Olycklig skolgång för barn med diagnoser

Idag skriver generaldirektören för Skolinspektionen, Anne-Marie Begler, på Svd Opinion att elever med olika former av diagnoser många gånger har en olycklig skoltid. Barnen är ensamma, blir inte förstådda och accepterade som den person de är, säger hon. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-uppdrag-galler-alla-elever_7681872.svd

Slutsatsen som Bagler kommer fram till är att de granskade skolorna saknar kunskap för att bemöta de enskildas behov. Detta kan inte få fortgå. De barn med de allra största behoven skall undervisas av dem med den högsta kompetensen! Idag är det ofta tvärtom. Istället för att eleverna får tillgång till speciallärare och att klassläraren handleds av en specialpedagog går ofta dessa elever runt med en assistent hela dagen. Assistenter kan ha en viktig funktion men har inte den formella kompetens som krävs för att undervisa de barn med de största behoven. Regeringen har startat upp speciallärarutbildningen igen men kommunerna har varit dåliga på att fylla platserna. Detta trots att behoven bara ökar av speciallärarkompetens på våra skolor. Kristdemokraterna kommer att kräva speciallärarkompetens för att få undervisa barn med särskilda behov och speciellt dem med diagnoser av olika slag.

Fristående skolor bra för de kommunala

Idag skriver Svenska Dagbladet om hur fristående skolor höjer resultaten, inte bara på den egna skolan utan i hela kommunen, läs artikeln här

Institutet för utbildningspolitisk forskning (IFAU) har genomfört studier för varje kommun mellan 1992-2009 och det finns ett positivt samband mellan förekomsten av fristående skolor och elevernas resultat. Många kanske i en första anblick drar slutsatsen att det är glädjebetygen som ökat i omfång för att på så sätt locka till sig elever in allt tilltagande konkurrens. Så är det dock inte. Det IFAU har mätt är resultaten på nationella prov i matematik och engelska. Det är alltså objektiva värden som rättvist går att mäta och jämföra både mellan skolor, elever och över tid.

Det intressanta i undersökningen är egentligen inte att fristående skolor generellt presterar bättre än kommunala, det visste vi sedan förr och det kan ha många olika orsaker. Det intressanta är att elever i kommuner med fristående aktörer inom utbildningsområdet presterar bättre även om de går på en kommunal skola. Fristående skolor tycks alltså ha en positiv inverkan även för elever på kommunala skolor.

Andra intressanta slutsatser i rapporten är att den inte funnit något samband mellan reusltat och huruvida skolan är vinstdrivande eller inte. Man har inte heller kunnat hitta något samband mellan fristående skolor och sämre resultatutveckling för exempelvis elever med invandrarbakgrund eller lågpresterade elever.

Studien ger stöd åt att fristående skolor spelar en positiv roll på svenskt skolväsende. Konkurrens föder kreativitet och framgång. Det gäller inom så gott som alla områden, det vore märkligt om skolan var ett undantag. Kristdemokraterna har också alltid hävdat egenvärdet av friskolor. De skapar valfrihet, ökar självbestämmandet och bidrar till ett större utbud av skolor. De bör också över tid leda till att dåliga skolor lägger ner till förmån för bättre skolor.

Friskolornas belackare poppar upp i jämna mellanrum. De hårdaste kritikerna är Vänsterpartiet. De för dock en kamp som är hopplöst omodern och som skulle backa Sverige in i framtiden. För Kristdemokraterna är det självklart att de fristående skolorna har kommit för att stanna.

Reformera Arbetsförmedlingen för ungdomarnas skull

Kristdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesperson Andreas Carlson presenterar i dag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet flera förslag för att reformera Arbetsförmedlingen. Det ska skapas drivkrafter för arbetsförmedlare att verkligen förmedla jobb, inte administerera arbetslöshet som många gånger är fallet idag. Andreas föreslår att man konkurrensutsätter förmedlingsverksamheten och att arbetsförmedlarna ersätts för varje förmedlat jobb. Ersättningen blir högre om de lyckas förmedla jobb till personer som idag står långt ifrån arbetsmarknaden. Det innbär att ersättningen blir högre för ungdomar som grupp men också för dem med ofullbordad skolgång eller ofullständiga betyg.

