2014-06-28 Det odemokratiska kriget

Det var efter lunch det hände. Fast det hade börjat på förmiddagen. Någon hade kastat en bomb när tronföljaren och hans gemål kom åkande på gatorna i Sarajevo. Det höga paret klarade sig men flera andra blev skadade. Och nu var ärkehertigen (så titulerades prinsarna i Österrike-Ungern) på väg till det sjukhus där de sårade befann sig. När bilen för ett ögonblick stannade till tog en åskådare fram en pistol och sköt ihjäl dagens hedersgäster. Som det visade sig hade attentatet planerats länge. Och det var avsett att äga rum just denna dag den 28 juni 1914.
Vems fel var det att en stor del av Europa var i krig en dryg månad senare? Man har pekat på att kriget i början inte var så impopulärt som man skulle kunna tro. Ihärdig nationalistisk propaganda hade fått många på båda sidor att räkna med en snabb och ärofull seger. Ett litet krig var vad man behövde…
Men det blev inget litet krig. Första världskriget höll på i över fyra år och banade väg för andra världskriget. De som fattade de viktigaste besluten sommaren 1914 insåg inte vad de gjorde. Beslutsfattarna var förvånansvärt få och anmärkningsvärt illa underrättade. En del var ganska svaga personligheter. I hemlighet påverkades de av rådgivare som inte ansvarade inför någon folkvald församling (f.ö. fanns inte lika och allmän rösträtt). Det saknades helt enkelt demokrati. Och demokratier går inte i krig mot varandra.
Att motverka krig är inte det enda skälet för att vi bör ha demokrati, men det måste betraktas som ett viktigt skäl sommaren 2014, nu när vi ”firar” hundraårsdagen av sarajevoskotten.
Demokrati är ett sätt att fatta beslut som angår alla. Men hur skall det motiveras? Vad kan skolan göra nu när den är i kris? Vad skall våra skolor säga eleverna?

Bengt Malm, ordf.
28 juni 2014