2017-01-08 Människovärdet igen

Det var en dag i början av januari. Ja, det var faktiskt för exakt sjuttio år sedan. I vår familj satt vi alla uppflugna på ett lastbilsflak i det inre av norra Kina. Vi fick lift med militären.
Jag beundrade utsikten och var nog inte medveten just då om att trälådorna under oss innehöll ammunition. Det hade nog inte bekymrat mig om jag vetat om det. Andra världskriget var ju slut och det skulle aldrig mer bli krig.
Så trodde jag. Men några månader senare var vi på flykt i ett otroligt överfullt tåg. Två gånger till fick vi fly undan ett förödande inbördeskrig.
Men det var längesedan och långt härifrån. Det var långt från vårt fredliga Ydre. Men – tänk om vi måste fly en dag? Tänk om vi från Europa måste söka asyl i ett avlägset land? Ja, vad skulle hända om det är vi som måste stå i kö för att få inresetillstånd?
Hur skulle man se på oss? Skulle man i ett främmande land göra skillnad på människor? För det gör ju aldrig vi. Eller hur?

Bengt Malm, ordf.
f.d. flykting
8 januari 2017

Tänk om det är vi som en dag måste fly från vår hembygd?