Gömda barn har rätt till skolgång

Kristdemokraterna har länge jobbat för det som nu blir verklighet nämligen skolgång för barn som vistas i landet utan tillstånd. De gömda barnen skall ha rätt till utbildning i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola.Det är viktigt att påpeka att det inte införs någon skolplikt för dessa barn utan skolgång skall ses som en rättighet. Det är utmärkt att det nu blir tydligt att rektorers och skolors uppgift är att arbeta för barn och elevers utveckling och lärande istället för att agera polis i utlänningsärenden. Nu har regeringen, där Kristdemokraterna varit drivande, och Miljöpartiet enats om att införa skolgång för alla barn som vistas i landet vilket är naturligt utifrån respekten för mänskliga rättigheter.

Nolltolerans mot mobbning

TT rapporterar att antalet anmälningar av kränkande behandling har ökat med 104 procent mellan åren 2008 och 2011. Visserligen har det sedan 2009 blivit lättare att anmäla mobbning via skolispektionens hemsida men det är nolltolerans mot kränkande behandling som gäller. Trots att skolorna lagt miljontals kronor på färdiga antimobbningsprogram har alltså mobbningen ökat. Skolverkets utvärdering av dess metoder visar att alla antimobbningsprogrammen innehåller insatser som kan vara effektiva, men också element som är ineffektiva och som i värsta fall kan leda till att elever kränks. I vissa fall har mobbningen till och med ökat.

När man granskar skolor som lyckats i sitt mobbningsarbete konstaterar Skolverket att dessa använder sig av insatskombinationer i relation till skolans egna förutsättningar och erfarenheter. Störst effekt har insatser som beskrivs som ”hela-skolan-ansats”. Vilket innebär att alla elever är delaktiga och att arbetssättet är förankrat i hela personalgruppen, från vaktmästare, kökspersonal till pedagoger och slutligen skolledning.

Det här bekräftar det vi kristdemokrater har sagt under en längre tid. Värdegrunden är själva fundamentet för skolan. Och vi menar att arbetet måste vara konkret. Det handlar om tydliga normer för vårdat språk, att elever och lärare bemöter varandra på ett respektfullt sätt och att aldrig acceptera nedsättande ordval och trakasserier. I detta arbete behöver också föräldrarna involveras. Uppfostran är främst föräldrarnas ansvar och om inte de lär barnen dessa normer och värdet kommer det bli mycket svårt för skolan att göra det.

Det räcker inte att bedriva värdegrundsarbete vid sidan av kärnverksamheten, eller som ytterligare en uppgift som läggs på toppen på lärarnas redan höga arbetsbelastning. Värdegrunden ska vara ett stöd för att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag.

Det är inte enbart lärarnas skyldighet att upprätthålla den värdegrund som skolan ska vila på. Den måste understödjas av det omgivande samhället – föräldrarna, kommunen, våra myndigheter och lärarhögskolorna.

Mer av tvång löser inte skolans problem

Socialdemokraterna föreslår idag att förskoleklassen ska bli obligatorisk (DN 17/10). Men det är ingen lösning för att möta de stora utmaningarna inom skolan, det är bara en inskränkning i den lilla valfrihet som finns för föräldrar under tiden när barnen är små. Självklart ska alla barn ha rätt att gå i förskoleklass, men det behövs inte mer tvång. Snarare mer av flexibilitet.

Idag går 96 procent av alla sexåringar i förskoleklass. Några går förskoleklass redan som femåringar och ytterligare några när de är sju år. Det innebär att endast ett par procent av alla barn inte går i förskoleklass.

