• Hans Sundströms kommentar till Ronny Sandbergs interpellationssvar till KF 210222

    Jag skrev inför kommunfullmäktige 2021 0222 en kritisk interpellation till kommunalrådet Ronny Sandberg (S) som inlämnades i Åstorpsalliansens namn, om att socialchefen Monica Ehnberg 20210122 sagt upp sig. I sitt interpellationssvar uttrycker Ronny sig helt oförstående till att han genom sitt handlande har gjort något fel. Socialchefen har valt att säga upp sig och Ronny ser ingen skuld till detta hos sig själv. Tvärtom förbehåller han sig rätten att göra om samma sak flera gånger. Han menar att Socialchefen kände sig färdig med sin gärning i Åstorps kommun.

    Det är denna dag 2021022 exakt en månad sedan vi fick läsa i tidningen att vår socialchef hade beslutat att säga upp sig. Vi fick samma dag också ett mail förmedlat av Merih Özbalci från Ronny till KS och gruppledarna med meddelande om Monicas uppsägning. Enligt uppgift skulle uppsägningen bero på brist på förtroende från politiker. Det kröp också fram samma dag att konflikten närmare bestämt berodde på en tvist med kommunalrådet Ronny Sandberg.

    Monica Ehnberg som socialchef

    Socialnämnden hade ett underskott mot budget på 29 miljoner 2018. Nu två år senare har ekonomin gått ihop, till och med ett litet plusresultat i förhållande till budget. Bakom den prestationen har socialchefen Monica Ehnberg stått. Med ett beundransvärt engagemang och högt satta mål har hon utvecklat sin förvaltning i alla sina delar att bli bättre och bättre samtidigt som även ekonomin har förbättrats. Hon har fått sina medarbetare med sig och visat att man kan nå resultat som vi från politiskt håll måste värdera och uppskatta. Vi har tyckt mycket bra om henne. Och vi har inte tyckt att hon har jobbat färdigt här i Åstorp.

     

    Varför sade Monica Ehnberg upp sig?

    Det som har hänt är att Kommunalrådet tillsammans med socialnämndens ordförande har haft samtal med facket och anställda i äldrevården. Men de närmast berörda cheferna har inte inkluderats i samtalen. Monica fick kännedom om det kommande mötet och ringde upp kommunalrådet med uppmaning att inte genomföra det. Att det uppfattades som en stark kränkning av organisationen kan vi förstå av att hon valde att säga upp sig. Varför gick kommunalrådet bakom ryggen på förstalinjens chefer?

    Nu står vi här utan en socialchef som många av oss har uppskattat och velat behålla länge till. För det finns många pågående projekt som Monica Ehnberg, med den kompetens och det engagemang som hon har kunna visa prov på skulle behöva fortsätta att driva och föra i hamn. Försök har gjorts att övertala henne att ta tillbaka sitt beslut, men utan resultat.

    Ilska och besvikelse

    Som ledamot i socialnämnden känner jag stor besvikelse över Monica Ehnberg uppsägning. Vår kommun finns med på den där tråkiga listan av ”utanförskapskommuner”. Det betyder att vi behöver ha en väl fungerande och stark organisation i socialförvaltningen. Det kräver en kompetent och stark ledning av det slag som vi har kunnat se hos Monica Ehnberg. I motsats till Ronny Sandbergs kommentarer vill jag påstå att hon hade mycket kvar att göra hos oss. Att hon slutar är en stor förlust för kommunen. Det är omöjligt att uppskatta förlustens värde, men den är mycket stor och kan ha påverkan på många kommuninvånares vardag. Förlustens värde kan vara ekonomisk, då hon visat förmåga att kunna få ordning på ekonomin. Det är inte alla förvaltningschefer som kan göra detta.

    Omätbar förlust

    Förlustens värde kan bestå i förlorad arbetsglädje för medarbetarna på förvaltningen, då Monica hade en god förmåga att entusiasmera och motivera till bra prestationer. Förlustens värde kan kanske också mätas i minskad trygghet för kommuninvånarna. Det var Monica Ehnberg som drog igång projektet ”Tryggare Åstorp”. Nu när hon inte längre finns med, kan vi lita på att någon tar upp engagemanget för den förvaltningsövergripande idén om att tillsammans öka tryggheten för alla medborgare. ”Tryggare Åstorp” får inte rinna ut i sanden.

    Att hon valt att säga upp sig beror på det där mötet där kommunalrådet valde att gå bakom ryggen på cheferna, i sitt möte med fack och personal. Monica fick i förväg kännedom om det kommande mötet och uppmanade kommunalrådet att inte genomföra det. Ronny försvarar sitt handlande med att han som politiker lyssnar på kommuninvånare, företagare, anställda och föreningar och kan inte förstå att någon anställd (socialchefen) skulle ha problem med det.

    Att vara lyhörd och öppen för vad människor i olika roller kan ha att säga det är ju bara bra för ett kommunalråd! Inget fel idet! Ingen ska heller anklaga Ronny Sandberg för att han tog tid och tillfälle att möta fack och anställda. Tvärtom – det är väl bra! Han får gärna fortsätta med det i sin politikerroll. Men inte hur som helst.

    Problemet är att Ronny Sandberg inte kan inse kränkningen mot organisationen då han inte räknade in närmast berörda chefer. Att han i sitt interpellationssvar visar sig helt oförstående  och inte vill förstå på vilket sätt han har klivit in på socialchefens område, det är för mig hårresande nonchalant!

    Vad och Hur

    Kommunalrådet klev tydligt och klart över gränsen mellan VAD och HUR. Vi politiker ska hålla oss till VAD. Organisationen jobbar med HUR utan att vi klampar in där och stör. Att ett erfaret kommunalråd inte kan förstå att han klev över den gränsen är för mig ett mysterium. Kanske Ronny ändå förstår, men han vägrar gå med på att han har gjort fel. Vi borde ha fått behålla vår högt värderade socialchef och istället fick se att Ronny valde att avgå på grund av sin okänslighet och brist på förståelse för problemet. Det hade varit klädsamt. Om jag hade fått välja vem som skulle vara kvar vore valet lätt. Inte ens en ursäkt har han kunnat komma med.

     

    Ett akut bekymmer

    Nu står vi inför att försöka rekrytera en ny socialchef. Efter att vi sett vad Monica Ehnberg har kunnat åstadkomma måste vi sätta ribban högt. Det eftersom vi även fortsatt kommer att ha stora behov av en välfungerande socialförvaltning. Samtidigt får det inte ta för lång tid. Vi är beroende av kontinuitet i ledning och styrning av socialförvaltningen. En omöjlig kombination av krav – jag vet. Men det är detta som Ronny Sandbergs nonchalans har ställt oss inför.