Mer tid eller mer innehåll i klassrummet?

Idag har regeringen presenterat många viktiga förslag på skolans område. Satsningen innebär bland annat fler lärare i lågstadiet, mindre klasser och fler speciallärare. Välkomna förslag för att stärka skolans uppdrag och för att barnen skall få tidigt stöd och möjlighet att växa utifrån sina förutsättningar. Reformerna går dessutom  hand i hand med Kristdemokraternas skolrapport. Att barn i behov av särskilt stöd har rätt att undervisas av pedagoger med rätt utbildning är en av Kristdemokraternas hjärtefrågor.
Men jag vill höja ett varningens finger. Vi får inte stirra oss blinda på det som är lätt att mäta, det vill säga antal barn i klassen eller lärartäthet, utan vi skall ha fokus på det som faktiskt händer i klassrummet och vilken kvalitet undervisningen har.
Alla förslag som lagts under de senaste veckorna handlar mycket om mer tid i skolan. Tioårig skolpikt, obligatorisk sommarskola och förlängd skolplikt handlar alla om att förlänga tiden i skolan. Vi vet att det som verkligen spelar roll är lärarnas kompetens. Det gäller alltså fortsättningsvis att locka de mest lämpade studenterna att välja läraryrket och att göra yrket mer attraktivt.

Nu minskar vi lärarnas administration, mer tid till undervisning!

Lärare ska undervisa. Kristdemokraterna vill att mer tid går till lärarledda lektioner och mindre till administration. Idag presenterar alliansregeringen förändringar för att minska lärarnas administration kring åtgärdsprogrammen i skolan.
Åtgärdsprogram skrivs ofta direkt när en elev riskerar att inte nå kunskapskraven i ett ämne. Det innebär att lärare och rektor ägnar tid åt dokumentation istället för faktiskt stöd till eleven. Vi vill att åtgärder ska kunna sättas in direkt av lärare, utan att det i varje fall behöver upprättas ett åtgärdsprogram. På så vis får eleven snabbare hjälp och administrationen minskar. Åtgärdsprogrammen förenklas och samma information ska inte behöva finnas med i den skriftliga individuella utvecklingsplanen.
Allianspartierna föreslår följande förändringar:
1. När en elev riskerar att inte nå kunskapskraven ska det först skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det kan t.ex. handla om att eleven under ett par månader behöver visst stöd av speciallärare eller särskilda läromedel. För detta behöver det inte skrivas något åtgärdsprogram.
2. Dagens regler ska gälla för de elever för vilka extra anpassningar inte är tillräckligt, antingen om det är uppenbart från början eller om extra anpassningar har getts under en tid. Det betyder att rektor ska utreda behovet av särskilt stöd och för den elev som behöver särskilt stöd ska ett åtgärdsprogram upprättas. Särskilt stöd kan t.ex. vara en elevassistent eller enskild undervisning. Detta kan överklagas, som i dag.
Jag tycker att förändringen är en viktig del i arbetet att minska administrationen för lärarna. Lärarnas tid ska ägnas åt undervisning.

Skoldebatt om det som spelar roll

Igår debatterade Utbildningsutskottets ledamöter en av de viktigaste frågorna för framtiden nämligen våra barn och ungdomars utbildning och därmed hela nationens framtid. Jag använde mina få minuter i talarstolen och talade om det som forskningen visar har verklig betydelse för elevers skolresultat. Vi är många som tagit del av John Hatties forskning. Under veckan kunde vi ta del av en artikel i SvD där han talar om vad som verkligen har betydelse för elevernas prestationer. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varenda-unge-vet-att-alla-larare-inte-ar-bra_8254354.svd

Visst kan gruppstorlek, ökade resurser och hemmiljön spela roll men det som verkligen spelar roll är lärarens kompetens och om läraren brinner för sitt uppdrag. Stor betydelse har också feedback till eleverna och levande klassrumsdiskussioner.

Utbildningsutskottet besökte för ett par veckor sedan Finland. Ett land som vi ofta jämför oss med då Finland uppvisar klart bättre elevresultat än Sverige i de så kallade PISA-mätningarna. Vi ställde åtskilliga gånger under besöket frågan om varför Finland står sig bättre i mätningarna och varför läraryrket fortfarande är attraktivt i Finland där de har tio sökande per plats till lärarutbildningen. De svarade alla i unison kör: ”- Ni litar inte på era lärare i Sverige. Vi placerar tillit och ansvar före utvärdering och kontroll på alla nivåer, ni litar till skolinspektion, nationella prov och dokumentation”. Det är nu dags att uppvärdera lärarrollen i Sverige, att ge läraren den tilltro och autonomitet som borde var självklar efter 4-6 års akademiska studier.

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H001UbU7&doctype=bet#pos=7672.

 

KTH och KD vill att andra akademiker lockas till läraryrket

KTH:s rektor Peter Gudmundson skriver idag på Brännpunkt i Svenska Dagbladet att antalet utexaminerade matematiklärare halverats under de senaste tio åren och att bara sju procent av tekniklärarna i grundskolan har tillräcklig utbildning. KTH har en egen nystartad lärarutbildning för högstadielärare i teknik men utbildningen har endast två förstahandssökane till i höst. Gudmundsson menar att detta kommer att ledan till en kunskapsutarmning som är direkt farlig eftersom våra företag behöver framtida kompetens för att kunna konkurrera på världsmarknaden. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/katastrofal-brist-pa-larare_8132846.svd

Vi kristdemokrater delar Gudmundssons oro och vi delar också hans analys när det gäller vad det låga söktrycket beror på. Det låga löneläget, arbetstiderna, arbetsmiljön och den administrativa bördan är några av orsakerna.