Varför då inte göra något obligatoriskt som nästan alla ändå deltar i? Vårt svar är enkelt – det finns inga skäl. Om det inte finns väldigt tungt vägande skäl för mer tvång, så bör det undvikas.

Om det vore så att mer förskola och obligatorisk förskoleklass var framgångsreceptet för skolan, hur kan det då komma sig att resultaten sjunker i den svenska skolan under samma period som andelen barn i förskola och förskoleklass ökar kraftigt?

Läsförståelsen sjunker. 18 procent av de svenska eleverna når inte upp till basnivån i läsförståelse. En ökning med 5 procentenheter sedan år 2000.

Även resultaten i matematik har försämrats. Idag presterar svenska 15-åringar på en genomsnittlig nivå, tidigare har svenska elever presterat över OECD-genomsnittet. I avancerad matematik presterade eleverna på en genomsnittlig nivå år 1995. Idag presterar eleverna långt under det internationella genomsnittet.

Alla barn ska ha rätt att gå i förskoleklass och verksamheten ska hålla högsta kvalitet, men vill föräldrarna ta hand om och lära barnen hemma så ska de få göra det. Är de exempelvis föräldralediga med småsyskon eller har en arbetssituation som medger att barnen kan vara hemma, så vill inte vi lägga krokben och strypa den möjligheten.

Satsa istället på skolans kvalitet. Vad skolan främst behöver är duktiga och motiverade lärare. Att höja läraryrkets status och skärpa betygskraven för de som antas på lärarutbildningen är därför viktiga åtgärder. Att öka möjligheterna för personer med annan akademisk utbildning att gå in i läraryrket är också en viktigt åtgärd för att få fler bra lärare.

Det finns forskning som visar att det är bättre med lite större klasser och riktigt bra lärare än små klasser och dåliga lärare. Därför är det av största vikt att locka de bästa studenterna till lärarutbildningen. Det är där vi behöver lägga fokus, inte på förslag om mer politiskt tvång som försvårar för den grupp familjer som vill välja på annat sätt.

Som vanligt kan vi konstatera att det bara är Kristdemokraterna som står upp för föräldrarnas rätt att välja i avgörande frågor som rör deras barn.

Läraryrkets status höjs med ökad kompetens

Föräldrarna är de allra viktigaste personerna i ett barns liv men inte sällan kommer barnens lärare på andra plats. En duktig, engagerad och kunnig lärare kan bli helt avgörande för ett barns utveckling och framtid. Våra barn förtjänar att undervisas av skickliga, engagerade lärare. Men som lärare, förälder och politiker är jag oroad för att vi står inför ett kompetensras inom svensk skola. All forskning visar att lärarnas kompetens är den helt avgörande faktorn för om eleverna skall uppnå goda resultat. Jag föreslår därför att vi höjer kraven för att komma in på lärarutbildningen. Målet är att de bästa studenterna ska välja läraryrket. I dag har vi bara en sökande per plats.
Skärpta antagningskrav måste kombineras med åtgärder för att få fler utbildade lärare. Fram till 2020 behöver vi anställa minst 50 000 grundskole- och gymnasielärare. Det innebär att vi behöver fler vägar in i yrket. Många med annan akademisk examen och relevanta ämneskunskaper skulle kunna tänka sig att byta bana – om det vore lite enklare.
Det ska inte behöva ta mer än ett år att komplettera sin utbildning. Jag tror att vi skulle kunna locka en helt ny grupp att bli lärare. Det vore en vinst för alla om skolan fick in människor med andra erfarenheter från samhället.
I dag finns liknande påbyggnadsutbildningar, men de är längre och lärosätena erbjuder inte dessa utbildningar i tillräcklig omfattning. Jag vill se ett krav på universitet och högskolor att erbjuda den nya utbildningen. För att göra det möjligt måste riktade medel finnas för reformen. Med skickliga lärare kan vi vända utvecklingen och ge barnen de verktyg de behöver för att möta framtida utmaningar.