Om Kristdemokraterna- en historisk tillbakablick

Kristdemokraternas historia – en resa till regeringsmakt

Kristdemokraterna bildades 1964, i en tid då det svenska samhället gjorde upp med äldre generationers värderingar i rasande takt. Partiet, som till en början hette Kristen Demokratisk Samling, startades av människor som menade att de kristna värderingarna om människovärde, ansvar och gemenskap behövde en egen politisk röst. Det var en modig satsning, för vägen in i riksdagen skulle bli lång och tuff.

I över tjugo år stod partiet utanför riksdagen. Alf Svensson, som tog över som partiledare 1973, kämpade envist vidare år efter år, val efter val, utan att ge upp. Genombrottet kom först 1985, då partiet tog sig in i riksdagen genom en valsamverkan med Centerpartiet. Sex år senare, 1991, klarade Kristdemokraterna för första gången konststycket att komma in i riksdagen på egen kraft, och partiet klev därmed rakt in i Carl Bildts nya borgerliga regering tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Centern.

Det är i den regeringsperioden man hittar ett av partiets mest omtalade avtryck i svensk politik. Kristdemokraterna hade länge drivit kravet på ett vårdnadsbidrag, ett stöd som skulle ge småbarnsföräldrar en verklig valfrihet att själva bestämma hur deras barns första år skulle se ut, i stället för att staten pekade ut en enda rätt lösning. År 1994 blev det verklighet. Reformen blev kortlivad, den nya socialdemokratiska regeringen avskaffade den redan året efter, men den visade vad ett litet parti med en tydlig idé kan åstadkomma när det vågar stå kvar i en fråga. Tanken levde vidare, och när Alliansen bildade regering återkom ett kommunalt vårdnadsbidrag 2008, denna gång som en möjlighet för landets kommuner att själva erbjuda familjerna det valet.

Efter valframgången 1991 fortsatte partiet att växa i förtroende, och när Alliansen tog regeringsmakten 2006 satt Kristdemokraterna åter vid bordet, denna gång i två raka mandatperioder fram till 2014. Göran Hägglund, som valts till partiledare 2004, blev socialminister med ansvar för bland annat familjepolitiken. Maria Larsson fick ansvaret för äldre- och folkhälsofrågorna, och Stefan Attefall blev civil- och bostadsminister. Det var åtta år då partiets hjärtefrågor, familjen, de äldre och tryggheten i vardagen, fick sätta avtryck i svensk lagstiftning på riktigt.

I januari 2015 meddelade Göran Hägglund att han skulle avgå som partiledare, och några månader senare, den 25 april samma år, valdes Ebba Busch Thor till hans efterträdare. Med ett nytt ledarskap gick partiet in i en ny fas, med en tydlig ambition att på nytt bli en del av Sveriges styre.

I dag är Kristdemokraterna ett parti som burit sina idéer genom både motgång och regeringsmakt, från en enda riksdagsledamot 1985 till att i det senaste riksdagsvalet få 4,6 procent av väljarnas förtroende. Det är en historia som påminner om att stora förändringar sällan kommer av sig själva. De kommer av människor som vägrar ge upp en idé de tror på, om människans värde, om familjens betydelse och om ett samhälle där ingen lämnas efter. Det är samma envishet vi tar med oss i arbetet för Ronneby i dag.

Kristdemokraterna är även representerat i EU-parlamentet av Alice Teodorescu Måwe.

Här kan du läsa mer om Alice och Kristdemokraternas arbete i EU-parlamentet.