Pressmeddelande: S-löften utan förtroendekapital!

Likt kejsaren utan kläder stod både Anders Henriksson och Lena Hallengren under tisdagsmorgonen i en tv-sänd presskonferens på Helgeandsholmen.
-Platsens namn är det enda fromma i sammanhanget. Fortsättningen är en ohederlig lektion i hur man för väljare bortom ljuset, säger Anders Andersson (Kd).
-Höjdpunkten i dramat är när Anders Henriksson säger sig nationellt vilja ta krafttag mot långa väntetider inom cancervården. Något han själv, hemma i Kalmar, fullständigt misslyckats med, menar Gudrun Brunegård som är kristdemokraternas landstingsråd.

Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson kunde på tisdagsmorgonen beskådas i nationell tv där han tillsammans med Lena Hallengren och några till utlovade socialdemokratiska krafttag i samtliga landsting vad gäller cancervården. Det anmärkningsvärda är att detta är något som Henriksson själv inte alls lyckats med i sitt eget landsting. Efter åtta år med Henriksson vid makten så har Kalmar län snarare några av de längsta väntetiderna för cancerpatienter vad gäller vissa diagnoser.

– Hösten 2011 utlovade S med Anders Henriksson i spetsen ett patientkontrakt för cancerpatienter som skulle garantera vård inom 28 dagar. Tre år senare så har man inte lyckats leverera sina löften och då kan det tyckas magstarkt att ställa sig i nationell tv och utlova samma sak till hela svenska folket. Trovärdigheten hade varit aningens större om man först kunde leverera på hemmaplan, säger Gudrun Brunegård.

-Lena Hallengren förenklar sin vana trogen och tillsammans med sina kompisar lovar hon en mängd saker som hon anser att hon inte behöver sätta en enda prislapp på. Det är en ansvarslös politik som ingen väljare kan sätta sin tillit till, menar riksdagsledamot Anders Andersson. De problem som Socialdemokraterna åsamkat Kalmar län med bl.a. långa väntetider inom cancervården visar att det finns anledning att se över om staten behöver ta ett större ansvar för att vi ska klara av att ge varje patient i hela landet en god vård på lika villkor, fortsätter Anders Andersson.

Höj glasögonbidraget upp till 18 års ålder! Viktig KD-fråga inför valet

Pressmeddelande den 3 juni 2014:

Det är inte rimligt att barn som skulle behöva glasögon inte får det, på grund av att familjerna inte har råd. Därför borde glasögon för barn bedömas som hjälpmedel, motsvarande som vid hörselhjälpmedel.  

Det säger landstingsrådet Gudrun Brunegård, KD, med anledning av kristdemokraternas gruppmöte inför mandatperiodens sista landstingsfullmäktige före valet.

– Frågan om barnglasögon har väckt stort engagemang i vår landstingsgrupp de senaste åren. Olika ledamöter har skrivit både insändare i lokalpressen och motion till Kristdemokraternas riksting i höstas. Motionen om barnglasögon som hjälpmedel bifölls av rikstinget, säger Gudrun Brunegård.

-Vi kommer att driva frågan i valrörelsen. För oss är det en fråga om både solidaritet och jämlikhet. Jag har själv bakgrund som skolsköterska. Jag vet av erfarenhet att det förekommer att barn sitter med huvudvärk och har svårt att hänga med på lektionerna för att de har synproblem och skulle behöva glasögon, men att familjen inte har möjlighet att prioritera utgiften, säger Gudrun Brunegård.
 

För mer information:

Gudrun Brunegård
landstingsråd
tel. 0480-848 26
mobil. 070-581 52 78

hemsida:
www.kristdemokraterna.se

bildbank:
www.bildbank.kristdemokraterna.se

Hur fortlöper arbetet med familjecentral i Lindsdal?

Fråga till landstingsrådet Lena Segerberg (S)

Innan valet 2010 så lovade socialdemokraterna att en familjecentral i Lindsdal skulle stå färdig redan 2011, för barn och familjer i hela norra kommundelen. Man uttryckte också att kommun och landsting var överens och att det i stort sett bara var att sätta igång. Det har nu snart gått en hel mandatperiod och det börjar verka som att socialdemokratiska löften inte är helt tillförlitliga.

För ett år sedan ställde vi frågan till Lena Segerberg om när vi får se en färdig familjecentral i Lindsdal. Hon presenterade då två alternativa lösningar. Lena avslöjade också då att landstinget har fortlöpande kontakt med Kalmar kommun om vilket alternativ som är mest fördelaktigt.

Nu, ett år senare så undrar man hur fort den fortlöpande kontakten egentligen går.

