• 2015-07-20 Vägen till Lycksalighetens Ö eller Blev amerikafararna sjösjuka?

    Som alla vet ligger Lycksalighetens Ö i Asby. Dit kommer man över en bro från Hedners park.


    Inne i parken var det i går barnteater om kortaste vägen till Amerika. Amerikaveckan är nämligen i full gång och i går var det garden party i Asby. Förutom barnteatern var det föredrag och mycket annat, alltsammans utomordentligt arrangerat och med avslutning i kyrkan.
    Vägen till Amerika var inte kort för Andrew Peterson och hans medresenärer som den 19 maj 1850 lämnade Göteborg ombord på briggen Minona. En brigg är ett tvåmastat segelfqartyg betydligt mindre än dagens stora passagerarflygplan. Utvandrarna fick sova på järnlasten…
    Visst är det en upplevelse att färdas på oceanen utan land i sikte! Hela dagen syns bara hav och himmel. Likadant är det nästa dag och nästa. Kanske man då och då ser delfiner. Vad landkrabbor än tror är det lätt att till sjöss se att jordytan är buktig. Då och då dyker ju mötande fartyg upp vid horisonten och försvinner igen. Och det sista man ser då är masterna.
    Det som är förbryllande till sjöss är i stället hur man kan hitta. Minona skulle till Boston. Men hur kunde kaptenen och styrmännen veta hur de skulle styra? Det fanns på den tiden bara ett bra sätt att ta reda på var på jordklotet man befann sig. Och det var att vid middagstid ta fram sextanten, kronometern och tabellerna. Tyvärr fick nog inte Andrew Peterson själv titta i sextanten och se hur den fungerar. Det hade ju annars varit en upplevelse.
    Om sjöresan skall bli en stor upplevelse skall den nog helst ske på en större och bekvämare båt. Passagerarna på Minona hade en lång resa på den lilla briggen. De reste en vecka, de reste två, ja tre. Ännu efter sex veckor var de fortfarande ute på Atlanten. Så den 2 juli syntes något föröver. Och det var faktiskt fyren utanför Boston. Kaptenen och styrmännen hade lyckats.


    Professor Roger Mc Knight höll föredrag om Andrew Peterson och Vilhelm Moberg.

    Men hur obekvämt det än var ombord på Minona så var det ändå en ofattbar lyx jämfört med vad båtflyktingarna på Medelhavet får vara med om. Dem får vi inte glömma bort.

    Bengt Malm, ordf.
    20 juli 2015

    P.S. Blev någon ombord på Minona sjösjuk? Jo, det förekom, för ibland blev det hårt väder.