En skolgång för varje elev eller en elev anpassad för skolan?

Igår rapporterade Ekot HÄR om att skolor är dåliga på att utbilda elever med funktionsnedsättning. Det här lyfter tre viktiga utmaningar som det svenska skolsystemet står inför 1) att anpassa skolgången till eleven i första hand och inte tvärtom 2) öka kunskapen om olika människors inlärningsförmåga och anpassad pedagogik 3) möjligheten att inom en skola och en kommun anpassa resurserna beroende på var och hur de behövs.

Skolan ska vara en plats av stimulerande lärande men den här studien visar på att elever med asperger och autism många gånger far illa i skolan. Vissa så ill att man helt uteblir från undervisning. En granskning som Skolinspektionen gjort HÄR visar att skolorna har dålig kunskap om elevernas behov och att de heller inte anpassar undervisningen. Rapporten kommer bland annat fram till att de insatser som ändå finns på skolorna ofta är anpassade efter generella kunskaper om asperger och autism och inte därutöver klarar av att se till den enskilde individens behov och förmågor. Alltså inte ens när anpassar undervisningen så klarar man av att släppa den fyrkantiga standardmallen utan går över till en annan standardmall.

”Många gånger så tror man kanske inte att barnen med någon typ av funktionsnedsättning kan nå goda resultat men det är hemskt många gånger möjligt.” säger Ann-Marie Begler generaldirektör Skolinspektionen.

Återigen får vi belägg för att det är viktigt att våga ha höga förväntningar på alla elever oavsett förutsättningar. Sen måste stödsystemen till runt omkring. Men om man börjar med att sänka ribban så är det det målet som skolan arbetar mot och inte målet om en alla barns rätt till en god skolgång och möjlighet att nå sin fulla potential.