PISA: ”-inget utbildningssystem är bättre än sina lärare”

Under dagens hearing i riksdagen om de senaste PISA-resultaten var OECD:s chef för utbildningsfrågor Andreas Schleicher den som var tydligaste med att beskriva orsakerna till de sjunkande resultaten. Han lyfte ständigt upp lärarens betydelse för elevers resultat och menar att Sverige prioriterar mindre klasser framför bättre lärare. Att höja läraryrkets status genom högre lön, karriärmöjligheter, stor frihet och tillit till professionen borde därför diskuteras mer än storleken på klasser och mer resurser. Schleichers slutsats om att inget utbildningssystem är bättre än sina lärare stämmer väl överens med kristdemokratisk skolpolitik där vi vill ha mer lärarledd undervisningstid med fokus på svenska och läsning och där skickliga lärare skall premieras med högre lön och mindre administration. Att höja kraven för att antas till lärarutbildningen och att locka andra akademiker till yrket är också något som kan höja både kvalitén och attraktionskraften.

Vad säger Kristdemokraterna om statlig skola?

Idag presenteras utredningen om effekterna av kommunaliseringen av skolan. Meningarna går isär huruvida frågan om huvudmannaskapet är den största orsaken till elevers sjunkande skolresultat och läraryrkets försämrade status. För Kristdemokraterna står det klart att kommunaliseringen av skolan, som genomfördes under tidigt 1990-tal inte borde ha genomförts. Den har bidragit till de kvalitetsproblem som idag präglar skolan. För att skapa en mer likvärdig skola krävs ett ökat statligt ansvar. Hur detta skall se ut saknar jag en debatt om. Ordet återförstatligande tycks räcka som svar på alla skolans problem. Att gå tillbaka till något som har varit tror inte jag är vägen framåt utan vi måste fördjupa diskussionen kring vad vi menar med statligt ansvar. Förhållandena ser så olika ut i våra kommuner att staten måste ta ett ansvar för exempelvis resursfördelningen.

Fortsatt sjunkande resultat i matematik är inte acceptabelt

Alliansens ledamöter i Utbildningsutskottet skriver idag på Newsmill om  satsningen på matematik:

Alliansregeringen har genomfört stora förändringar av den svenska skolan för att återupprätta kunskapslinjen. Tillsammans har Alliansen bland annat infört en ny läroplan för grundskolan, en ny gymnasieskola, gymnasial lärlingsutbildning, en ny skollag, tydligare kunskapskontroller, tidigare betyg, lärarlyftet och en helt ny lärarutbildning. Förändringarna har inneburit en stor kursomläggning i svensk utbildningspolitik, som för första gången på länge ger oss en möjlighet att vända den trend av neråtgående kunskapsresultat som pågått under snart 20 år.

Hösten 2011 kunde vi presentera en storsatsning på matematik. Mattelyftet innebär att regeringen totalt satsar 2,6 miljarder på att höja skolresultaten i matematik. Detta menar vi är helt avgörande för Sverige som kunskapsnation.

Alliansregeringen identifierar flera utmaningar med den svenska matematikundervisningen. Ett av de främsta problemen är den låga undervisningstiden. Idag är Sverige det OECD-land som har minst antal undervisningstimmar för våra högstadieelever. I Sverige har man i snitt 741 timmar per år i grundskolan samtidigt som OECD-genomsnitt för 15-åringar är 948 timmar. Sett till den totala undervisningstiden i grundskolan så ligger OECD-genomsnittet för 7-14 åringar högre än vad svenska elever läser 7-15 år.

Sedan 1990-talet har svenska elevers resultat i matematik sjunkit. Svenska elever ligger idag under genomsnittet och långt ifrån toppländer som Finland, Japan och Sydkorea.

Trenden bekräftas i flera nationella och internationella utvärderingar. I PISA (Programme for International Student Assessment) 2009 hade resultatet för svenska 15-åringar tydligt försämrats jämfört med mätningen som genomfördes 2003. TIMSS (Trends in Mathematics and Science Study) 2007 visar på en klar försämring för svenska åttonde-klassare jämfört med tidigare mätningar gjorda 1995 respektive 2003.