Kristdemokraternas skolgrupp har förslag på alla dessa områden. Att rensa bland lärares arbetsuppgifter som stjäl undervisningstid och att underlätta för fler vuxna i skolan är några förslag. Läs gärna mer på www.kristdemokraterna.se

Det är intressant att Kristdemokraterna och rektorn på KTH är överens om att det behövs inrättas fler snabba vägar in i läraryrket så att lämpliga personer men annan akademisk bakgrund lättare kan ta sig in i yrket. Det är mycket positivt om detta sker i samarbete med näringslivet, universitetsvärlden och skolan.

Nio skarpa förslag från KD:s skolgrupp

Kristdemokraternas skolpolitiska arbetsgrupp har nu varit igång i drygt ett år. Det är därför på sin plats att göra en sammanställning av de skarpa förslag som hittills presenterats. Här följer en kortfattad redogörelse.

  1. Utveckla det fria skolvalet genom att förbättra förutsättningarna för elever och föräldrar att göra informerade val. Det är ofta svårt att bedöma vad som är en bra respektive en mindre bra skola. Skolverket har databaser där skolor kan jämföras med avseende på vissa nyckeltal och resultat, men dessa är tyvärr underutvecklade och okända. Skolverket bör få i uppdrag att utveckla denna tjänst och samtliga kommuner bör i god tid inför skolstart informera alla föräldrar om att denna tjänst finns tillgänglig.
  2. Inför ett ersättningssystem som styr mot kvalitet. Mer pengar ger inte per automatik en bättre skola. Det är snarare så att det är dyrt att ha en dålig skola. Det viktiga är att pengarna används till rätt saker. Vi vill utreda vilka möjligheter det finns att komplettera skolpengs-modellen med ett system där skolor också får ersättning utifrån hur bra de lyckas förbättra elevernas resultat på kunskapsprov.
  3. Stäng ner dåliga skolor. Det är de dåliga skolorna som är problemet, inte de bra. Det viktiga är att lyfta de svaga skolorna, inte att hålla tillbaka de bra. Men de riktigt dåliga skolorna som är mycket svåra att förbättra, är det bättre att Skolinspektionen fattar beslut om att stänga. Låt i stället de bra skolorna expandera.
  4. Stävja betygsinflationen. Om betyg får användas som konkurrensmedel riskerar det skapas en press uppåt på betygen. Ökad användning av externa examinatorer och nationella prov i fler ämnen kan bidra till att stävja tendenser till betygsinflation.
  5. Höj antagningskraven till lärarutbildningen. Frånvaron av konkurrens om platserna på lärarutbildningen har lett till att många som inte är lämpade för läraryrket kommer in på utbildningen. Därför bör antagningskraven på lärarutbildningen skärps kraftigt. För att ytterligare förbättra urvalet av lämpliga lärare bör även någon form av antagningsprov eller lämplighetsprov införas på lärarutbildningen.
  6. Skapa fler vägar in till läraryrket. För att snabbt öka tillgången på kvalificerade lärare bör den som har tillräckliga ämneskunskaper eller yrkeserfarenhet i minst ett ämne, men inte är verksam som lärare, bör kunna få en ämneslärarexamen efter en kompletterande pedagogisk utbildning motsvarande två terminer. Staten bör anslå riktade medel för detta ändamål samt ställer krav på universiteten och högskolorna att anordna denna utbildning.
  7. Höj lönerna för de skickligaste lärarna. Om vi ska kunna bryta den negativa utveckling som läraryrket befinner sig i i Sverige, måste vi också åtgärda lönerna. Framför allt behövs en satsning på de skickligaste lärarna och en tydlig löneutveckling under yrkeskarriären. Under flera årtionden har lärarlönerna sjunkit relativt jämfört med andra yrkesgrupper i Sverige.
  8. Förläng läsåret med en vecka. Under de senaste decennierna har kunskapsnivån i svenska och läsförståelse sjunkit. Vi behöver vända denna utveckling. Läsåret bör därför utökas med lärarledd undervisning motsvarande en vecka – med ­prioritering på svenska och läsning.
  9. Stärk föräldraansvaret. Värdegrunden är själva fundamentet för skolan. Och vi menar att arbetet måste vara konkret. Det handlar om tydliga normer för vårdat språk, att elever och lärare bemöter varandra på ett respektfullt sätt och att aldrig acceptera nedsättande ordval och trakasserier. I detta arbete behöver också föräldrarna involveras. Uppfostran är främst föräldrarnas ansvar och om inte de lär barnen dessa normer och värdet kommer det bli mycket svårt för skolan att göra det.

Skolgruppens tankar kring dessa förslag har utvecklats i flertalet debattartiklar och intervjuer, inte minst av vår skolpolitiska talesperson Annika Eclund. Detta är ett urval av dessa:

Aron Modig