KD förvarar det fria skolvalet och friskolorna

Kristdemokraternas utgångspunkt är att föräldrar och elever har en grundläggande rätt att välja skola. Vi anser att det offentliga ska erbjuda föräldrar och elever möjlighet att fritt välja den skola som passar bäst, eller välja bort den skola som inte fungerar.

Ett antal ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien vill, enligt en debattartikel i Brännpunkt 27/3, eliminera vinstdrivande skolverksamhet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/satt-stopp-for-vinstuttag-i-skolan_8034428.svd

Debattörerna hävdar att inga positiva effekter alls kan konstateras av det fria skolvalet på svenska elevers studieresultat. D e påstår också det fria skolvalets ökar segregationen och minskar likvärdigheten.

Frihet att välja skola har ett värde i sig, det innebär att de enskilda eleverna och föräldrarna i större utsträckning kan ta sitt öde i egna händer. Skolan finns till för eleverna, inte tvärtom. Dessutom konstaterar vi att det, i motsats till vad som hävdas i artikeln, finns studier som visar på positiva effekter av skolval. En tidigare rapport från Skolverket har visat på att konkurrensen från friskolor förbättrar effektiviteten i de kommunala skolorna (på grund av resultatet drogs rapporten tillbaka av dåvarande skolminister Ibrahim Baylan (S) vilket medförde att denne prickades av KU för ministerstyre). En OECD-studie från 2007 visar att konkurrens från friskolor leder till bättre resultat i PISA-tester i matematik och naturvetenskap. En studie från Svenskt Näringsliv, baserad på siffror från SCB, gör gällande att ökad konkurrens från friskolor höjer de kommunala skolornas resultat på de nationella proven. För varje procentandel elever som går i friskola i en kommun ökar resultaten i de kommunala skolorna med 0,34–1,3 poäng.

Artikelförfattarna hävdar också att skolvalet stärker segregationen. Detta är intressant med tanke på att Sverige – även enligt artikeln – har världens mest radikala system när de gäller att ge alla elever möjlighet att välja skola, samtidigt som Pisa-undersökningen visar att Sverige, tillsammans med Norge, har den lägsta segregationen inom skolsystemet bland 44 undersökta länder. I den mån skolvalet ökat segregationen kan detta alltså knappast vara orsaken till att Sverige tappar resultatmässigt i förhållande till andra länder.

Om vi koncentrerar oss till svenska förhållanden kan vi konstatera att Institutionen för arbetsmarknads- och utbildningspolitiska utvärdering (IFAU) betraktar skolvalet och etableringsfriheten ses som en mindre trolig förklaring till sjunkande elevresultat, troligare förklaringar anses vara lärarens minskade aktiva roll gällande undervisningsmetoder. Detta är väletablerade kunskaper – otvivelaktigt även för debattörerna.

Vi menar att ett skolsystem som tillåter valfrihet och mångfald – kan under rätt förutsättningar vara – kvalitetsdrivande. Det finns också starka rättviseargument för fritt skolval. Det är betydligt lättare för ekonomiskt svagare familjer att välja en skola än att köpa en bostad i det område där den bra skolan ligger. Viktigt att påpeka är också att andelen elever som väljer kommunala skolor är ungefär samma som de som väljer fristående.

Omkring 22 procent av de svenska eleverna går i skolor som är fristående. De fristående alternativen bygger på möjlighet att bedriva verksamheten utifrån marknadsmässiga villkor. Skulle dessa premisser elimineras kommer själva verksamheterna påverkas. Konsekvenserna skulle bli enorma för tusentals elever, föräldrar och anställda. Nyanserad debatt kring såväl studieresultat, segregation och likvärdighet är en välkomnad samhällelig debatt, framför allt bland friskoleaktörerna. De fristående skolorna redovisar gärna hur vinstdrivande verksamhet används för att göra utbildningar än mer attraktiv och kvalitativ.

Vi kristdemokrater ser friskolorna som skolor kort och gott, inte som komplement till den kommunala skolan. De är en viktig del av vårt skolsystem som är här för att stanna. Kristdemokraterna strävar inte efter att friskolorna ska uppnå en viss andel av skolorna eller att en viss andel elever ska gå i en skola med fristående eller offentlig huvudman. Hur många skolor som ska finnas av den ena eller andra sorten ska styras av föräldrar och elevers val. För att uppnå detta krävs att alla skolor möter lika villkor och krav samt att föräldrar och elever kan göra informerade val baserade på korrekt information om skolornas inriktning, resultat och kvalitet.

Det fria skolvalet får inte inskränkas

Dagens Nyheter skriver idag om att ”friskolor konkurrerar med överbetyg” och hänvisar till en granskning de gjort som visar att många friskolegymnasier ger sina elever högre kursbetyg än de fått i resultat på nationella prov. På de kommunala gymnasierna är det färre som får ”överbetyg”.

Det finns ett par problem med DN:s artikel som gör att det är svårt att direkt dra de slutsatser som artikelförfattaren (eller åtminstone rubriksättaren) verkar vilja dra, nämligen att konkurrensen mellan skolor leder till betygsinflation och orättvis betygsättning. Dels mäter de nationella proven inte alla betygskriterier och dels är de avsedda att fånga upp brister hos eleverna som då kan rättas till innan kursen är slut.

Det är som en följd av hur systemet med nationella prov är utformat och avsett att fungera därför rimligt att många elever får högre kursbetyg än provbetyg.

Dessutom tillämpar olika skolor olika upplägg på undervisningen, medan provet ges vid samma tillfälle för samtliga skolor. Det gör att det förstås kan vara så – som en rektor påpekar i artikeln – att eleverna på en skola som ännu inte gått igenom vissa av momenten på provet av naturliga skäl får sämre resultat på just de delarna, även om de mycket väl kan ha den kunskapen då de gått färdigt kursen. De nationella proven är helt enkelt inga examensprov.

Visst kan det vara så att de resultat som redovisas i artikeln beror på fusk eller slapp betygsättning. Men det kan också vara så att fristående skolor generellt är bättre på att fånga upp elevernas brister eller att de har ett annorlunda upplägg på undervisningen än vad kommunala skolor generellt sett har. Det kan också bero på att olika skolor rättar de nationella proven olika hårt. (Skolforskaren Jonas Vlachos hänvisar i artikeln till en undersökning som visar att friskolor är mer generösa i rättningen av nationella prov, men det kan lika gärna tala för att skillnaden i betygsättning mellan fristående och kommunala skolor borde vara mindre.)

Men viktigast av allt: Även om det skulle visa sig att konkurrensen mellan skolor driver fram betygsinflation så är inte det skäl nog att inskränka det fria skolvalet (som snarare behöver stärkas). Elever och föräldrar måste ha rätt att både söka sig till den skola som passar dem och att välja bort de skolor som inte passar. Istället får man leta efter fler och nya metoder att förbättra rättssäkerheten i betygsättningen och stävja betygsinflationen. Bättre uppföljning och kontroller är ett sätt, ökad användning av externt rättade nationella prov ett annat.

Även Timbro Medieinstitut kommenterar den aktuella DN-artikeln.