Olycklig skolgång för barn med diagnoser
Idag skriver generaldirektören för Skolinspektionen, Anne-Marie Begler, på Svd Opinion att elever med olika former av diagnoser många gånger har en olycklig skoltid. Barnen är ensamma, blir inte förstådda och accepterade som den person de är, säger hon. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-uppdrag-galler-alla-elever_7681872.svd
Slutsatsen som Bagler kommer fram till är att de granskade skolorna saknar kunskap för att bemöta de enskildas behov. Detta kan inte få fortgå. De barn med de allra största behoven skall undervisas av dem med den högsta kompetensen! Idag är det ofta tvärtom. Istället för att eleverna får tillgång till speciallärare och att klassläraren handleds av en specialpedagog går ofta dessa elever runt med en assistent hela dagen. Assistenter kan ha en viktig funktion men har inte den formella kompetens som krävs för att undervisa de barn med de största behoven. Regeringen har startat upp speciallärarutbildningen igen men kommunerna har varit dåliga på att fylla platserna. Detta trots att behoven bara ökar av speciallärarkompetens på våra skolor. Kristdemokraterna kommer att kräva speciallärarkompetens för att få undervisa barn med särskilda behov och speciellt dem med diagnoser av olika slag.
En skolgång för varje elev eller en elev anpassad för skolan?
Igår rapporterade Ekot HÄR om att skolor är dåliga på att utbilda elever med funktionsnedsättning. Det här lyfter tre viktiga utmaningar som det svenska skolsystemet står inför 1) att anpassa skolgången till eleven i första hand och inte tvärtom 2) öka kunskapen om olika människors inlärningsförmåga och anpassad pedagogik 3) möjligheten att inom en skola och en kommun anpassa resurserna beroende på var och hur de behövs.
Skolan ska vara en plats av stimulerande lärande men den här studien visar på att elever med asperger och autism många gånger far illa i skolan. Vissa så ill att man helt uteblir från undervisning. En granskning som Skolinspektionen gjort HÄR visar att skolorna har dålig kunskap om elevernas behov och att de heller inte anpassar undervisningen. Rapporten kommer bland annat fram till att de insatser som ändå finns på skolorna ofta är anpassade efter generella kunskaper om asperger och autism och inte därutöver klarar av att se till den enskilde individens behov och förmågor. Alltså inte ens när anpassar undervisningen så klarar man av att släppa den fyrkantiga standardmallen utan går över till en annan standardmall.
”Många gånger så tror man kanske inte att barnen med någon typ av funktionsnedsättning kan nå goda resultat men det är hemskt många gånger möjligt.” säger Ann-Marie Begler generaldirektör Skolinspektionen.
Återigen får vi belägg för att det är viktigt att våga ha höga förväntningar på alla elever oavsett förutsättningar. Sen måste stödsystemen till runt omkring. Men om man börjar med att sänka ribban så är det det målet som skolan arbetar mot och inte målet om en alla barns rätt till en god skolgång och möjlighet att nå sin fulla potential.