Elevhälsogarantin behövs!

Idag skriver DN om att var tionde tonåring i Stockholm går till BUP och att antalet unga som söker psykiatrisk vård har fördubblats på bara tio år. Det är mycket allvarliga siffor. Många barn och unga mår dåligt.

Skolans elevhälsa är viktig och ska fungera som första linjens hälsovård för eleverna. Vi har skärpt skollagen som nu ställer krav på det ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator.

Elevhälsan kan inte hjälpa alla elever som behöver psykiatrisk hjälp och stöd men det kan vara en första vägen till rätt vårdkontakt. Framför allt ska elevhälsan kunna ta emot elever utan långa väntetider. Kristdemokraterna vill införa en elevhälsogaranti som ger elever rätt att inom ett dygn få kontakt med elevhälsovården.

Vi måste ta ungas psykiska ohälsa på allvar. Elevhälsogarantin behövs.

http://www.dn.se/sthlm/en-av-tio-unga-soker-hjalp-hos-psykiatrin/

Om jag vore utbildningsminister

Vid en skolledarkonferens i Skaraborg ombads jag tala om skolan utifrån att det var jag som tillträdde som utbildningsminister 2014. Det här är mitt tal om jag vore utbildningsminister.
––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Det första jag skulle göra som utbildningsminister är att börja prata om skolan på ett annat sätt. Jag vill tala om skolan på ett mer positivt sätt, sluta raljera och svartmåla skolan som att allt är skolans fel. Retoriken om skolans kris är i sig en del av skolans problem. Jag vill lyfta lärarkåren och be dem räta på ryggen. Lärarna har världens viktigaste jobb. Jag vill visa att jag har tillit till lärarkåren och skolledarna, jag kommer att placera tillit och ansvar före utvärdering och kontroll på alla nivåer.

Jag vill börja med att ge Skolinspektionen ett vidgat uppdrag. I dag är deras roll att peka på fel och brister, men uppdraget bör även omfatta att lyfta fram goda exempel från skolor. Allt för ofta vaknar vi upp till en negativ nyhet om skolan eftersom media bygger sina uppgifter på Skolinspektionens rapporter, och Skolinspektionens uppdrag är just att peka på brister.

Som utbildningsminister skulle jag vara noga med att hålla mig till den politiska ”vad”-frågan och lämna ”hur”-frågan till professionen. Politiker ska inte tala om huruvida läraren ska stå vid katedern eller inte, eller hur stora eller små klasserna ska vara. De som arbetar i skolan kan verksamheten bäst och bör utforma undervisningen och organisationen. Politiker saknar i många fall pedagogisk kunskap, men ges ändå tolkningsföreträde när det gäller en del pedagogiska frågor. I Sverige konsulteras sällan lärare och forskare i debatten, utan istället deltar politiker och fackföreningar. Det vore otänkbart att inom vården inte inkludera läkare och sjuksköterskor i diskussionen. Kanske beror detta på att kunskap om skola och pedagogik inte anses vara en specialistkunskap utan något som vem som helst kan ha åsikter om.

Jag anser att det behövs en mycket större skolpolitisk samsyn över blockgränserna. Vi behöver en stabil politik som håller över mandatperioder. Jag lider av att skolan i valtider används som ett slagträ i debatten. I Finland är skolan inte politisk på det sättet som den är i Sverige, oberoende regering så finns det en konsensus kring skolan. I Finland sätter politikerna ramarna och lämnar över skolan till professionen. Och där känner lärarna också en stor självständighet och självaktning i sitt yrke.

Framtidens lärare
Söktrycket till lärarutbildningen är den största utmaningen för att komma tillrätta med de sjunkande skolresultaten. Om vi får in studenter på lärarprogrammet som har 0,1 på högskoleprovet förstår vem som helst vilken kvalitet det blir på vissa lärare.