I TIMSS 2007 deltog Sverige för första gången även med elever i årskurs fyra. Resultatet visade att svenska fjärdeklassare låg under genomsnittet för deltagande EU- och OECD-länder.

I TIMSS-undersökningarna jämförs inte bara elevernas resultat utan även de deltagande länderna med avseende på andra faktorer, t.ex. undervisningstid. Jämförelserna visar att svenska elever får relativt få undervisningstimmar i matematik och att skillnaden i förhållande till EU- och OECD-genomsnittet är större i årskurs fyra än i årskurs åtta.

Tidiga erfarenheter av matematik kan vara avgörande för framtida attityder till och intresse för ämnet. Brister i elevers matematikkunskaper som upptäcks och åtgärdas tidigt minskar också behovet av omfattande extra stödinsatser längre fram i utbildningen, såväl i matematik som i andra ämnen. Att ytterligare förstärka matematikundervisningen kan ge positiva effekter och bidra till förbättrad måluppfyllelse i hela utbildningssystemet.

Forskningslitteraturen om sambandet mellan tid och utbildningsresultat visar samtidigt på ett ganska robust samband mellan elevresultat och den tid som eleverna lägger på att ta in information och jobba med övningar som ligger på en nivå som gör att deras lärande stimuleras.

Den nuvarande utvecklingen med fortsatt sjunkande resultat i matematik är inte acceptabel. Med stöd i forskningen om vad som höjer elevresultat väljer därför regeringen att satsa 250 miljoner kronor under 2013 och därefter 500 miljoner kronor per år från och med 2014 för att utöka undervisningstiden för matematik i grundskolan med 120 timmar från och med höstterminen 2013. Alliansen tar ansvar för svensk skola.

Tina Acketoft , Tomas Tobé, Ulrika Carlsson och Yvonne Andersson

Socialdemokraterna kritiska till sin egen skolpolitik

På en presskonferens under tisdagen presenterade Socialdemokraterna sin skolpolitik. Alla förslagen var kända sedan tidigare. Magdalena Andersson ägnade huvuddelen av tiden åt att svartmåla den svenska skolan genom att visa siffror och staplar på sjunkande elevresultat. Vad hon glömde att tala om är att elevresultaten försämrats sedan 1990-talet och att de elever som idag går på högstadiet och gymnasiet har gått i en socialdemokratiskt styrd skola. 2011 sjösatte Alliansregeringen alla de reformer som vi nu väntar skall ge effekt. Det handlar om nya kursplaner, ny gymnasieskola, ny lärarutbildning, tidigare betyg m.m. Visst är det frustrerande att inte kurvan i diagrammen har vänt ännu men var och en som förstår hur skolan och utbildningssystemet fungerar vet att det kommer att ta tid att vända den negativa trenden. I maj månad kommer vi kristdemokrater presentera vår skolrapport med många goda förslag som ska stödja skolan i sitt uppdrag. Skolan och den fantastiska personal som jobbar där behöver nu arbetsro genom att låta de stora reformer vi nyligen genomfört få landa. Framför allt måste vi börja tala gott om skolan inte ägna en hel presskonferens åt att tala om hur dåligt allting är.

Är 4 procent av skolorna perfekta?

DN och TV4 basunerar idag ut att grundskolorna i Sverige inte håller måttet. 96 procent fick underkänt av Skolinspektionen förra året. http://www.dn.se/nyheter/sverige/betyget-de-klarar-inte-kraven.

