Fortsatt sjunkande resultat i matematik är inte acceptabelt

Alliansens ledamöter i Utbildningsutskottet skriver idag på Newsmill om  satsningen på matematik:

Alliansregeringen har genomfört stora förändringar av den svenska skolan för att återupprätta kunskapslinjen. Tillsammans har Alliansen bland annat infört en ny läroplan för grundskolan, en ny gymnasieskola, gymnasial lärlingsutbildning, en ny skollag, tydligare kunskapskontroller, tidigare betyg, lärarlyftet och en helt ny lärarutbildning. Förändringarna har inneburit en stor kursomläggning i svensk utbildningspolitik, som för första gången på länge ger oss en möjlighet att vända den trend av neråtgående kunskapsresultat som pågått under snart 20 år.

Hösten 2011 kunde vi presentera en storsatsning på matematik. Mattelyftet innebär att regeringen totalt satsar 2,6 miljarder på att höja skolresultaten i matematik. Detta menar vi är helt avgörande för Sverige som kunskapsnation.

Alliansregeringen identifierar flera utmaningar med den svenska matematikundervisningen. Ett av de främsta problemen är den låga undervisningstiden. Idag är Sverige det OECD-land som har minst antal undervisningstimmar för våra högstadieelever. I Sverige har man i snitt 741 timmar per år i grundskolan samtidigt som OECD-genomsnitt för 15-åringar är 948 timmar. Sett till den totala undervisningstiden i grundskolan så ligger OECD-genomsnittet för 7-14 åringar högre än vad svenska elever läser 7-15 år.

Sedan 1990-talet har svenska elevers resultat i matematik sjunkit. Svenska elever ligger idag under genomsnittet och långt ifrån toppländer som Finland, Japan och Sydkorea.

Trenden bekräftas i flera nationella och internationella utvärderingar. I PISA (Programme for International Student Assessment) 2009 hade resultatet för svenska 15-åringar tydligt försämrats jämfört med mätningen som genomfördes 2003. TIMSS (Trends in Mathematics and Science Study) 2007 visar på en klar försämring för svenska åttonde-klassare jämfört med tidigare mätningar gjorda 1995 respektive 2003.

I TIMSS 2007 deltog Sverige för första gången även med elever i årskurs fyra. Resultatet visade att svenska fjärdeklassare låg under genomsnittet för deltagande EU- och OECD-länder.

I TIMSS-undersökningarna jämförs inte bara elevernas resultat utan även de deltagande länderna med avseende på andra faktorer, t.ex. undervisningstid. Jämförelserna visar att svenska elever får relativt få undervisningstimmar i matematik och att skillnaden i förhållande till EU- och OECD-genomsnittet är större i årskurs fyra än i årskurs åtta.

Tidiga erfarenheter av matematik kan vara avgörande för framtida attityder till och intresse för ämnet. Brister i elevers matematikkunskaper som upptäcks och åtgärdas tidigt minskar också behovet av omfattande extra stödinsatser längre fram i utbildningen, såväl i matematik som i andra ämnen. Att ytterligare förstärka matematikundervisningen kan ge positiva effekter och bidra till förbättrad måluppfyllelse i hela utbildningssystemet.

Forskningslitteraturen om sambandet mellan tid och utbildningsresultat visar samtidigt på ett ganska robust samband mellan elevresultat och den tid som eleverna lägger på att ta in information och jobba med övningar som ligger på en nivå som gör att deras lärande stimuleras.

Den nuvarande utvecklingen med fortsatt sjunkande resultat i matematik är inte acceptabel. Med stöd i forskningen om vad som höjer elevresultat väljer därför regeringen att satsa 250 miljoner kronor under 2013 och därefter 500 miljoner kronor per år från och med 2014 för att utöka undervisningstiden för matematik i grundskolan med 120 timmar från och med höstterminen 2013. Alliansen tar ansvar för svensk skola.

