2015-02-27 Våren är på väg

Häromdagen kom jag i samspråk med en övertygad anhängare av Sverigedemokraterna. Inte oväntat tog han upp invandringen. Vi var inte överens om någonting. Det var inte så mycket fråga om att invandrarna är för många. Det är fel sorts människor som kommer.

Nästan!

Jag duger (menar vår vän sverigedemokraten) i Sverige. Visserligen är jag född i Kina och till stor del uppvuxen där och i Japan. Men mina föräldrar var svenska och de måste ju ha bibringat mig svenskkultur. Men jag hävdade att jag inte blev svensk för det. Det går inte att utplåna minnena av hur jag levat bland andra människor, där man gör saker på andra sätt och tänker annorlunda. Jag har sett att det går att leva annorlunda utan att det skall betraktas som fel.

Efterlängtad

I sitt principprogram talar Sverigedemokraterna om en mänsklig ”essens” som är nedärvd och där somligt är ”unikt för vissa grupper av människor”. Jag fick i det här samtalet höra att människor från vissa länder inte vill eller kan arbeta ordentligt. I vår partiavdelning har vi medlemmar som levt länge bland sådana människor. De verkar inte skriva under på detta påstående.
Det är ganska lätt att se att skillnaderna mellan individer i en ”ras” är mycket större än skillnaden mellan ”raser”. Det finns bara en ras. Sverigedemokraten hade klart för sig att jag är missionärsbarn. Missionärsbarn finner liksom sina föräldrar att de djupaste känslorna är desamma överallt. Det finns åtskilliga lyckade äktenskap mellan personer födda i olika världsdelar. Men Sverigedemokraterna tar i sitt principprogram avstånd från blandningar av folk. De är ”förenade med stora risker” påstår de.
Jag är nog en risk för Sverigedemokraterna. Det är skönt att i stället för sådana samtal kunna se på vårblommorna. Gud låter samma sol lysa över blommorna, över onda och goda, ja över oss alla.

Bengt Malm, ordf.
27 februari 2015