Elever med de största behoven har rätt till undervisning av lärare med specialkompetens

Barn med störst behov ska få den mest kvalificerade hjälpen, av lärare med den absolut främsta kompetensen. Tyvärr finns det många exempel på det motsatta. Många elever med stora behov av speciallärarkompetens undervisas idag av assistenter utan pedagogisk utbildning. Detta är inte acceptabelt!
Under lång tid har det varit brist på specialpedagoger och speciallärare, det innebär att barn som behöver särskilt stöd inte får det. Det krävs därför en nationell satsning inom det specialpedagogiska området för att kunna täcka framtida behov.
Skolans nya läroplan från och med 2011 lägger tydligare fokus på att eleverna ska uppnå kunskapsmålen vilket kan öka behovet av stöd till de elever som har svårt att klara målen. Kommunerna uppger att 10 till 20 procent av eleverna behöver hjälp av speciallärare och lärare med specialpedagogisk kompetens.
När hjälp ges till de som behöver förbättras undervisningen för alla. Viktigaste av allt – alla barn med extra behov av stöd måste få det.
Enligt internationella studier når 18 procent av de svenska eleverna inte upp till basnivån i läsförståelse. Fler speciallärare är ett viktigt steg för att ge stöd tidigt i utvecklingen av baskunskaper som att läsa och räkna.
Samtidigt som behovet av utbildade speciallärare är stort tar det alltför många år innan de första speciallärarna med specialpedagogisk kompetens utexamineras. Därför föreslår Kristdemokraternas skolgrupp ett Speciallärarlyft där studerande på de specialpedagogiska utbildningarna ges en studielön på 10.000 kr/mån (ej pensionsgrundande), ca 160 000 kr/student beräknat på en studietid om 16 månader, för att öka tillgången på speciallärare. Totalt satsas cirka 280 miljoner kronor per år under en tioårsperiod på Speciallärarlyftet.

Olycklig skolgång för barn med diagnoser

Idag skriver generaldirektören för Skolinspektionen, Anne-Marie Begler, på Svd Opinion att elever med olika former av diagnoser många gånger har en olycklig skoltid. Barnen är ensamma, blir inte förstådda och accepterade som den person de är, säger hon. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-uppdrag-galler-alla-elever_7681872.svd

Slutsatsen som Bagler kommer fram till är att de granskade skolorna saknar kunskap för att bemöta de enskildas behov. Detta kan inte få fortgå. De barn med de allra största behoven skall undervisas av dem med den högsta kompetensen! Idag är det ofta tvärtom. Istället för att eleverna får tillgång till speciallärare och att klassläraren handleds av en specialpedagog går ofta dessa elever runt med en assistent hela dagen. Assistenter kan ha en viktig funktion men har inte den formella kompetens som krävs för att undervisa de barn med de största behoven. Regeringen har startat upp speciallärarutbildningen igen men kommunerna har varit dåliga på att fylla platserna. Detta trots att behoven bara ökar av speciallärarkompetens på våra skolor. Kristdemokraterna kommer att kräva speciallärarkompetens för att få undervisa barn med särskilda behov och speciellt dem med diagnoser av olika slag.

En skolgång för varje elev eller en elev anpassad för skolan?

Igår rapporterade Ekot HÄR om att skolor är dåliga på att utbilda elever med funktionsnedsättning. Det här lyfter tre viktiga utmaningar som det svenska skolsystemet står inför 1) att anpassa skolgången till eleven i första hand och inte tvärtom 2) öka kunskapen om olika människors inlärningsförmåga och anpassad pedagogik 3) möjligheten att inom en skola och en kommun anpassa resurserna beroende på var och hur de behövs.

Skolan ska vara en plats av stimulerande lärande men den här studien visar på att elever med asperger och autism många gånger far illa i skolan. Vissa så ill att man helt uteblir från undervisning. En granskning som Skolinspektionen gjort HÄR visar att skolorna har dålig kunskap om elevernas behov och att de heller inte anpassar undervisningen. Rapporten kommer bland annat fram till att de insatser som ändå finns på skolorna ofta är anpassade efter generella kunskaper om asperger och autism och inte därutöver klarar av att se till den enskilde individens behov och förmågor. Alltså inte ens när anpassar undervisningen så klarar man av att släppa den fyrkantiga standardmallen utan går över till en annan standardmall.

”Många gånger så tror man kanske inte att barnen med någon typ av funktionsnedsättning kan nå goda resultat men det är hemskt många gånger möjligt.” säger Ann-Marie Begler generaldirektör Skolinspektionen.

Återigen får vi belägg för att det är viktigt att våga ha höga förväntningar på alla elever oavsett förutsättningar. Sen måste stödsystemen till runt omkring. Men om man börjar med att sänka ribban så är det det målet som skolan arbetar mot och inte målet om en alla barns rätt till en god skolgång och möjlighet att nå sin fulla potential.