Därför undrar vi: Hur fort fortlöper arbetet med familjecentral i Lindsdal och när kan vi räkna med att den kan vara på plats?

Kalmar den 28 maj 2014

Tyra Graaf, KD

Trappklättrare

Landstingsfullmäktige

Fråga till Trafikstyrelsens ordförande Ulf Nilsson (S)

När en person som har färdtjänst ringer KLT och beställer skjuts finns möjligheten att få hjälp ur sin bostad med hjälp av en så kallad trappklättrare. Detta gäller bara i bostaden som en extra service fram till det att personen i fråga fått bostadsanpassning. Trappklättraren kan däremot inte användas i den bostad/lokal som man åker färdtjänst till. Då hänvisar KLT till att det blir ett extra riskmoment för chauffören och att KLT jobbar med trafikfrågor. Detta innebär dock en stor inskränkning i personens möjlighet till social samvaro och rätt till ett jämlikt liv trots funktionsnedsättning. Det har kommit till min kännedom att det finns en stor efterfrågan på att t ex runt jul kunna åka till sina barn och då få hjälp av en mobil trappklättrare för att kunna ta sig in i deras bostad.

Min fråga är:
Finns det möjlighet att kunna erbjuda service från KLT att som en tilläggstjänst, som personen själv betalar för, kunna få hjälp av en mobil trappklättrare även på besöksadressen som man åker till?

Vimmerby 2014 05 27

Elisabeth Lago Nilsson
Kristdemokraterna

Stöder landstinget svensk, djurvänlig köttproduktion, som minskar risken för antibiotikaresistens?

Interpellation ställd till
Landstingsstyrelsens ordförande Anders Henriksson vid landstingsfullmäktige den 4 juni.

WHO pekade för några veckor sedan ut den ökade antibiotikaresistensen som ett av de största hoten mot den globala hälsan. Vi är, enligt WHO, på väg mot en post-antibiotika-era, där vanliga sjukdomar som lunginflammation åter kommer att vara fruktade sjukdomar som leder till döden och kirurgi kommer att vara förknippat med allt högre risk för allvarliga infektioner.
Den vanligaste anledningen till att antibiotikaresistens uppstår är allt för frikostig, för att inte säga urskillningslös, användning av antibiotika. Mikroorganismerna utvecklar då skyddsmekanismer för att överleva. Därför finns i Sverige strikta indikationer för när man får använda antibiotika, för att ha behandlingar att gripa till när det verkligen behövs. I många andra länder är tillgången till antibiotika hög.
Ett sådant område, där antibiotika används rutinmässigt, är i djuruppfödning, där man i exempelvis Danmark använder antibiotika i förebyggande syfte, blandat med djurfoder. Resultatet blir dock att resistens utvecklas. På senare tid har man kunnat koppla fyra dödsfall i Danmark till att personerna hade ätit kött med antibiotikaresistenta bakterier.
I Sverige är kraven på djurhållning strikta, både vad gäller djurens yta, tillgång till halm och strö, utevistelse sommartid och strikt användning av antibiotika. Det gör den svenska livsmedelsproduktionen dyrare än i konkurrentländerna. I gengäld håller svenskt kött oftast mycket god kvalitet, med närmast obefintliga rester av antibiotika och ingen antibiotikaresistens. Ett bekymmer är dock att många konsumenter, stora som små, rutinmässigt väljer det billigaste alternativet, utan att reflektera över vare sig djurskydd eller antibiotikaresistens. Det gör att den svenska djuruppfödningen har svårt att få lönsamhet. Det förekommer också att djur föds i ett land, föds upp i ett annat och slaktas i ett tredje. Förutom att sådana transporter kan vara plågsamma för djuren, så minskar möjligheten att kontrollera djurets uppfödningsvillkor. Det kött som stämplas som svenskt kan komma från ett djur som är uppfött i ett annat land.
Landstinget har i sin upphandling av livsmedel ställt en rad krav på produktionen av det kött som köps in. Kraven återspeglar senare års diskussioner kring djurskydd och antibiotikaanvändning.
Jag vill nu, med anledning av den aktuella samhällsdebatten, ställa följande frågor:
-Gör Landstinget i Kalmar län någon regelbunden kontroll och uppföljning av att levererat kött motsvarar de krav som ställts i upphandlingen, vad gäller antibiotikaanvändning, maximal transporttid före slakt, grisars rörelsefrihet och att köttet inte är vacuumförpackat?
-Anser du att det finns anledning att ytterligare skärpa kraven inför kommande upphandling, exempelvis avseende ursprungsmärkning, för att undanröja risken att ett djur forslats runt mellan länder med annan syn på antibiotikaanvändning tidigare under uppfödningen?

Kalmar den 22 maj 2014

Gudrun Brunegård