Det är allvarligt att så många skolor får underkänt men var finns information om det som fungerar bra? Det är olyckligt att Skolinspektionen bara har uppdraget att peka på brister då detta är orsaken till att vi varje morgon möts av nyheten om att skolan, rektorer och lärare brister i sitt uppdrag. Nyhetsmedierna bygger sina inslag på Skolinspektionens rapporter som bara innehåller de brister myndigheten upptäcker enligt en given checklista. Med det perspektivet i bakhuvudet är det fantastiskt att fyra procent inte får några anmärkningar alls eftersom en anmärkning kan bestå av att en blankett ser felaktig ut. Tidigare fanns Myndigheten för Skolutveckling som hade uppdraget att hjälpa skolorna att uppfylla sitt uppdrag och att utveckla verksamheten. Vi kristdemokrater vill att Skolinspektionen (eller annan myndighet) får ett utökat uppdrag dels att säkerställa de metoder som används i skolan dels sprida goda exempel på det som faktiskt fungerar och som skulle kunna utveckla skolan. Att få en sådan nyhet varje dag i tidningar och TV skulle ge oss en mer sann bild av verkligheten samt göra det roligare för alla vår fantastiska lärare att gå till jobbet.

Kommunalt veto mot etablering av friskolor – ett dråpslag mot valfriheten

Socialdemokraterna är om möjligt ännu otydligare efter sitt besked idag när det gäller friskoleetableringar och det fria skolvalet. Kommunerna skall enligt dagens kongressbeslut få ett avgörande inflytande vid tillståndsprövningen av nya fristående skolor. Detta är en luddig formulering som egentligen innebär ett kommunalt veto. Vidare skall kommunernas upphandling riktas mot non-profitföretag. Man kan fråga sig om detta bara gäller skolor eller menar man kanske all kommunal upphandling i form av byggföretag, städfirmor, livsmedelsföretag m.m.
Socialdemokraternas beslut idag är ett dråpslag mot människors rätt att välja skola och själva forma sina liv.

Det finns redan ett fungerande system för tillståndsprövning av nya skolor som innebär att Skolinspektionen grundligt undersöker elevunderlag och möjlighet till långsiktighet. Att tro att kommunala företrädare med ideologiska skygglappar skulle bedöma möjligheten till etablering på ett bättre sätt är svårt att se.

Nej, en förutsättning för det fria skolvalet är rätten att etablera skolor. Utan rätten att etablera blir det fria skolvalet bara en chimär. Vi kristdemokrater anser att alla skolor som uppfyller de uppställda kraven vad gäller pedagogisk kvalitet ska ha rätt att starta verksamhet. En stor öppenhet ska finnas för olika skolor – om de är privata aktiebolag, idéburna, kooperativ eller offentligt drivna är inte det intressanta. Det väsentliga är kvaliteten i verksamheten och hur de olika skolorna bidrar till att ge eleverna en bra utbildning och en trygg och positiv skolgång. De riktigt dåliga skolorna som är mycket svåra att förbättra skall Skolinspektionen i högre grad än idag fatta beslut om att stänga. De bra skolorna skall ha möjlighet att expandera oavsett vem som äger eller driver skolan.

KD förvarar det fria skolvalet och friskolorna

Kristdemokraternas utgångspunkt är att föräldrar och elever har en grundläggande rätt att välja skola. Vi anser att det offentliga ska erbjuda föräldrar och elever möjlighet att fritt välja den skola som passar bäst, eller välja bort den skola som inte fungerar.

Ett antal ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien vill, enligt en debattartikel i Brännpunkt 27/3, eliminera vinstdrivande skolverksamhet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/satt-stopp-for-vinstuttag-i-skolan_8034428.svd

Debattörerna hävdar att inga positiva effekter alls kan konstateras av det fria skolvalet på svenska elevers studieresultat. D e påstår också det fria skolvalets ökar segregationen och minskar likvärdigheten.

Frihet att välja skola har ett värde i sig, det innebär att de enskilda eleverna och föräldrarna i större utsträckning kan ta sitt öde i egna händer. Skolan finns till för eleverna, inte tvärtom. Dessutom konstaterar vi att det, i motsats till vad som hävdas i artikeln, finns studier som visar på positiva effekter av skolval. En tidigare rapport från Skolverket har visat på att konkurrensen från friskolor förbättrar effektiviteten i de kommunala skolorna (på grund av resultatet drogs rapporten tillbaka av dåvarande skolminister Ibrahim Baylan (S) vilket medförde att denne prickades av KU för ministerstyre). En OECD-studie från 2007 visar att konkurrens från friskolor leder till bättre resultat i PISA-tester i matematik och naturvetenskap. En studie från Svenskt Näringsliv, baserad på siffror från SCB, gör gällande att ökad konkurrens från friskolor höjer de kommunala skolornas resultat på de nationella proven. För varje procentandel elever som går i friskola i en kommun ökar resultaten i de kommunala skolorna med 0,34–1,3 poäng.

