Läsundervisning

Ekot har idag haft en återkommande nyhet om skolornas läsundervisning. Rapporteringen har belyst att olika lärare har olika sätt att lära ut på. Eleverna som intervjuats har sagt att de kunnat märka av skillnader mellan lärare. Det kan inte vara en alltför revolutionerande upptäckt i sig.

Å ena sidan är rapporteringen av Skolinspektionens granskning intressant. ”På en del lektioner visste inte ens eleverna när den började eller slutade. Andra brister man såg var att eleverna inte visste vilka krav som ställdes på dem, och de inte visste varför de över huvud taget läste en text.”

Det visar på det vi inom kristdemokraterna trycker på – vikten av kompetenta lärare, som har kunskap om hur läroplaner och kursplaner följs. Och använder sig av undervisning som de vet empiriskt fungerar.

Det får inte vara ett lärarlotteri i något ämne, vare sig i svenskan under läsundervisningen eller i något annat ämne.

Nolltolerans mot mobbning

TT rapporterar att antalet anmälningar av kränkande behandling har ökat med 104 procent mellan åren 2008 och 2011. Visserligen har det sedan 2009 blivit lättare att anmäla mobbning via skolispektionens hemsida men det är nolltolerans mot kränkande behandling som gäller. Trots att skolorna lagt miljontals kronor på färdiga antimobbningsprogram har alltså mobbningen ökat. Skolverkets utvärdering av dess metoder visar att alla antimobbningsprogrammen innehåller insatser som kan vara effektiva, men också element som är ineffektiva och som i värsta fall kan leda till att elever kränks. I vissa fall har mobbningen till och med ökat.

När man granskar skolor som lyckats i sitt mobbningsarbete konstaterar Skolverket att dessa använder sig av insatskombinationer i relation till skolans egna förutsättningar och erfarenheter. Störst effekt har insatser som beskrivs som ”hela-skolan-ansats”. Vilket innebär att alla elever är delaktiga och att arbetssättet är förankrat i hela personalgruppen, från vaktmästare, kökspersonal till pedagoger och slutligen skolledning.

Det här bekräftar det vi kristdemokrater har sagt under en längre tid. Värdegrunden är själva fundamentet för skolan. Och vi menar att arbetet måste vara konkret. Det handlar om tydliga normer för vårdat språk, att elever och lärare bemöter varandra på ett respektfullt sätt och att aldrig acceptera nedsättande ordval och trakasserier. I detta arbete behöver också föräldrarna involveras. Uppfostran är främst föräldrarnas ansvar och om inte de lär barnen dessa normer och värdet kommer det bli mycket svårt för skolan att göra det.

Det räcker inte att bedriva värdegrundsarbete vid sidan av kärnverksamheten, eller som ytterligare en uppgift som läggs på toppen på lärarnas redan höga arbetsbelastning. Värdegrunden ska vara ett stöd för att skolan ska kunna utföra sitt uppdrag.

Det är inte enbart lärarnas skyldighet att upprätthålla den värdegrund som skolan ska vila på. Den måste understödjas av det omgivande samhället – föräldrarna, kommunen, våra myndigheter och lärarhögskolorna.

Värdegrund eller värdegrundsarbete

Skolinspektionen har i veckan kommit med en rapport som kritiserar skolornas arbete med värdegrundsuppdraget. De som arbetar i skolan är inte alltid tillräckligt medvetna om vad uppdraget innebär. I Kristdemokraternas skolpolitiska arbetsgrupp diskuterar vi detta ingående. Vi har sedan partiet bildades betonat behovet av en gemensam etiska grund för att skapa en lugn, trygg, stimulerande och positiv miljö i skolan. Värdegrund innebär också att förmedla och ge förståelse för de värden som är omistliga för ett gott samhälle. Allt för ofta förminskas dock värdegrunden till ett antal konkreta åtgärder eller aktiviteter i skolan, till antimobbningsarbete eller klassens ordningsregler. Värdegrunden ses då som ett utanpåverk som läggs vid sidan om skolans övriga verksamheter. Vi menar att värdegrunden skall genomsyra all skolans verksamhet och alla mänskliga realtioner i skolan. Värdegrunden får inte ses som ett betungande sidouppdrag för lärare, något som tar tid från undervisningen.