Tre principer som bör ligga till grund för värdegrundsarbetet i skolan

Resultaten i den svenska skolan är ett ämne som aldrig upphör att engagera. Med rätta förstås. Ständigt överöses vi med statistik av olika slag som beskriver sakernas tillstånd. Hur stor andel av eleverna som går ut med ofullständiga betyg, vilka grupper som klarar sig bra respektive halkar efter och hur många som söker sig till friskolor är några av de saker som mäts.

Det finns dock en viktig kvalitetsaspekt i skolan som är svårare att fånga genom kvantitativa mätningar, nämligen den som rör den sociala miljön i klassrummet i allmänhet och förekomsten av mobbning i synnerhet. Det antal anmälningar om missförhållanden i skolan som inkom till Skolinspektionen och Barn- och elevombudet under första halvåret i år uppgick till 1 526 stycken (upp 8 procent jämfört med samma period 2011) men mörkertalet kan antas vara stort.

Både beslutsfattare och skolan som organisation kan göra mycket för att förebygga mobbning och kränkningar. Skollagen (2010:800) ställer höga krav på nolltolerans mot kränkande behandling och alla skolor ska ha en handlingsplan mot den här typen av problem. Det är såklart bra. Men ytterst grundar sig denna problematik i något som är svårt att definiera i lagstiftning och handlingsplaner.

Istället handlar det om djupare frågor kring hur vi behandlar varandra och vilka värderingar som barn och unga ges eller inte ges. Det handlar inte minst om värdegrundsarbetet i skolan. Detta värdegrundsarbete bör utgå ifrån tre viktiga principer:

1. Värdegrunden är något universellt, som syftar till att skapa gemenskap mellan människor och utrusta unga med en etisk kompass.
Skolan ska bidra till att skapa gemenskap och förståelse i samhället. Värdegrunden bör på så sätt fylla en funktion av meningsskapande för unga människor och ge dem en etisk kompass att förhålla sig till omgivningen utifrån. Detta innebär att eleverna ska ges en förståelse för vad som är rätt och fel och inte uppmuntras att endast ifrågasätta tingens ordning.

Värdegrunden måste naturligtvis utgöra en grund för ifrågasättande av fel och orättvisor i en ofullkomlig värld, men att normkritik i en vidare bemärkelse (där allt bestående ska ifrågasättas och motverkas) skulle vara värdegrundens huvudskaliga syfte är inte förenligt med den kristdemokratiska grundsynen om förvaltarskap och samhällgemenskap.

2. Ett lyckat värdegrundsarbete bör vara en integrerad del av den ordinarie undervisningen och aktivt stödjas av ledningen på en skola.
En gemensam värdegrund utgår ifrån en viss etik. Etik är i grunden en fråga om hur vi förhåller oss till varandra och vad som är rätt och fel. Etiken fungerar alltså som ett raster som kan appliceras på olika områden och frågeställningar i samhället. Att försöka isolera den från omgivningen och betrakta den som något som är till för sig självt blir därför problematiskt, för att inte säga omöjligt. Det är på samma sätt med värdegrundsarbetet i skolan. Den gemensamma värdegrunden varken skall eller kan isoleras från den ordinarie undervisningen eller verksamheten. Den ska istället vara en naturlig del av undervisningen i alla ämnen. Den ska inte brytas ut till ett eget ämne.

Exakt hur detta ska ske i praktiken är ytterst något som ligger i lärarnas pedagogiska uppdrag att avgöra. Skolledningen har dock en viktig roll i att leda värdegrundsarbetet på skolan. Ord är handling och genom att bara prata om värdegrunden, så som den står uttryckt i läroplanen, och ta utgångspunkt i denna vid personalkonferenser och möten med föräldrar, är skolledningen ett stöd för den enskilde läraren. Detta resonemang stöds också av den rapport som Skolverket tagit fram: ”Arbetet med värdegrundsfrågorna står således inte för sig och lever sitt eget liv utan genomsyras i skolan som en del av den pedagogiska idén”. Konstruktionen med ämnen som ”Livskunskap” blir mot bakgrund av detta mindre lyckad. Kristdemokraterna bör därför inte förespråka ett sådant enskilt ämne.

3. En kristdemokratisk skolpolitik bör betona föräldraansvaret för barns och ungas fostran, samtidigt som värdegrundsarbetet bör bedrivas i samarbete med hem och familj.
Barn och ungdomars uppväxtvillkor betingas av en rad olika faktorer. Skolan är en av de mest centrala, men ytterst är familjen den gemenskap där barn formas och uppfostras. Kristdemokraterna är det enda parti i dagens Sverige som talar om familjens betydelse för barn och ungas välmående. Ett framgångsrikt värdegrundsarbete bör inkludera hemmet och familjen, samtidigt som en tydlig ansvarsfördelning mellan hem och skola bör finnas.

Föräldrar kan aldrig avsäga sig ansvaret för barns och ungas uppfostran. Nej, ansvaret för ett barns grundläggande uppfostran bör ligga hos föräldrarna. I yngre åldrar kan skolan naturligtvis förstärka uppfostrandet, exempelvis genom att eleverna lär sig hur man behandlar kamrater på ett bra sätt. Skolans värdegrundsarbete får dock inte reduceras till att handla om denna form av basal uppfostran. Den bör istället utgå ifrån att skapa en gemensam etik och ett rättsmedvetande hos unga människor. Detta bör naturligtvis ske i samverkan med hem och familj för att en balans mellan det civila samhället och staten ska råda.

Tips på ytterligare läsning:

I oktober skrev den skolpolitiska arbetsgruppens ordförande Annika Eclund i Dagen om just Kristdemokraternas syn på värdegrundsarbetet i skolan. Läs gärna den artikeln här.

Jag själv har också tidigare skrivit om ansvarsfördelningen mellan föräldrar och skola, bland annat här och här.

Aron Modig