Elever mår bättre med klassmorfar i skolan

I torsdags träffade jag föreningen Klassmorfar. Vi är överens om att fler vuxna behövs i klassrummen runt om i Sverige, en klassmorfar är stöd till både elever och lärare.

Föreningen Klassmorfar utbildar och certifierar vuxna för att finnas som stöd i skolans verksamhet, i klassrum, korridor och skolgård. Idag finns föreningen Klassmorfar på 128 skolor i 30 kommuner. Verksamheten får positiv respons både från lärare och skolledning som intygar att barnen mår bättre.

Lektionerna blir lugnare, incidenter av mobbning och vandalism minskar. Jag menar att trygga, förstående och ansvarsfulla äldre i skolan även kan vara goda förebilder för eleverna.

Kristdemokraterna vill att lärarna ska få tid att vara lärare och att mer tid ägnas åt undervisning. Därför vill vi underlätta för fler klassfäder i skolorna som kan bidra till en bättre arbetsmiljö för elever och lärare.

Elevhälsan måste stärkas

Skolan är barns och ungas arbetsplats och därför måste det finnas möjlighet att i ett tidigt skede få hjälp med ohälsoproblem. Elevhälsan har i detta sammanhang en viktig roll. Den ska fungera som första linjens hälsovård för de unga.
Den psykiska ohälsan bland ungdomar har försämrats under de senaste åren. Den tydligaste försämringen ses bland ungdomar mellan 16 och 24 år. Regeringen har genomfört en tillgänglighetssatsning och förstärkt vårdgaranti inom den specialiserade barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Regeringen har också beslutat om en fortsatt satsning på barn och unga med psykisk ohälsa för 2012 – 2016. Trots dessa satsningar kvarstår problematiken att en del av problemen med BUP spiller över på elevhälsan. Ett gott samarbete mellan elevhälsan och landstingen när det gäller psykisk ohälsa är central. En tredjedel av landstingen uppger att de har länstäckande styrdokument för samverkan med elevhälsa/skolhälsovård i länet. Flera landsting menar att det är svårt att få till stånd samverkansöverenskommelser med ett stort antal kommuner och enskilda skolor.

I den nya skollagen som trädde i kraft den 1 juli 2011 har en samlad elevhälsa införts med krav på tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator samt personal med specialpedagogisk kompetens. Vi välkomnar denna skärpning av lagstiftningen. Kristdemokraterna har även verkat för att alliansregeringen ska satsa 650 miljoner under perioden 2012-2015 på elevhälsan. Ett riktat statsbidrag erbjuds skolhuvudmän som gör insatser för att förstärka elevhälsan. Intresset har varit stort bland skolor och kommuner. Därför har bidrag till skolläkare, skolsköterskor, kurator och skolpsykolog prioriterats i första omgången.

Ett stort problem är att det i alltför många skolor endast erbjuds ett minimum av elevvårdande insatser – det kan till exempel vara så att skolsköterskan endast finns på plats några få timmar per vecka. Det finns en stor brist på tillgång till kuratorer och psykologer i många kommuner. Mot bakgrund av den ökande ohälsan hos barn och ungdomar är denna utveckling inte acceptabel. Vi vill därför införa en elevhälsogaranti som ger en elev rätt att inom ett dygn få kontakt med personal som har utbildning att möta behovet. På så sätt skulle ungdomars psykiska ohälsa tas på allvar.

Tre principer som bör ligga till grund för värdegrundsarbetet i skolan

Resultaten i den svenska skolan är ett ämne som aldrig upphör att engagera. Med rätta förstås. Ständigt överöses vi med statistik av olika slag som beskriver sakernas tillstånd. Hur stor andel av eleverna som går ut med ofullständiga betyg, vilka grupper som klarar sig bra respektive halkar efter och hur många som söker sig till friskolor är några av de saker som mäts.

Det finns dock en viktig kvalitetsaspekt i skolan som är svårare att fånga genom kvantitativa mätningar, nämligen den som rör den sociala miljön i klassrummet i allmänhet och förekomsten av mobbning i synnerhet. Det antal anmälningar om missförhållanden i skolan som inkom till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet under första halvåret i år uppgick till 1 526 stycken (upp 8 procent jämfört med samma period 2011) men mörkertalet kan antas vara stort.

