Elever med de största behoven har rätt till undervisning av lärare med specialkompetens

Barn med störst behov ska få den mest kvalificerade hjälpen, av lärare med den absolut främsta kompetensen. Tyvärr finns det många exempel på det motsatta. Många elever med stora behov av speciallärarkompetens undervisas idag av assistenter utan pedagogisk utbildning. Detta är inte acceptabelt!
Under lång tid har det varit brist på specialpedagoger och speciallärare, det innebär att barn som behöver särskilt stöd inte får det. Det krävs därför en nationell satsning inom det specialpedagogiska området för att kunna täcka framtida behov.
Skolans nya läroplan från och med 2011 lägger tydligare fokus på att eleverna ska uppnå kunskapsmålen vilket kan öka behovet av stöd till de elever som har svårt att klara målen. Kommunerna uppger att 10 till 20 procent av eleverna behöver hjälp av speciallärare och lärare med specialpedagogisk kompetens.
När hjälp ges till de som behöver förbättras undervisningen för alla. Viktigaste av allt – alla barn med extra behov av stöd måste få det.
Enligt internationella studier når 18 procent av de svenska eleverna inte upp till basnivån i läsförståelse. Fler speciallärare är ett viktigt steg för att ge stöd tidigt i utvecklingen av baskunskaper som att läsa och räkna.
Samtidigt som behovet av utbildade speciallärare är stort tar det alltför många år innan de första speciallärarna med specialpedagogisk kompetens utexamineras. Därför föreslår Kristdemokraternas skolgrupp ett Speciallärarlyft där studerande på de specialpedagogiska utbildningarna ges en studielön på 10.000 kr/mån (ej pensionsgrundande), ca 160 000 kr/student beräknat på en studietid om 16 månader, för att öka tillgången på speciallärare. Totalt satsas cirka 280 miljoner kronor per år under en tioårsperiod på Speciallärarlyftet.

Klämda rektorer

UR sänder på SVT2 en serie som kallas Rektorerna och som följer två rektorer i deras dagliga arbete. Avsnitten fokuserar på några av de utmaningar som de ställs inför. Programmet är dokumentärt och efterföljs av en studiodebatt där några aspekter ur varje veckas program tas upp. I nästa program (det vill säga nu på onsdag 27/2) kommer man belysa rektorernas så kallade ”klämda uppdrag”. Det klämda uppdraget kan närmare beskrivas som att rektorer ofta upplever att de har motstridiga krav, dels finns det krav från kommunen i form av administrativa uppgifter dels finns det statliga uppdraget att styra den pedagogiska verksamheten. I undersökningen Rektorsbarometern som består av svar från 1600 slumpmässigt utvalda rektorer runt om i landet så uppger mer än hälften av rektorerna att de känner sig överkörda av sin kommun i sin roll som rektor. Därtill svarar en majoritet av rektorerna i undersökningen att deras uppdrag skulle förenklas om de var anställda av staten istället och nästan hälften anser att skolan bör återförstatligas. Idag fick vi kristdemokrater möjlighet att kommentera det kommande avsnittet.

Min kommentar kommer här:

Vi har stor förståelse för det som rektorerna ger uttryck för. Jag leder den skolpolitiska arbetsgruppen i mitt parti och vi har intervjuat många rektorer. Till oss ger de framförallt uttryck för att de inte hinner med det pedagogiska ledarskapet utan att de i första hand ägnar sig åt att lösa problem och diverse ”brandkårsutryckningar”.

Om man med ett förstatligande menar att det med automatik kommer mer pengar så vill jag mena att pengar inte är det stora problemet utan att man får olika motsägelsefulla uppdrag från kommun respektive stat.

Kommunaliseringen av skolan, som genomfördes under tidigt 1990-tal, var olycklig och borde inte ha genomförts. Men att genomföra ett återförstatligande nu i ett skede då många och omfattande reformer för skolan ska förverkligas, skulle inte ge skolan den arbetsro som behövs. Om den oroande utvecklingen i skolan skulle fortsätta under en längre tid – trots genomförda reformer – kan frågan om återförstatligande av skolan behöva omprövas.

Moderaternas skolrapport: samma medicin men i högre dos!

