• 2014-04-23 Kriget om kapten Jenkins öra eller Ljuvt och ärofullt är att dö för fosterlandet


    Påskliljorna blommar, gullvivorna har slagit ut, vitsippsmattor brer ut sig under en blå himmel. Fåglar sjunger och söker boplatser medan ljuva vindar ruskar om i trädkronornas skira grönska. Men ljuvligare är det (säger somliga) att dö för fäderneslandet. Är det?
    Jag stod en gång framför ett monument i en fransk stad. Jag var tvungen att läsa inskriptionen flera gånger för att tro att jag såg rätt. Man hyllade dem som stupat för Frankrikes ära. För fosterlandets ära. Inte för friheten utan just för landets ära…!


    Så lyder devisen ovan på ukrainska. Och den har sagts på många andra språk och i många länder.


    För 275 år sedan var det i Storbritannien man krävde att landets ära skulle försvaras. Flera år tidigare hade sjökaptenen Jenkins vid ett tillfälle tillfångatagits av spanjorerna och berövats sitt ena öra. Det måste bli krig! Det var ingen brist på tvisteämnen i Europa och inom några år var det krig mellan både små och stora makter i och utanför Europa. I århundraden upplevde var eller varannan generation ett stort krig i Västeuropa. Millioner soldater led den ljuvliga döden för sitt lands ära. I land efter land finns minnesmärken över de fallna och de begråts vid nationella sorgehögtider.
    Gång på gång lovade nationerna dyrt och heligt att aldrig mer ta till vapen mot varandra. Men vapnen fanns där och det kom alltid någon som ville använda dem. Därför måste alla rusta mot alla.


    Kristdemokraterna de Gasperi i Italien, Adenauer i Västtyskland och framför allt Schuman i Frankrike såg i början av 1950-talet en utväg. Man kunde ta bort själva möjligheten för nationerna att rusta mot varandra. Tillsammans med Nederländerna, Belgien och Luxemburg grundade de tre länderna det som så småningom blev Europeiska Unionen. Syftet var alltså först och främst fred. För detta krävs en öppenhet som bara kan garanteras av demokrati och en människosyn av kristet ursprung.


    Det är fortfarande nödvändigt att försvara och stärka det mänskliga i Europa. För ropar man ”Sverige åt svenskarna”, ”Ungern år ungrarna”, ”Storbritannien åt britterna” osv är vi tillbaka där vi var förut. Därför är EU-valet den 25 maj viktigt.

    Bengt Malm, ordf.
    23 april 2014