• Debatt: Det största problemet i äldreomsorgen är inte kompetens – det är tystnaden

    I diskussionen om äldreomsorgens framtid lyfts ofta kompetensförsörjningen fram som den största utmaningen.

    Det är förstås en viktig fråga – men jag vill påstå att det inte är där det verkliga problemet ligger. Den mest förlamande bristen inom äldreomsorgen i dag handlar inte om för få utbildade – utan om för få som vågar tala klarspråk. Den handlar om tystnad.

    Missförhållanden kan pågå i åratal för att ingen vågar eller får säga ifrån. Och det är inte ovanligt att lojalitet – med kollegor eller chefer – tolkas som att man håller tyst, snarare än som att man tar ansvar för de äldre vi faktiskt är där för.

    Jag har sett medarbetare dra sig för att rapportera fel – inte för att de inte bryr sig, utan för att de vet vad som kan hända. Man riskerar att bli ifrågasatt, nedvärderad, omplacerad eller i värsta fall utköpt. Trots visselblåsarlagstiftning och policyer om öppenhet, upplevs det fortfarande som att man ”sätter dit” någon om man lyfter på locket. Det är både orimligt och farligt.

    Men hur ska vi skapa en mer tillitsbaserad och transparent socialtjänst om vi inte ens lyckas skapa en kultur där medarbetare kan tala fritt?

    Och mitt i detta står ett ledarskap som alltför ofta fungerar som ett filter. I stället för att fungera som en brygga mellan personal och beslutsfattare, silas och förskönas informationen uppåt. Kritik tonas ner, avvikelser bortförklaras, och viktiga varningssignaler stannar inom chefskretsen – eller försvinner helt. Den sortens filtrering är förödande. Den gör att politiker och högre tjänstemän får en felaktig bild av verksamheten – och i slutändan är det både brukare och personal som får betala priset.

    I ett system där chefer lägger mer energi på att skydda verksamhetens fasad än att förbättra dess innehåll, är det omöjligt att bygga tillit. Och tillit är exakt det den nya socialtjänstlagen kräver. Lagen som nu är på väg att införas betonar förebyggande arbete, individens behov och tillgänglighet. Men hur ska vi skapa en mer tillitsbaserad och transparent socialtjänst om vi inte ens lyckas skapa en kultur där medarbetare kan tala fritt?

    Det spelar ingen roll hur välformulerad en lagtext är – om den landar i en kultur som filtrerar bort det obekväma, kväver engagemang och låtsas att allt fungerar när det inte gör det.

    Kompetens är viktigt – men utan ett öppet klimat, utan ett ledarskap som lyfter i stället för att tysta, kommer vi aldrig nå dit vi vill. Vi behöver mod – mod att säga ifrån, mod att lyssna och mod att förändra.

    Ska vi på allvar förbättra äldreomsorgen behöver vi börja tala om det som faktiskt skaver. Inte det som är bekvämt att lyfta – utan det som gör ont. Och det börjar med att vi slutar filtrera verkligheten.

    Petra Carryson, Ordförande KD-Vellinge