2016-01-20 Upp till val!

Det är de som går i årskurs 9 som skall välja. Det blir ett val som kommer att påverka hela deras framtid. Vilket program skall de välja på gymnasiet? Skall de redan nu välja ett visst yrkesföreberedande program?
Stora rikstidningar har långa artiklar med goda råd inför valet. Åtskilliga gymnasier har kostat på sig att annonsera om sina företräden. Ja, vad skall ungdomarna välja?
Kanske man kan föreslå att de åtminstone funderar på ett bristyrke, ett där det finns mycket stor efterfrågan på utövarna. Det finns åtskilliga sådana. Här i Ydre har vi bl.a. svårt att få medarbetare till barnomsorgen. Hur kan det komma sig? Det är ju så underbart att få arbeta med barn.

I denna lugna del av Österbymo finns nu en förskola i ett av husen på gatan.
Det gläder dem som bor här.

Klockan är fem på morgonen. Det är kallt och mörkt. Då ringer telefonen. Det är en kollega på förskolan som talar om att den som skall öppna har blivit sjuk. ”Kan du öppna?”
Det är bara att ge sig iväg. Förskolan öppnar kvart i sex och stänger först sent på eftermiddagen. Det blir snart ganska fullt med barn på alla avdelningar. Fast strängt taget är inte alla barn där samtidigt och inte alla i personalen heller.
Så är det dags att byta blöja på en av de små. Just då är det bara en barnskötare till på avdelningen. Hon (för det är nästan alltid en hon) får ta hand om alla de andra barnen så länge.
Barnet skall alltså lyftas upp på skötbordet. Det blir ett av de oräkneliga lyften som kommer dag efter dag, år efter år. Forna tiders hemmafruar hade (i alla fall en del av dem) många barn. Men de hade inte så många småbarn att ta hand om samtidigt och inte under så många år heller. Men i Ydre finns det åtminstone en som arbetat i nästan 40 år med barn i vår kommun. Hur många lyft kan det ha blivit under den tiden?
Hur går det med ryggen för dem som arbetar på förskolan? Jo, det är mer regel än undantag att det blir ryggbesvär. Det går att få viss behandling (t.ex. massage). Men det är så dags när ryggen är förstörd.
En dag kom faktiskt en hög chef på besök. Hon höll för öronen för ljudnivån är oacceptabelt hög. Hörselbesvär är en yrkessjukdom. Man kan undra hur barnens hörsel påverkas.
Det heter att barnen skall tas om hand av pedagogiskt utbildad personal. För barnen är ju där för utbildning. Men det finns inte så många förskollärare att det räcker till en åt varje avdelning. Det är likadant i hela Sverige. Varför vill inte fler ungdomar arbeta i barnomsorgen? Nu blir det stressigt för dem som finns där. Och det finns nästan inga vikarier att få.
Men tänk att få krypa på golvet med småttingarna! Fast det blir rätt kallt där när det är sträng kyla ute. För värmesystemet är underdimensionerat.
Lokalerna är bra i Österbymos största förskola. Men det märks mycket väl både inne och ute att den är byggd på det sankaste ställe som går att hitta i samhället. Det påstås att tekniska kontorets ledning hade velat bygga på hälleberget en bit därifrån.
Utemiljön skulle varit bra om det inte vore för att marken sjunker och att en hel del av lekredskapen inte passar för så små barn. Men vem skall man tala om det för? Finns det en chans att politikerna skulle lyssna?
Men det är ändå en glädje att få vara här. Det är det trots att ryggen håller på att bli utsliten, trots att det blir problem med hörseln, trots all stress och risken för utbrändhet.
För det är ju ett arbete med barn, det bästa som finns. Tänk att det finns föräldrar som avstår från detta! Tänk att det finns föräldrar som frivilligt lämnar bort sina barn en så stor del av sin tid! För visst är det väl frivilligt?

Bengt Malm, ordf.
20 januari 2016

Gammal lekplats i Österbymo