Förslag på hur vi ska vända trenden med de sjunkande skolresultaten duggar tätt dessa dagar. Det är bra att många sätter fokus på en så viktig fråga som skolan men att tro att vi dagligen från politiskt håll kan spotta ur oss nya förslag som skall implementeras i en redan reformtrött skola är inte lösningen. Vi måste nu ge skolan lite arbetsro och samtidigt utvärdera de reformer som just sett dagens ljus såsom betyg i åk 6. Vi kristdemokrater är inte emot betyg i tidigare åldrar men varför spä på med samma medicin men i högre dos innan vi vet hur utfallet blir av betyg i åk 6.
Det är glädjande att moderaterna stödjer Kristdemokarternas förslag om utökad lärarledd undervisningstid. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5399261 I en jämförelse med andra OECD-länder står det klart att våra svenska elever har klart färre undervisningstimmar. Detta tillsammans med att vi tenderar att lägga fler och fler uppgifter på skolan och lärarna gör att våra elever inte har samma förutsättningar att nå goda resultat.
Moderaternas skolrapport har ett klart arbetsmarknadsperspektiv. Skolan och utbildning skall enligt dem styras mot arbetsmarknadens behov. Naturligtvis skall utbildning styras mot arbetsmarknadens krav men skolan skall också upplevas meningsfull i sig – man skall bilda för livet – inte bara för arbetslivet. Skolan har förrutom kunskapsuppdraget också ett bildningsuppdrag. Diskussionen om våra barn får inte bara handla om ekonomi och att de skall komma att bli närande i framtiden. Skolan har en större uppgift än så!

Partiledardebatt om arbetslöshet och skola

Dagens partiledardebatt kom som förväntat att handla om arbetslösheten men också naturligtvis om skolan. Det är nog ingen vild gissning att dessa frågor också kommer att dominera valrörelsen framöver. Gemensamt för alla partier är att vi ser med oro på de sjunkande elevresultaten men få partier kommer med konkreta idéer på hur vi skall vända trenden. Vi i den kristdemokratiska skolgruppen har fått mycket positiv feedback på de förslag vi hittills har framfört. Att öka den lärarledda undervisningstiden med fokus på ämnet svenska och läsning är något som i längden ger bättre resultat i alla ämnen. Vi måste också göra läraryrket mer attraktivt. Det är numera en sanning att det mest avgörande för om eleverna skall nå sin full potential är att det finns kompetenta lärare. Lärare måste därför få vara lärare och inte som nu ägna huvuddelen av sin tid till administration. Därför vill vi tillsätta en utredning som tittar på alla de uppdrag vi på senare år gett lärarna utan att man skickat med tid och resurser. Vi måste tro på, stötta och satsa på lärarnas vardagsarbete i klassrummet. Då behåller vi de duktiga lärarna och engagemanget.
Att höja lärarjobbbets status och attraktionskraft handlar förvisso mycket om höjda löner men också mycket om att se över lärarjobbets innehåll. Först därefter kan vi hoppas på att fler vill bli lärare.
Att satsa på lärarna är att satsa på eleverna. Det ger resultat, och den mycket betydelsfulla känslan av meningsfullhet kommer tillbaka, något som är av stor betydelse för lärarnas och elevernas motivation och därmed skolans resultat.

Att kunna läsa – nyckeln till framgång

Gårdagens rapport om försämrade resultat i läsförmåga hos våra fjärdeklassare har väckt debatt. Att kunna läsa och att erövra språket är nyckeln till all annan inlärning. Att mattekunskaperna går ner kan ses som en följd av att resultaten i läsning dippar. I en morgonintervju idag i SVT pekar författaren Johan Unenge på några viktiga orsaker varför det ser ut som det gör. Idag har barnen en helt annan inrutad tillvaro med många fritidsaktiviteter som gör att de splittrar upp sin tid. En bok är inte det första en 10-årig grabb greppar tag i. Datorer och dataspel tar också mycket av den tid som förr ägnades åt läsning. Men vad skall man då göra åt det? Unenge menar att rektors roll är otroligt viktig. Att han eller hon ser sambandet, att läsning skall prioriteras och att det i sin tur spiller över på resultatet i andra ämnen. Biblioteken och bibliotekarierna har också en nyckelfunktion. Biblioteken behöver hänga med i utvecklingen och prioriteras högre på skolorna. Jag anser att vi från politiskt håll också måste se över hur mycket tid som faktiskt ägnas åt svenskundervisning i våra skolor. I en jämförelse mellan olika europeiska länder ligger vi lågt i antal lärarledda undervisningstimmar. Att erövra språket är en demokratifråga och måste stå högst på agendan.

