När tron angrips är det personligt.

När tron angrips är det personligt. Jag har blivit arg och känt sorg när jag tagit del av rapporteringen om hatbrotten mot kyrkor och gravplatser.
Flera försök att elda upp Spånga Kyrka. Hundratals gravstenar välta i Solna. Urnor med aska stulna i Hörup. Otaliga fall av stöld och vandalisering i Skåne.
Denna utveckling existerar inte i ett vakuum. Den är – tyvärr – inte heller särskilt överraskande.
Sedan 2012 har det skett fler än 800 hatbrott på religiös plats med kristen anknytning. Vi kristdemokrater har länge lyft problemen med växande angrepp på religionsfriheten, både i världen och i Sverige. Vi brukar vara ganska ensamma.
Dessa angrepp på vårt gemensamma kulturarv kräver samhällets totala fördömanden och att rättsväsendet bereds möjlighet att ingripa hårt.
Vi behöver också öppet tala om det moraliska förfallet i det här landet. Det är vad som gett att 300 gravstenar på Norra begravningsplatsen vältes och vandaliserades i december. Ett direkt angrepp på minnet av de avlidna. Jag vill påstå att det är en slags brottslighet som inte borde vara möjlig. Totalt moraliskt bankrutt. Vi måste prata om den här värderingskrisen.