2014-06-03 Juni 1914 – juni 2014

I dag den 3 juni 2014 har det strålande sommarvädret bytts ut mot gråhet med regn emellanåt. Hur var det för hundra år sedan?
Den 15 maj 1914 hade Baltiska utställningen invigts i Malmö. 1700 utställare från Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland visade upp exempel på tekniska framgångar och kulturell förfining. Besökarna informerades om idrottsliga prestationer och lantbrukets moderna utveckling. Allt var fantastiskt, modernt och överdådigt.
Den 20 maj hade Nathan Söderblom utnämnts till ärkebiskop och den 28 maj blev Selma Lagerlöf den första kvinnan i Svenska Akademien.
Nu närmades sig skolbarnens sommarlov. Men riksdagen skulle inte få ledigt. Den 19 maj hade den högtidligt öppnats efter nyval till andra kammaren. Den stora fråga som skulle behandlas var om försvaret skulle förstärkas. Visserligen satt ett av flottans stora skepp på grund sedan vintern men det var allvarligare frågor striden gällde. De s.k. försvarsvännerna kunde inte räkna med framgång. De var bara en av tre ungefär lika stora partigurpper (de andra var liberalerna och socialdemokraterna). MåsteSverige rusta som en del andra länder? Vi levde ju i ångans, elektricitetens och fredens tidevarv.
Det var en fred med för mycket vapen, alldeles för mycket. Bekymrat skickade USA:s president ett särskilt sändebud till Tyskland och Storbritannien. Nog kunde de tre länderna sluta en allians?
Just den 3 juni var sändebudet på väg till Storbritannien sedan han i Tyskland träffat alla viktiga personer. Han rapporterade att han varit framgångsrik, han var hoppfull. Han ”hade kommit en god bit på vägen” att lösa det stora problemet: ”Både England och Tyskland har en känsla gemensam, och det är rädslan för varandra”.
Samma dag var några unga bosniska serber på resa mot Sarajevo. De hade varit i Serbien och fått vapen för att utföra ett mord avsett att äga rum den 28 juni.
För en explosion i Europa behövdes det bara en stubin. Den var redan tänd.
Den 3 juni 2014 kan vi summera valet till europaparlamentet för en vecka sedan. All sköns EU-fiender har gått framåt. I Storbritannien vann de rent av. För vinnarna är målet att europasamarbetet skall upphöra överallt.
Samarbete behövs ju inte. Eller hur?

Bengt Malm, ordf.
3 juni 2014