Artikelförfattarna hävdar också att skolvalet stärker segregationen. Detta är intressant med tanke på att Sverige – även enligt artikeln – har världens mest radikala system när de gäller att ge alla elever möjlighet att välja skola, samtidigt som Pisa-undersökningen visar att Sverige, tillsammans med Norge, har den lägsta segregationen inom skolsystemet bland 44 undersökta länder. I den mån skolvalet ökat segregationen kan detta alltså knappast vara orsaken till att Sverige tappar resultatmässigt i förhållande till andra länder.

Om vi koncentrerar oss till svenska förhållanden kan vi konstatera att Institutionen för arbetsmarknads- och utbildningspolitiska utvärdering (IFAU) betraktar skolvalet och etableringsfriheten ses som en mindre trolig förklaring till sjunkande elevresultat, troligare förklaringar anses vara lärarens minskade aktiva roll gällande undervisningsmetoder. Detta är väletablerade kunskaper – otvivelaktigt även för debattörerna.

Vi menar att ett skolsystem som tillåter valfrihet och mångfald – kan under rätt förutsättningar vara – kvalitetsdrivande. Det finns också starka rättviseargument för fritt skolval. Det är betydligt lättare för ekonomiskt svagare familjer att välja en skola än att köpa en bostad i det område där den bra skolan ligger. Viktigt att påpeka är också att andelen elever som väljer kommunala skolor är ungefär samma som de som väljer fristående.

Omkring 22 procent av de svenska eleverna går i skolor som är fristående. De fristående alternativen bygger på möjlighet att bedriva verksamheten utifrån marknadsmässiga villkor. Skulle dessa premisser elimineras kommer själva verksamheterna påverkas. Konsekvenserna skulle bli enorma för tusentals elever, föräldrar och anställda. Nyanserad debatt kring såväl studieresultat, segregation och likvärdighet är en välkomnad samhällelig debatt, framför allt bland friskoleaktörerna. De fristående skolorna redovisar gärna hur vinstdrivande verksamhet används för att göra utbildningar än mer attraktiv och kvalitativ.

Vi kristdemokrater ser friskolorna som skolor kort och gott, inte som komplement till den kommunala skolan. De är en viktig del av vårt skolsystem som är här för att stanna. Kristdemokraterna strävar inte efter att friskolorna ska uppnå en viss andel av skolorna eller att en viss andel elever ska gå i en skola med fristående eller offentlig huvudman. Hur många skolor som ska finnas av den ena eller andra sorten ska styras av föräldrar och elevers val. För att uppnå detta krävs att alla skolor möter lika villkor och krav samt att föräldrar och elever kan göra informerade val baserade på korrekt information om skolornas inriktning, resultat och kvalitet.

Elever med de största behoven har rätt till undervisning av lärare med specialkompetens

