Mustafa Can och utökad undervisningstid i svenska

För två veckor sedan tillbringade jag en hel dag på en skola med många nyanlända elever. En rik mångfald skapas nu i våra skolor genom att vi får samsas i samma klassrum med människor från världens alla hörn. Detta är barn som inte sällan har traumatiska upplevelser med sig. Situationen ställer oerhörda krav på personalen som verkligen gör ett fantastiskt jobb i en nästan omöjlig situation. Några elever är analfabeter och kommer från Somalia, några talar flytande engelska, några är ensamkommande från Afghanistan och talar dari. Vad som är gemensamt för dessa barn, förutom att de berikar vårt samhälle, är att de inte har en chans i skolan eller i samhället för övrigt om de inte erövrar språket. Ju tidigare de börjar och ju mer tid de får med svenskundervisning ju fortare kan de gå vidare genom skolsystemet. Motivationsproblem brukar sällan vara problemet i dessa fall.

Jag skulle vilja ge en kort berättelse om författare Mustafa Can. Han kom som ung grabb till Skövde från Turkiet. Han beskriver i boken ”Tätt intill dagarna” den kulturkrock han upplevde när han sattes i svensk skola och skulle smälta in i den svenska jargongen bland sina svenska jämnåriga kompisar. Han säger citat: ”eftersom jag inte kunde hävda mig i något skolämne och dessutom skämdes för att vi levde annorlunda i min familj bestämde jag mig för att bli besvärlig, bli bäst på att vara sämst, en slag värsting om ni så vill. Det är en enda sak som räddade mig och som gör att jag är den jag är idag. Det var skolans bibliotek, min lärare och den bibliotikarie som öppnade litteraturens värld för mig.” slut citat. Genom att erövra det svenska språket och genom att bli guidad in i böckernas förtrollande värld räddades en ung invandrargrabb från att välja fel bana i livet och Sverige berikades med en fantastisk författare och filosof.
För ett barn som växer upp i ett hem utan böcker och utan en lästradition är det särskilt viktigt att skolan stimulerar och uppmuntrar läsning, inte minst om man i hemmet inte talar svenska. Exemplet Mustaf Can bekräftar att goda kompetenta lärare, tillgång till böcker och en god läsförmåga kan öppna helt nya världar för en människa, ja man skulle kunna påstå att det räddar liv.

Nu avsätts ytterligare resurser för utökad undervisningstid i ämnet svenska för nyanlända till att även omfatta åk 1-5. Tidigare var det bara åk 6-9. En mycket viktig och välkommen satsning.

PISA-resultatet allvarligt men förväntat

I dag presenterade Skolverket den senaste PISA-undersökningen. PISA mäter 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap och dagens presentation visar att kunskaperna fortsätter att sjunka. De svenska eleverna presterar nu under OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområdena.

Läget är allvarligt men inte helt oväntat. Vi måste komma ihåg att proven är genomförda i mars 2012. Det vill säga innan de reformer som Alliansregeringen genomförde 2011 hade fått genomslag. En del förslag har genomförts ännu senare.
Men resultaten går inte att vifta bort. Vi kristdemokrater ser med oro på utvecklingen och vi kommer inte att ge oss förrän kurvorna vänder uppåt.
Nu gäller det att hålla i de reformer vi tror starkt på så att de får tid att verka. Alliansregeringen har bland annat sjösatt en ny lärarutbildning, infört lärarlegitimation och mer lärarledd undervisningstid. Vi kristdemokrater har också föreslagit ännu mer lärarledd undervisningstid, med fokus på svenska. Mycket tyder på att de sjunkande resultaten delvis kan förklaras av att den lärarledda undervisningen minskade på 90-talet när skolan gick mot mer individualisering genom ökat eget arbete och det måste vi råda bot på. All forskning visar att den enskilt viktigaste faktorn för elevernas skolresultat är en duktig lärare och då måste vi givetvis se till att de får tid att undervisa. Vi har också föreslagit ett speciallärarlyft, vi behöver fler speciallärare och fler tidiga insatser så att elever inte halkar efter.

PISA har också tittat på elevers attityder till skolan och här ser vi en sorglig jämförelse med de länder som ligger i topp. I de asiatiska länderna, som också har de bästa resultaten, är skolan största prioritet hos både elever och föräldrar. Här måste vi alla hjälpas åt, politiker, lärare och föräldrar att skärpa vikten av skolan och kunskap.

Pisa-resultatet behöver dock problematiseras. PISA är tillförlitligt gällande vad den mäter. Men den mäter inte alla kunskaper. Svenska elever visar goda kunskaper i engelska och har ett väl utvecklat kritiskt tänkande och kreativitet. Det är också glädjande att eleverna trivs bra i skolan och mår relativt sett bra om man jämför med Sydkorea som har högst andel självmord bland OECD-länderna. PISA mäter alltså inte hela skolans uppdrag men är en viktig del i det som är grundläggande för inlärning.

Skolverket antydde att resultatet inte kan isoleras till att enbart handla om kunskaper i enskilda ämnen utan att det även handlar om ett systemfel. Här vill vi kristdemokrater lyfta bildningsuppdraget. Det går inte att se skolans uppdrag enbart utifrån anställningsbarhet utan vi måste uppvärdera kunskapen och visa på dess egenvärde och betydelse för människans personliga växande.
Kanske behöver vi en diskussion om ett återförstatligande av skolan, det flaggade vi för i vår skolrapport i våras. Men oavsett vem som är huvudman för skolan måste svenska elever nå upp till grundläggande nivåer i läsning och matematik.