Både beslutsfattare och skolan som organisation kan göra mycket för att förebygga mobbning och kränkningar. Skollagen (2010:800) ställer höga krav på nolltolerans mot kränkande behandling och alla skolor ska ha en handlingsplan mot den här typen av problem. Det är såklart bra. Men ytterst grundar sig denna problematik i något som är svårt att definiera i lagstiftning och handlingsplaner.

Istället handlar det om djupare frågor kring hur vi behandlar varandra och vilka värderingar som barn och unga ges eller inte ges. Det handlar inte minst om värdegrundsarbetet i skolan. Detta värdegrundsarbete bör utgå ifrån tre viktiga principer:

1. Värdegrunden är något universellt, som syftar till att skapa gemenskap mellan människor och utrusta unga med en etisk kompass.
Skolan ska bidra till att skapa gemenskap och förståelse i samhället. Värdegrunden bör på så sätt fylla en funktion av meningsskapande för unga människor och ge dem en etisk kompass att förhålla sig till omgivningen utifrån. Detta innebär att eleverna ska ges en förståelse för vad som är rätt och fel och inte uppmuntras att endast ifrågasätta tingens ordning.

Värdegrunden måste naturligtvis utgöra en grund för ifrågasättande av fel och orättvisor i en ofullkomlig värld, men att normkritik i en vidare bemärkelse (där allt bestående ska ifrågasättas och motverkas) skulle vara värdegrundens huvudskaliga syfte är inte förenligt med den kristdemokratiska grundsynen om förvaltarskap och samhällgemenskap.

2. Ett lyckat värdegrundsarbete bör vara en integrerad del av den ordinarie undervisningen och aktivt stödjas av ledningen på en skola.
En gemensam värdegrund utgår ifrån en viss etik. Etik är i grunden en fråga om hur vi förhåller oss till varandra och vad som är rätt och fel. Etiken fungerar alltså som ett raster som kan appliceras på olika områden och frågeställningar i samhället. Att försöka isolera den från omgivningen och betrakta den som något som är till för sig självt blir därför problematiskt, för att inte säga omöjligt. Det är på samma sätt med värdegrundsarbetet i skolan. Den gemensamma värdegrunden varken skall eller kan isoleras från den ordinarie undervisningen eller verksamheten. Den ska istället vara en naturlig del av undervisningen i alla ämnen. Den ska inte brytas ut till ett eget ämne.

Exakt hur detta ska ske i praktiken är ytterst något som ligger i lärarnas pedagogiska uppdrag att avgöra. Skolledningen har dock en viktig roll i att leda värdegrundsarbetet på skolan. Ord är handling och genom att bara prata om värdegrunden, så som den står uttryckt i läroplanen, och ta utgångspunkt i denna vid personalkonferenser och möten med föräldrar, är skolledningen ett stöd för den enskilde läraren. Detta resonemang stöds också av den rapport som Skolverket tagit fram: ”Arbetet med värdegrundsfrågorna står således inte för sig och lever sitt eget liv utan genomsyras i skolan som en del av den pedagogiska idén”. Konstruktionen med ämnen som ”Livskunskap” blir mot bakgrund av detta mindre lyckad. Kristdemokraterna bör därför inte förespråka ett sådant enskilt ämne.

3. En kristdemokratisk skolpolitik bör betona föräldraansvaret för barns och ungas fostran, samtidigt som värdegrundsarbetet bör bedrivas i samarbete med hem och familj.
Barn och ungdomars uppväxtvillkor betingas av en rad olika faktorer. Skolan är en av de mest centrala, men ytterst är familjen den gemenskap där barn formas och uppfostras. Kristdemokraterna är det enda parti i dagens Sverige som talar om familjens betydelse för barn och ungas välmående. Ett framgångsrikt värdegrundsarbete bör inkludera hemmet och familjen, samtidigt som en tydlig ansvarsfördelning mellan hem och skola bör finnas.