Tina Acketoft , Tomas Tobé, Ulrika Carlsson och Yvonne Andersson

Fokus på undervisning – rensa och avlasta

Igår presenterades rapporten om hur lärare använder sin arbetstid. Det visar sig att endast en tredjedel av tiden ägnas åt undervisning. http://www.dn.se/sthlm/eleverna-far-en-tredjedel-av-lararnas-arbetstid

Det bör påpekas att undervisning inte bara är den tid som ägnas med eleverna i klassrummet utan också den tid som ägnas åt förberedelser och utvärdering av själva undervisnings-situationen. Med detta sagt är det fortfarande inte acceptabelt att så mycket tid går åt till annat än det som har med undevisning att göra. Mycket tyder på att senare decenniers resultatförsämringar i den svenska skolan kan förklaras av att den faktiska lärarledda undervisningen har minskat. Tiden för ämnesundervisning trängs också undan av fler och fler uppgifter som läggs på lärare. Skolans utökade roll som fostrare, lärare som experter inom ett otal frågor och en ökad administrativ börda gör att allt mer ska rymmas inom den garanterade undervisningstiden. Problemet är att inget har tagits bort. För att öka den lärarledda ämnesundervisningen krävs det därför att de olika uppgifter och ansvar som lärare har, ses över och vid behov rensas bort.

Det behövs också fler vuxna i skolan som kan ge avlastning i klassrummen och vara i korridoren och på skolgården under rasterna. Det civila samhället ska kunna bidra i ökad utsträckning till en tryggare skola. Det väsentliga är att skolan hittar en fungerande modell som avlastar lärarna så att de kan fokusera på att vara lärare samtidigt som man upprätthåller en trygg miljö i skolan för samtliga elever.

Två yrkeskategorier som finns i skolan och som bör lyftas fram mer är dels speciallärare och dels fritidspedagoger. De har sina respektive roller och fyller med sitt arbete en mycket viktig funktion. Dessutom så kan deras kunskap och arbete ge avlastning och stöd till andra lärare.

Kommunalt veto mot etablering av friskolor – ett dråpslag mot valfriheten

Socialdemokraterna är om möjligt ännu otydligare efter sitt besked idag när det gäller friskoleetableringar och det fria skolvalet. Kommunerna skall enligt dagens kongressbeslut få ett avgörande inflytande vid tillståndsprövningen av nya fristående skolor. Detta är en luddig formulering som egentligen innebär ett kommunalt veto. Vidare skall kommunernas upphandling riktas mot non-profitföretag. Man kan fråga sig om detta bara gäller skolor eller menar man kanske all kommunal upphandling i form av byggföretag, städfirmor, livsmedelsföretag m.m.
Socialdemokraternas beslut idag är ett dråpslag mot människors rätt att välja skola och själva forma sina liv.

Det finns redan ett fungerande system för tillståndsprövning av nya skolor som innebär att Skolinspektionen grundligt undersöker elevunderlag och möjlighet till långsiktighet. Att tro att kommunala företrädare med ideologiska skygglappar skulle bedöma möjligheten till etablering på ett bättre sätt är svårt att se.

Nej, en förutsättning för det fria skolvalet är rätten att etablera skolor. Utan rätten att etablera blir det fria skolvalet bara en chimär. Vi kristdemokrater anser att alla skolor som uppfyller de uppställda kraven vad gäller pedagogisk kvalitet ska ha rätt att starta verksamhet. En stor öppenhet ska finnas för olika skolor – om de är privata aktiebolag, idéburna, kooperativ eller offentligt drivna är inte det intressanta. Det väsentliga är kvaliteten i verksamheten och hur de olika skolorna bidrar till att ge eleverna en bra utbildning och en trygg och positiv skolgång. De riktigt dåliga skolorna som är mycket svåra att förbättra skall Skolinspektionen i högre grad än idag fatta beslut om att stänga. De bra skolorna skall ha möjlighet att expandera oavsett vem som äger eller driver skolan.

