Gilla olika – på riktigt!

Alla barn ska ha samma förutsättningar säger sosseriet. I betydelsen att alla barn ska vara på förskola förstås, gärna heltid! (Socialdemokraterna vill att barn till arbetslösa och föräldralediga ska ha rätt till heltidsförskola)

Men vad man inte verkar ta med i beräkningen är att alla barn inte är likadana.

Vi kan ju tänka oss ett ett barn med en social, extrovert personlighet som har lätt att ta till sig nya kontakter och människor i sin omgivning. För ett sådant barn kan förskola absolut vara det bästa valet. De får möjlighet att träffa barn och vuxna av alla de slag och utvecklas på ett positivt sätt.

Men alla barn har ju inte samma personlighet, vi kan också tänka oss ett barn med en blyg, introvert personlighet. Som trivs bra i mindre sammanhang, som mår dåligt av att ha många människor omkring sig. särskilt människor de inte känner så väl. För de barnen kan förskolemiljön vara direkt förödande. Skapa ångest redan i låg ålder!

– Men då måste vi se till att förskolan blir lika bra även för de barnen, säger någon.
– Men det är ju praktiskt omöjligt, svarar varje person som någonsin satt sin fot i en förskola, (vilket jag ibland är tveksam till om många politiker verkligen har gjort.)

Samhället premierar de extroverta och vill helst att de introverta ska tvingas att leva precis som de. Stöpa om alla tills de passar i samma form. Men det är inte att ge barnen lika förutsättningar.

Ska man verkligen ge barnen lika förutsättningar, måste de vara baserade på deras egna medfödda förutsättningar. Och vem borde känna till dem? Jo, föräldrarna såklart! Är det någon som borde känna sina barn så är det ju de som lever dem närmast!

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas, vi behöver uppvärdera föräldraskapet! Vi måste få föräldrar i vårt land att tro på sig själva, tro på att de är de viktigaste personerna i barnens liv!