2014-06-09 En dag i juni

”Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter…” Justitieministern läste och det nya statsrådet svarade: ”Jag skall ock med liv och blod försvara det Konungsliga väldet samt Riksdagens rättigheter…”
Så gick det till fram till 1958 när ett nyutnämnt statsråd avlade sin ed. Det verkar självklart att Sverige skall ha sin egen kung och alltså vara självständigt. Hur länge har det varit så?
Den 6 juni 1523 valde Sveriges riksdag Gustaf av ätten Vasa till vårt lands kung. Valet skedde i Strängnäs. Stockholm var då fortfarande i utländsk hand. Men några veckor senare, på midsommarafton, kunde den nye kungen högtidligen tåga in i huvudstaden. Sedan dess har Stockholm fått vara i fred, längre än någon annan huvudstad i världen.
Det var alltså riksdagen som valde kung den gången. Riksdagen har alltid haft ”rättigheter” som det stod i statsrådseden. Ett viktigt beslut togs när en ny grundlag antogs den 6 juni 1809. När vi fick den nuvarande grundlagen ansågs grundidén med 1809 års författning vara kvar. En del av det som stod där verkade så självklart att det inte behövde sägas. Ett exempel var formuleringen ”Konungen bör … ingens samvete tvinga eller tvinga låta”.
Men är politisk frihet och samvetsfrihet så självklara? Samtidigt som vi häromdagen kunde fira Svenska Flaggans dag, just den 6 juni, firade man i Frankrike 70-årsdagen av den stora invasionen. Det var den 6 juni 1944 som allierade trupper landsteg på Normandies kust för att återge Europa dess frihet.
Men fortfarande sitter friheten trångt på många håll. Det påstås att utlandsfödda svenskar (som jag) sätter särskilt stort värde på nationaldagen. Kanske känns friheten alltför självklar. Kan vi vara säkra på att t.ex. samvetsfriheten inte behöver försvaras?

Bengt Malm, ordf.
9 juni 2014