Hur vänder vi trenden och ökar söktrycket? Den rådande skoldebatten skrämmer bort lämpliga studenter från lärarutbildningen. Vem vill söka sig till ett yrke som är så smutskastat och kritiserat? I Norge har man gått i motsatt riktning och kampanjat för skolan och lärarna. Kampanjens syfte var att tala om att lärarna är samhällets viktigaste stöttepelare och att politiker backar upp och stöttar dem. I Norge säger man: ”om du vill bygga ett bättre samhälle och en bättre värld – bli lärare”. I Finland är söktrycket till lärarutbildningen högt. I fjol var det svårare att komma in på lärarutbildningen än på juridik- eller läkarprogrammen. Svåra intagningstester samt intervjuer gjorde att bara 13 procent av de sökande antogs till lärarutbildningen.

Jag är positiv till så kallade lämplighetstester. Det är ett medel för att hitta de kandidater som är mest motiverade och lämpade att bli lärare. Det är de vi ska träna till att bli skickliga lärare istället för att endast ta in studenter utifrån betyg. Vi behöver även se till att det finns väl fungerande övningsskolor för blivande lärare efter ämnesstudierna.

Fler speciallärare Ett av problemen i skolan är att de eleverna som har störst behov inte får hjälp av lärare med rätt kompetens. Många gånger får elever med behov av särskilt stöd hjälp av en elevassistent istället för att undervisas av speciallärare. Det sker också en överinskrivning i särskolan på grund av att man inte kan tillgodose barnens behov av olika pedagogiska metoder för att kunna klara skolan. Alla måste passa in i boxen, annars ska du gå i annan skolform.

Som skolminister skulle jag ställa krav på att alla skolor måste ha tillgång till speciallärare och specialpedagog och att insatser ska sättas in tidigt vid inlärningssvårigheter. Det ska inte vara något stigmatiserande med specialundervisning, alla kan behöva det någon gång under sin skolgång.

I Finland får nästan var åttonde elev ett riktat stöd i skolan medan det i Sverige är några få procent. I den finska lärarutbildningen är en viss mängd specialpedagogik obligatorisk och stöd sätts in tidigt medan det i Sverige sätts in sent. Direkt vid skolstart i Finland görs olika övningar för att se hur eleverna ligger till. I Sverige är det vanligast att stöd ges till 15-åringar.

Läs- och skrivstöd är till stor hjälp och allt hänger ihop med läsningen. Fungerar inte läsningen kommer eleverna att hamna efter även i andra ämnen. Därför får stöd med läs- och skrivkunskaper för sjuåringar effekt även när de är femton år.

Kommunerna behöver få någon typ av stimulans för att få lärare att vilja fortbilda sig till speciallärare. Kristdemokraterna föreslår ett speciallärarlyft. Den specialpedagogiska kompetensen måste finnas på varje skola och det kan inte vara som idag att det är de elever som har påstridiga föräldrar som i större utsträckning får extra stöd i skolan. Jag menar att barn med behov av särskilt stöd skall undervisas av lärare med rätt kompetens.

Kommunaliseringen
Det är svårt att tala om skolan utan att beröra frågan om huvudmannaskapet. Kommunaliseringen av skolan, som genomfördes av S och V på 1990-talet, borde inte ha genomförts. Den har bidragit till de kvalitetsproblem som i dag präglar skolan. För att skapa en mer likvärdig skola krävs ett ökat statligt ansvar. Men jag saknar en debatt om hur detta ska se ut. Ordet återförstatligande tycks räcka som svar på alla skolans problem. Att gå tillbaka till något som har varit tror inte jag är den rätta vägen framåt. Vi måste istället fördjupa diskussionen kring vad vi menar med ett ökat statligt ansvar.

Stärk det pedagogiska ledarskapet
Det märks när man kommer in på en skola om det finns ett gott ledarskap och om personalen mår bra och strävar åt samma håll. När vi intervjuade skolledare inför Kristdemokraternas nya skolpolitiska program hade de alla ett gemensamt önskemål: att få mer tid för det pedagogiska ledarskapet. Därför vill jag öka möjligheten för rektor att delegera HR-uppgifter, juridik och administration på fler funktioner för att betona rektors pedagogiska huvudansvar.