Olycklig skolgång för barn med diagnoser

Idag skriver generaldirektören för Skolinspektionen, Anne-Marie Begler, på Svd Opinion att elever med olika former av diagnoser många gånger har en olycklig skoltid. Barnen är ensamma, blir inte förstådda och accepterade som den person de är, säger hon. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-uppdrag-galler-alla-elever_7681872.svd

Slutsatsen som Bagler kommer fram till är att de granskade skolorna saknar kunskap för att bemöta de enskildas behov. Detta kan inte få fortgå. De barn med de allra största behoven skall undervisas av dem med den högsta kompetensen! Idag är det ofta tvärtom. Istället för att eleverna får tillgång till speciallärare och att klassläraren handleds av en specialpedagog går ofta dessa elever runt med en assistent hela dagen. Assistenter kan ha en viktig funktion men har inte den formella kompetens som krävs för att undervisa de barn med de största behoven. Regeringen har startat upp speciallärarutbildningen igen men kommunerna har varit dåliga på att fylla platserna. Detta trots att behoven bara ökar av speciallärarkompetens på våra skolor. Kristdemokraterna kommer att kräva speciallärarkompetens för att få undervisa barn med särskilda behov och speciellt dem med diagnoser av olika slag.

Skickliga lärare skall ha bra lön

Idag ställer Lärarnas Riksförbund kravet på 10 000 mer i lön för hela lärarkåren. Vi kristdemokrater håller med om att skickliga lärare skall ha bra betalt men vi tror mer på lönespridning än generella höjningar.

Kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas resultat. Det är därför oroande att läraryrkets gradvis sjunkande löner, status och arbetsvillkor allt kraftigare slagit igenom i form av stora problem att attrahera nya kompetenta lärare. Vad som är viktigare än det generella löneläget är möjligheterna att göra karriär inom sin yrkesgrupp och på så sätt öka lönespridningen. En duktig lärare ska ha goda utvecklingsmöjligheter och premieras lönemässigt. Alliansregeringen har i budgeten för 2013 beslutat att anslå 880 miljoner per år i statsbidrag för att inrätta högre avlönade karriärtjänster för lärare. Ungefär 10 procent av alla lärare kan därmed få möjlighet att höja sin månadslön med 5 000 – 10 000 kronor. Regeringens åtgärd är ett viktigt steg, men för att höja lönerna för övriga 90 procent av lärarkåren måste kommunerna ta huvudansvaret. Kristdemokraterna vill uppmana våra kommunpolitiska kollegor runt om i landet att använda de lokala förhandlingarna till att höja lönerna för duktiga och utvecklingsinriktade lärare.

Alla godkända – utopi eller verklighet?

Två skribenter på skolbloggen Ebba Busch och Annika Eclund.

Av landets 1700 högstadieskolor utmärker sig 29. För andra året i rad har de lyckats ge alla sina niondeklassare behörighet till gymnasiet. Vad är facit? 21 av de 29 skolorna är fristående skolor. Gemensamt för skolorna är att de har relativt få elever och att man ställer höga förväntningar på vad de kan prestera. Tidigt stöd för dem som behöver är också en förklaring. Skolorna har också fått möjlighet att profilera sig och de utvärderar och utvecklar ständigt sitt arbetssätt. Dessa goda exempel borde spridas över skolsverige för att inspirerar andra. Vi är trötta på att bara få nyheter om skolan som handlar om brister!!

En skolgång för varje elev eller en elev anpassad för skolan?

Igår rapporterade Ekot HÄR om att skolor är dåliga på att utbilda elever med funktionsnedsättning. Det här lyfter tre viktiga utmaningar som det svenska skolsystemet står inför 1) att anpassa skolgången till eleven i första hand och inte tvärtom 2) öka kunskapen om olika människors inlärningsförmåga och anpassad pedagogik 3) möjligheten att inom en skola och en kommun anpassa resurserna beroende på var och hur de behövs.

Skolan ska vara en plats av stimulerande lärande men den här studien visar på att elever med asperger och autism många gånger far illa i skolan. Vissa så ill att man helt uteblir från undervisning. En granskning som Skolinspektionen gjort HÄR visar att skolorna har dålig kunskap om elevernas behov och att de heller inte anpassar undervisningen. Rapporten kommer bland annat fram till att de insatser som ändå finns på skolorna ofta är anpassade efter generella kunskaper om asperger och autism och inte därutöver klarar av att se till den enskilde individens behov och förmågor. Alltså inte ens när anpassar undervisningen så klarar man av att släppa den fyrkantiga standardmallen utan går över till en annan standardmall.

”Många gånger så tror man kanske inte att barnen med någon typ av funktionsnedsättning kan nå goda resultat men det är hemskt många gånger möjligt.” säger Ann-Marie Begler generaldirektör Skolinspektionen.

Återigen får vi belägg för att det är viktigt att våga ha höga förväntningar på alla elever oavsett förutsättningar. Sen måste stödsystemen till runt omkring. Men om man börjar med att sänka ribban så är det det målet som skolan arbetar mot och inte målet om en alla barns rätt till en god skolgång och möjlighet att nå sin fulla potential.