Föräldrar kan aldrig avsäga sig ansvaret för barns och ungas uppfostran. Nej, ansvaret för ett barns grundläggande uppfostran bör ligga hos föräldrarna. I yngre åldrar kan skolan naturligtvis förstärka uppfostrandet, exempelvis genom att eleverna lär sig hur man behandlar kamrater på ett bra sätt. Skolans värdegrundsarbete får dock inte reduceras till att handla om denna form av basal uppfostran. Den bör istället utgå ifrån att skapa en gemensam etik och ett rättsmedvetande hos unga människor. Detta bör naturligtvis ske i samverkan med hem och familj för att en balans mellan det civila samhället och staten ska råda.

Tips på ytterligare läsning:

I oktober skrev den skolpolitiska arbetsgruppens ordförande Annika Eclund i Dagen om just Kristdemokraternas syn på värdegrundsarbetet i skolan. Läs gärna den artikeln här.

Jag själv har också tidigare skrivit om ansvarsfördelningen mellan föräldrar och skola, bland annat här och här.

Aron Modig

 

Olycklig skolgång för barn med diagnoser

Idag skriver generaldirektören för Skolinspektionen, Anne-Marie Begler, på Svd Opinion att elever med olika former av diagnoser många gånger har en olycklig skoltid. Barnen är ensamma, blir inte förstådda och accepterade som den person de är, säger hon. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skolans-uppdrag-galler-alla-elever_7681872.svd

Slutsatsen som Bagler kommer fram till är att de granskade skolorna saknar kunskap för att bemöta de enskildas behov. Detta kan inte få fortgå. De barn med de allra största behoven skall undervisas av dem med den högsta kompetensen! Idag är det ofta tvärtom. Istället för att eleverna får tillgång till speciallärare och att klassläraren handleds av en specialpedagog går ofta dessa elever runt med en assistent hela dagen. Assistenter kan ha en viktig funktion men har inte den formella kompetens som krävs för att undervisa de barn med de största behoven. Regeringen har startat upp speciallärarutbildningen igen men kommunerna har varit dåliga på att fylla platserna. Detta trots att behoven bara ökar av speciallärarkompetens på våra skolor. Kristdemokraterna kommer att kräva speciallärarkompetens för att få undervisa barn med särskilda behov och speciellt dem med diagnoser av olika slag.

Nolltolerans mot mobbning

TT rapporterar att antalet anmälningar av kränkande behandling har ökat med 104 procent mellan åren 2008 och 2011. Visserligen har det sedan 2009 blivit lättare att anmäla mobbning via skolispektionens hemsida men det är nolltolerans mot kränkande behandling som gäller. Trots att skolorna lagt miljontals kronor på färdiga antimobbningsprogram har alltså mobbningen ökat. Skolverkets utvärdering av dess metoder visar att alla antimobbningsprogrammen innehåller insatser som kan vara effektiva, men också element som är ineffektiva och som i värsta fall kan leda till att elever kränks. I vissa fall har mobbningen till och med ökat.

När man granskar skolor som lyckats i sitt mobbningsarbete konstaterar Skolverket att dessa använder sig av insatskombinationer i relation till skolans egna förutsättningar och erfarenheter. Störst effekt har insatser som beskrivs som ”hela-skolan-ansats”. Vilket innebär att alla elever är delaktiga och att arbetssättet är förankrat i hela personalgruppen, från vaktmästare, kökspersonal till pedagoger och slutligen skolledning.

Det här bekräftar det vi kristdemokrater har sagt under en längre tid. Värdegrunden är själva fundamentet för skolan. Och vi menar att arbetet måste vara konkret. Det handlar om tydliga normer för vårdat språk, att elever och lärare bemöter varandra på ett respektfullt sätt och att aldrig acceptera nedsättande ordval och trakasserier. I detta arbete behöver också föräldrarna involveras. Uppfostran är främst föräldrarnas ansvar och om inte de lär barnen dessa normer och värdet kommer det bli mycket svårt för skolan att göra det.

Det räcker inte att bedriva värdegrundsarbete vid sidan av kärnverksamheten, eller som ytterligare en uppgift som läggs på toppen på lärarnas redan höga arbetsbelastning. Värdegrunden ska vara ett stöd för att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag.

Det är inte enbart lärarnas skyldighet att upprätthålla den värdegrund som skolan ska vila på. Den måste understödjas av det omgivande samhället – föräldrarna, kommunen, våra myndigheter och lärarhögskolorna.