Attityder och föräldraansvar
PISA-resultaten visar bland annat att attityden till kunskap och utbildning skiljer sig mellan de länder som klarar sig bäst och de länder som halkar efter. Hur kan vi ändra attityderna i Sverige? De fem länder som har försämrats mest i den senaste PISA-undersökningen är alla välmående länder. I de länderna spelar utbildning inte lika stor roll som i länder där en god utbildning är den enda vägen till ett yrke och ett bättre liv. I länder som ligger i topp i PISA har utbildning högsta prioritet för familjen, både hos föräldrar och barn.

Vid en studieresa med utbildningsutskottet till Kina såg jag tydligt att skolan har högsta prioritet i alla familjer. Skolarbetet upptar den mesta tiden på dygnet och föräldrar köper extralektioner för att deras enda barn ska lyckas så bra som möjligt. Detta sätter en oerhörd press på barnen. Jag vill verkligen inte att motsvarande press skapas på våra barn i Sverige, samtidigt som vi bör vara medvetna om att det är med dessa ungdomar i Asien som de konkurrerar med på en global marknad i framtiden.

Med detta sagt behöver vi förändra attityden till utbildning och skola i Sverige. Det kräver att vi talar om skolan på ett annat sätt. Om vi blir fler som visar att skolan är viktig kommer fler elever att nå goda resultat och det vilar på vuxenvärldens axlar, såväl politikers som föräldrars och opinionsbildares. Jag tycker att det talas alldeles för lite om föräldraansvar och om elevers eget ansvar. Föräldrarna har huvudansvaret för sina barn. Om föräldrarna ser till att barnen inte skolkar, att de kommer i tid, har en kalender, tar med sig rätt material till lektionen, att de kollar upp att läxor är gjorda, att de uppmanar barnen att ta igen det de missat vid frånvarande så skulle skolans uppdrag bli lättare.

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag. I de fall där hemmen inte fungerar måste vi hitta speciallösningar och det behöver finnas tillräckliga resurser inom elevhälsan. Men idag har vi närmast beröringsskräck när det gäller att tala om föräldraansvar och elevens eget ansvar. Det duger inte.

Skolans bildningsuppdrag
Förberedelse för yrkeslivet är viktigt, men skolan kan inte enbart ta sikte på detta. Vi säger ofta ”utan utbildning får du inget jobb och utan jobb en osäker framtid”. Att kunskap och utbildning skulle kunna ha ett egenvärde och vara meningsfullt i sig är det knappast någon som vågar påstå men skolan har också ett bildningsuppdrag.

Skolan ska bygga på, och förmedla vidare, de värden som är centrala för ett gott liv och ett gott samhälle. Skolan ska inte bara utbilda individer som ska kunna få ett jobb utan också till medborgare som kan vara med och ta ansvar för samhällets gemensamma angelägenheter och förvalta värden och kulturarv. I bildningsuppdraget är de estetiska uttryckssätten viktiga för att eleverna utvecklas till hela människor.

Skolan ska bilda för livet, inte bara för arbetslivet. Vi har ingen aning om vad arbetsmarknaden kommer att ställa för krav om 25 år men vi kan rusta våra elever att möta en oviss framtid.

Avslutning
Som skolminister vill jag att barn och unga ska gå i en skola där lärarna tycker att det är roligt att gå till jobbet, där lärarna känner att de har världens viktigaste jobb och får lön därefter, att rektor har tid att leda verksamheten och att elever som behöver extra stöd får det tidigt och av rätt utbildad personal. Jag vill att läsning som ligger till grund för all annan inlärning ska prioriteras högt, att läraren har en central roll i klassrummet och att eleverna vet vad som förväntas av dem. Både elever och föräldrar behöver känna ansvar för att skolan är viktig och att det krävs insatser från alla parter.