Idag är det den första maj.

De senaste åren har jag hållit tal den här dagen. Men likt förra året blir detta ett annorlunda år.
Första maj är traditionellt arbetarrörelsens dag. Men första maj har en lång historia och sedan 1800-talet har det varit en dag för att fira den första sommardagen. En familjehögtid. Kristdemokraterna brukar högtidlighålla båda dessa och demonstrera för hållbara familjeförhållanden. Ett arbetsliv som tillåter att man kan vara förälder utan att man slår knut på sig själv. Att man inte ska behöva välja mellan familj och karriär.
Alla familjer är unika, och det finns ingen one-size-fits-all lösning. Men Sveriges familjepolitik är stelbent och sätter människor i ohållbara situationer. Många slits ut när de försöker hinna med vardagen och livet. Sjukskrivningarna ökar och framförallt växer den psykiska ohälsan.
Vi pratar allt för lite om effekterna av dagens tröga och stelbenta familjepolitik. Vad den gör med människor. Att det är väldigt svårt får de allra flesta att räcka till både för familjen och ett krävande heltidsjobb. Ett exempel på effekterna är att risken för kvinnor att bli sjukskrivna fördubblas två år efter att de fött sitt andra barn. Så kan vi inte ha det.
Vi måste förändra arbetslivet så det går att kombinera jobb och familj. Vi har fortfarande ett arbetsliv som bygger på det gamla industrisamhällets principer och på vad som förr i tiden var normen för män. Män som försörjde familjen och oftast inte tog så mycket ansvar hemma. Men det är nya tider nu, både män och kvinnor har karriärer och tar i större utsträckning ansvar i hemmet.
Vi försöker pressa in människor i ett föråldrat system, istället för att anpassa systemet. Ett system som inte är jämställt och inte familjevänligt. Vi vill istället anpassa samhället och arbetslivet så de också stämmer med människor verklighet.
Så människor slipper slå knut på sig själva för att klara vardagen.