2014-07-10 Fröken, är du en övermänniska? eller Hur skulle min lärare tänka? eller Människans avskaffande

Lilla vän, du vet väl att du inte finns?

Leve sommarlovet! Äntligen är solen och värmen här. Skolan försvann för länge sedan och det är hur lång tid som helst till nästa läsår. Men somliga funderar nog på det. Vad är skolan egentligen? Vad handlar inlärning om? Vad är en elev? Ja, förresten vad är en människa?
Somliga funderar över ett land som fanns en gång, det land där alla var jämlika men somliga var mer jämlika än andra. Skall tankar från det landet rädda vår svenska skola?
När Lenin dog 1924 hade han efter ett ovanligt hänsynslöst inbördeskrig upprättat Sovjetunionen på runinerna av det gamla Ryssland. Nu trädde Stalin till och en lysande framtid väntade. Så trodde många, bland dem den unge Lev Vygotskij, som just det året ”upptäcktes” och lanserades som ett geni inom psykologin. Innan han dog i tuberkulos 1934 hann han skriva mycket om barns inlärning. Det skrivs bara mer och mer om hans tankar och vi får säkert höra mer om det.

På ruinerna av det gamla samhället skulle paradiset byggas.

Vygotskij var inte bara en lysande begåvning. Han tycks också ha varit en mycket sympatisk och fängslande gestalt med en äkta känsla för barn. Som goda lärare i alla tider betonade han vikten av att seeleverna och tro på dera möjligheter. En del av hans efteföljare i Sverige har funnit att med ett välorganiserat samarbete mellan barnen har ”hopplösa” elever och klasser gjort stora framsteg.
Hur trodde Vygotskij själv att det skulle gå till? Ja, människan finns egentligen inte utan blir till i kontakten med andra. Kulturen är människornas samlade medvetande. Och en människas medvetande är så mycket av kulturen hon kan ta till sig. Genom kollektiv fostran skapas de nya goda människorna.
Till en början var detta bra för regimen. Barnen blir medborgare som finner sig till rätta i diktaturen där människor bara försvinner klockan två på natten. Det spelar ingen roll om du är minister i regeringen, marskalk i armén eller en fattig bonde i Ukraina. Rätt som det är försvinner du. Så försvinner också de andra en efter en, tusen sinom tusen, millioner efter millioner. (”Vi skola nästan alla dö” heter en memoarbok). Enligt Stalin själv kostade bara omlägningen av jordbruket 15 millioner liv.

Det hette att man måste modernisera.

Man har alltid trott att det finns övermänniskor. Vygotskij sågs nog som en sådan. Som så många andra insåg han inte att enligt Stalin fanns det bara plats för en övermänniska i landet, bara en som var värd beundran. Därför avskydde Stalin dem som var duktiga. ”Lyckligtvis” hann Vygotskij avlida innan hans idéer bannlystes helt. Men han hade redan hunnit angripas. Han gjorde avbön och anklagade sig själv och sina vänner för felaktigt tänkande. För enligt hans egen teori har ingen människa, inte ens han själv, förmåga eller rätt till alldeles egna åsikter.
Nobelpristagaren Solzjenitsyn har berättat om en flicka som skrev dagbok på Stalins tid: ”Min far sitter i fängelse. Alla hederliga människor sitter i fängelse. När jag blir stor kommer jag också att sitta i fängelse.” Sådana tankar kommer inte fram genom Vygotskijs pedagogik. Om vi absolut skall välja en förebild från Stalins tid, skall vi då välja den här flickan eller Vygotskij? Somliga hävdar att det svenska skolsystemet redan har bestämt sig för Vygotskij. Naturligtvis har de inte rätt. Men varför protesterar vi inte högre?
En diktatur går inte med på att man berövar människorna deras tankefrihet. För diktaturen bygger på åsikten att människor inte kan tänka själva. Det är bara övermänniskorna som kan det. Frihet är att tänka som de. Och om barnen i skolan börjar tänka som dessa övermänniskor då blir de själva små övermänniskor. Nästan som fröken.

Frihet är att lyftas dit andra vill.

Bengt Malm, ordf.
10 juli 2014