Elever med de största behoven har rätt till undervisning av lärare med specialkompetens

Barn med störst behov ska få den mest kvalificerade hjälpen, av lärare med den absolut främsta kompetensen. Tyvärr finns det många exempel på det motsatta. Många elever med stora behov av speciallärarkompetens undervisas idag av assistenter utan pedagogisk utbildning. Detta är inte acceptabelt!
Under lång tid har det varit brist på specialpedagoger och speciallärare, det innebär att barn som behöver särskilt stöd inte får det. Det krävs därför en nationell satsning inom det specialpedagogiska området för att kunna täcka framtida behov.
Skolans nya läroplan från och med 2011 lägger tydligare fokus på att eleverna ska uppnå kunskapsmålen vilket kan öka behovet av stöd till de elever som har svårt att klara målen. Kommunerna uppger att 10 till 20 procent av eleverna behöver hjälp av speciallärare och lärare med specialpedagogisk kompetens.
När hjälp ges till de som behöver förbättras undervisningen för alla. Viktigaste av allt – alla barn med extra behov av stöd måste få det.
Enligt internationella studier når 18 procent av de svenska eleverna inte upp till basnivån i läsförståelse. Fler speciallärare är ett viktigt steg för att ge stöd tidigt i utvecklingen av baskunskaper som att läsa och räkna.
Samtidigt som behovet av utbildade speciallärare är stort tar det alltför många år innan de första speciallärarna med specialpedagogisk kompetens utexamineras. Därför föreslår Kristdemokraternas skolgrupp ett Speciallärarlyft där studerande på de specialpedagogiska utbildningarna ges en studielön på 10.000 kr/mån (ej pensionsgrundande), ca 160 000 kr/student beräknat på en studietid om 16 månader, för att öka tillgången på speciallärare. Totalt satsas cirka 280 miljoner kronor per år under en tioårsperiod på Speciallärarlyftet.

Alla godkända – utopi eller verklighet?

Två skribenter på skolbloggen Ebba Busch och Annika Eclund.

Av landets 1700 högstadieskolor utmärker sig 29. För andra året i rad har de lyckats ge alla sina niondeklassare behörighet till gymnasiet. Vad är facit? 21 av de 29 skolorna är fristående skolor. Gemensamt för skolorna är att de har relativt få elever och att man ställer höga förväntningar på vad de kan prestera. Tidigt stöd för dem som behöver är också en förklaring. Skolorna har också fått möjlighet att profilera sig och de utvärderar och utvecklar ständigt sitt arbetssätt. Dessa goda exempel borde spridas över skolsverige för att inspirerar andra. Vi är trötta på att bara få nyheter om skolan som handlar om brister!!

En skolgång för varje elev eller en elev anpassad för skolan?

Igår rapporterade Ekot HÄR om att skolor är dåliga på att utbilda elever med funktionsnedsättning. Det här lyfter tre viktiga utmaningar som det svenska skolsystemet står inför 1) att anpassa skolgången till eleven i första hand och inte tvärtom 2) öka kunskapen om olika människors inlärningsförmåga och anpassad pedagogik 3) möjligheten att inom en skola och en kommun anpassa resurserna beroende på var och hur de behövs.

Skolan ska vara en plats av stimulerande lärande men den här studien visar på att elever med asperger och autism många gånger far illa i skolan. Vissa så ill att man helt uteblir från undervisning. En granskning som Skolinspektionen gjort HÄR visar att skolorna har dålig kunskap om elevernas behov och att de heller inte anpassar undervisningen. Rapporten kommer bland annat fram till att de insatser som ändå finns på skolorna ofta är anpassade efter generella kunskaper om asperger och autism och inte därutöver klarar av att se till den enskilde individens behov och förmågor. Alltså inte ens när anpassar undervisningen så klarar man av att släppa den fyrkantiga standardmallen utan går över till en annan standardmall.

”Många gånger så tror man kanske inte att barnen med någon typ av funktionsnedsättning kan nå goda resultat men det är hemskt många gånger möjligt.” säger Ann-Marie Begler generaldirektör Skolinspektionen.

Återigen får vi belägg för att det är viktigt att våga ha höga förväntningar på alla elever oavsett förutsättningar. Sen måste stödsystemen till runt omkring. Men om man börjar med att sänka ribban så är det det målet som skolan arbetar mot och inte målet om en alla barns rätt till en god skolgång och möjlighet att nå sin fulla potential.