje jul. Debatten har kommit att handla om vad som får sägas av prästen och vilka psalmer som får sjungas.

Detta medan våra barn sitter i kyrkbänkarna förväntansfulla inför sommarlovet till tonerna av ”den blomstertid nu kommer”. Vi är många som minns känslan. Kyrkan har smyckats och finkläderna är på inför en tradition som uppskattas av många oavsett hur ofta kyrkan besöks annars.
Men en högljudd minoritet återkommer varje halvår med kritik mot denna tradition. De försöker utmåla stunden i kyrkan med ett par psalmer som ett stort problem.

I takt med att lagstiftningen ändrats har Skolverket gjort snävare bedömningar om var gränsen för religiös påverkan ska dras vilket inneburit en nervös osäkerhet inför hur en skolavslutning i kyrkan ska få gå till. Präster blir osäkra på om de får önska Guds välsignelse samtidigt som de önskar ett trevligt sommarlov till barnen.

Under debattens förra runda i adventstid föreslog vi kristdemokrater två enkla lagändringar i skollagen. I korthet efterlyste Göran Hägglund en fortsatt icke-konfessionell skola men med ett undantag för firande av traditionella högtider, där medverkan också ska vara frivillig.

Elever har i decennier bytt aulan eller gymnastikgolvet mot en kyrkobyggnad utan att de tagit någon större skada.

När lärare och rektorer tvingas värdera varje enskild psalm och sång för att avgöra om den är tillräckligt traditionsenlig har det gått för långt. En lagändring i enlighet med vårt förslag skulle i ett slag återföra makten dit den hör hemma –till de enskilda skolorna – och samtidigt ge de elever som absolut inte vill delta i avslutningarna rätten att slippa. Den skulle låta oss respektera både våra traditioner och det fåtal som verkligen inte vill exponeras för dem och den skulle ge skolledarna klara och tydliga besked om vad som gäller.