Nu står vi här. Nu har ännu en gräns passerats.

Sent igår kväll sköts en femårig flicka och en sexårig pojke i Flemingsberg söder om Stockholm. Barn som bara var ute och lekte en sommarkväll. Som barn ska göra och som barn i Sverige måste kunna göra – i trygghet.
Polisen säger att allt talar för att barnen inte var måltavlor utan träffades av misstag. Det har låtit så allt oftare de senaste åren.
Den polis som mördades för ett par veckor sedan i Göteborg var inte heller måltavla för de skott som stal hans liv. Men när de gängkriminellas hänsynslösa brutalitet bara växer och deras våldskapital sätter allt fler stadsdelar i skräck, då skjuts också helt oskyldiga människor. Och tryggheten för ännu fler försvinner.
Vi kan inte se på det här våldet som något naturligt i gängens interna uppgörelser. Våldet måste upphöra.
Den här söndagen vaknade många med sorg. Men vi har inte tid för att stanna vid att sörja. Vi måste orka försvara allas vår säkerhet och allas vår rätt till trygghet.
För att utvecklingen inte ska eskalera än mer, måste vi se verkligheten för vad den är. Vårt land drabbas av en ny sorts kriminalitet som kräver ett nytt ledarskap som vågar göra det som krävs för att vända utvecklingen.
Sverige är i ett allvarligt läge och den här kriminaliteten är många gånger värre än vad vi tidigare har upplevt. Då kan man inte fortsätta som man alltid gjort. Det räcker inte med politiker som beklagar sig. Vi behöver politiker som är beredda att göra det som krävs för att återta tryggheten för alla.