2015-06-06 Leve Sverige!

Den 6 juni 1809 var Sverige i den djupaste krisen sedan Stockholms blodbad 1520. Den gången hade Sverige kommit igen och den 6 juni 1523 proklamerat sig självständigt genom att riksdagen valde Gustav Vasa till kung. Sedan dess har Sverige själv bestämt vem som skall styra vårt land.
Men i juni 1809 var det kris igen. Sverige var omgivet av fiender. Mäktigast av dem var Napoleon. Det talades om ett uppdelning av vårt land. Som en början hade Ryssland erövrat Finland. På Åland stod ryska trupper bara några mil från Roslagens kust. I norr kontrollerade ryssarna Umeå sedan lång tid tillbaka.
Nationen var djupt splittrad. Genom en kupp hade kungen (Gustav IV Adolf) avsatts. Hans farbror hade blivit ny kung under namnet Karl XIII. Han hade styrt Sverige tidigare som förmyndare för sin brorson. Erfarenheterna var inte goda.
I detta läge valde riksdagen att ge Sverige en för sin tid enastående grundlag. I fortsättningen skulle kungen endast få fatta beslut med regeringens godkännande. Ur detta kom så småningom att regeringen beslutar ensam. Riksdagen skulle utse ombudsmän som skulle kontrollera att ämbetsmän och myndigheter följde de lagar som riksdagen fastställt.
Religionsfrihet fanns inte än. Men Konungen skulle ”ingens samvete tvinga eller tvinga låta”. Dessutom införde man i grundlagen den tryckfrihetsförordning som redan fanns. Det var ett frö till den trosfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet som är så viktig för oss.
Inte många hade rösträtt i riksdagsval. Detta ändrades så småningom till allmän och lika rösträtt. När vi sedan några årtionden har en ny grundlag kan vi se att det viktigaste i den kommit till redan medan vi hade den grundlag som antogs den 6 juni 1809. Det är självklart att just den här dagen skall vara vår nationaldag.

På väg till Ydregården den 6 juni 2015

Bengt Malm, ordf.
6 juni 2015