Barn med störst behov ska få den mest kvalificerade hjälpen, av lärare med den absolut främsta kompetensen. Tyvärr finns det många exempel på det motsatta. Många elever med stora behov av speciallärarkompetens undervisas idag av assistenter utan pedagogisk utbildning. Detta är inte acceptabelt!
Under lång tid har det varit brist på specialpedagoger och speciallärare, det innebär att barn som behöver särskilt stöd inte får det. Det krävs därför en nationell satsning inom det specialpedagogiska området för att kunna täcka framtida behov.
Skolans nya läroplan från och med 2011 lägger tydligare fokus på att eleverna ska uppnå kunskapsmålen vilket kan öka behovet av stöd till de elever som har svårt att klara målen. Kommunerna uppger att 10 till 20 procent av eleverna behöver hjälp av speciallärare och lärare med specialpedagogisk kompetens.
När hjälp ges till de som behöver förbättras undervisningen för alla. Viktigaste av allt – alla barn med extra behov av stöd måste få det.
Enligt internationella studier når 18 procent av de svenska eleverna inte upp till basnivån i läsförståelse. Fler speciallärare är ett viktigt steg för att ge stöd tidigt i utvecklingen av baskunskaper som att läsa och räkna.
Samtidigt som behovet av utbildade speciallärare är stort tar det alltför många år innan de första speciallärarna med specialpedagogisk kompetens utexamineras. Därför föreslår Kristdemokraternas skolgrupp ett Speciallärarlyft där studerande på de specialpedagogiska utbildningarna ges en studielön på 10.000 kr/mån (ej pensionsgrundande), ca 160 000 kr/student beräknat på en studietid om 16 månader, för att öka tillgången på speciallärare. Totalt satsas cirka 280 miljoner kronor per år under en tioårsperiod på Speciallärarlyftet.

Yrkesprogrammen: Flera orsaker till avhopp och minskat söktryck

Ekot rapporterar idag att antalet elever som söker till gymnasieskolans yrkesprogram fortsätter att minska. Dessutom hoppar många av sin utbildning. Detta trots att det råder arbetslöshet samtidigt som många arbetsgivare inom vården och byggsektorn behöver kvalificerad arbetskraft. En elev säger att han lyssnat på sin mamma som sagt att han skall hålla alla dörrar öppna inför framtiden och välja ett högskoleförberedande program. Här har inte SYV:arna gjort sitt jobb ute i landet. Alla som går ett yrkesprogram har rätt att läsa in grundläggande högskolebehörighet vilket sällan framgår i debatten. Sedan saknas en djupare analys av siffrorna i Ekots reportage. Elevkullarna minskar dramatiskt just nu vilket naturligtvis gör att man måste minska antalet platser och säga upp lärare. Skolan är ju till för eleverna och inte för att lärarna skall ha jobb. Det finns yttrerligare en orsak till det minskade söktrycket nämligen att det som tidigare var Handelsprogrammet nu ingår i Samhällsprogrammet och blivit ett högskoleförberedande program. Med detta sagt är det naturligtvis önskvärt att unga människor lockas till de utbildningar som ger dem jobb och som samhället har behov av. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5424531

Föräldraansvaret behöver stärkas

Ett viktigt område som vi i skolgruppen berör i vårt arbete är ansvarsfördelningen mellan politik, skola och hem. Det är som bekant flera aktörer som är involverade i barns lärande i skolan och för att undervisningen ska fungera effektivt gäller det att var och en tar sitt ansvar samt att ansvaret läggs på rätt nivå.

I ett replikskifte på debattsajten Newsmill har jag den senaste tiden diskuterat just detta med Sten Svensson, som är före detta chefredaktör för Lärarnas tidning (Lärarförbundet). I mitt första inlägg argumenterade jag för att föräldraansvaret behöver stärkas och för att det inte är skolans uppgift att uppfostra barn. Sten Svensson replikerade sedan på den artikeln.

Häromdagen skrev jag så en kontrareplik där jag ytterligare betonade vikten av ett stärkt föräldraansvar och hänvisade till en del aktuell forskning. Det är helt enkelt svårt för lärarna att ägna sig åt sitt jobb – att undervisa – om eleverna inte kommer till lektionerna i tid, inte är utsövda, inte har ätit frukost och inte har med sig böcker, papper och penna.

Det stärkta föräldraansvar som jag efterlyser i min artikel är egentligen en strävan efter att skapa möjligheter för föräldrar att spendera mer tid med sina barn. Frånvarande föräldrar är ett problem som får konsekvenser för situationen i klassrummet.

Det är självklart så att ett stärkt föräldraansvar behöver gå hand i hand med reformer som stärker familjen och möjliggör för föräldrar att spendera mer tid med sina barn. Familje- och skolpolitiska reformer behöver därför gå hand i hand.

Aron Modig