Den svenska Corona strategin misslyckades.

Vänner.
Den svenska Corona strategin misslyckades. Så enkelt kan de 318 sidorna i Coronakommissionens delrapport sammanfattas. Strategin ansågs djärv och fick under våren 2020 stor internationell uppmärksamhet. I USA kom den rent av att användas som slagträ i årets presidentvalrörelse. Men nu är det inte USA, utan Sverige, som behöver en rejäl debatt om regeringens vägval under den dramatiska våren.
Strategin gick ut på att Sverige skulle hållas betydligt mer öppet än de flesta andra länder, men att riskgrupper skulle skyddas. Kanske var det rätt tänkt, i den mån våra äldre hade fått det utlovade skyddet. Men så skedde inte. I våras rådde så kallad borgfred mellan riksdagens partier. Vi undvek offentlig strid med regeringspartierna och framförde istället våra farhågor och förslag direkt till statsminister Stefan Löfven på de partiledarmöten som han bjöd in till.
Men framåt sommaren hade vår oro och frustration vuxit sig så stark att vi bedömde borgfreden som omöjlig. I SVT:s partiledardebatt den 7 juni beskrev jag hur regeringen hade tillåtit en stor smittspridning, bland annat genom att låta tusentals människor landa på Arlanda och sedan gå rakt ut i samhället och sprida viruset.
Kritiken blev stenhård. Högt uppsatta socialdemokrater rasade. Längst gick justitieminister Morgan Johansson, som påstod att jag anklagade regeringen för att ”medvetet ta livet av medborgarna”. Det gjorde jag naturligtvis inte, däremot sa jag att den höga smittspridningen var en följd av regeringens valda strategi. Nu, ett halvår senare, har Coronakommissionen sagt samma sak. Den höga smittspridningen är den enskilt viktigaste faktorn bakom att smittan kom in på så många äldreboenden.
Stefan Löfven har sedan i våras upprepat sitt mantra om att kommuner och regioner har sitt eget ansvar. Det har de naturligtvis också. Men vad vi sa i våras, och vad Coronakommissionen säger nu, är att 21 regioner och 290 kommuner inte kan ha varsin strategi. Regeringen styr riket och regeringen styr statens myndigheter, som MSB, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.
Kommuner och regioner kämpande så mycket de bara kunde. Till exempel införde Stockholms stad besöksstopp på sina äldreboenden flera veckor innan regeringen gjorde det på nationell nivå. Men kommunerna har inte regeringens resurser. Med ett starkare statligt ledarskap hade skadan kunnat minskas. Listan på förslag och synpunkter som vi framförde direkt till statsministern är lång. Vi har skickat inte mindre än arton skrivelser till honom, med idéer som vi bad honom genomföra. Ett axplock lyder:
✅ Den 11 mars bad vi regeringen att analysera sjukvårdens kapacitet
✅ Den 6 april föreslog vi stöd för vårdutbildade utanför vården som tillfälligt ville tjänstgöra där
✅ Den 15 april bad vi om en lägesbild och åtgärder gällande skyddsutrustning
✅ Den 20 april efterlyste vi insatser för att öka andelen fasta anställningar i äldreomsorgen
✅ Den 6 maj begärde vi insatser för personalförsörjning och arbetsvillkor i vård och omsorg
✅ Den 11 maj bad vi regeringen visa upp vilka scenarion och alternativa strategier som fanns
✅ Den 19 maj krävde vi att regeringen utifrån krisens lärdomar skulle agera för att rusta vård och omsorg
✅ Den 29 maj önskade vi insatser för att öka testningen av misstänkt smittade
✅ Den 10 juni bad vi regeringen samla alla partier för att utarbeta ett krispaket för vården
✅ Den 17 juni ifrågasatte vi Löfvens påstående att smittan på äldreboenden inte berodde på strategin
Arbetet hade alltså, precis som även Coronakommissionen visar, kunnat komma igång tidigare och med större kraft. Kanske hade många fler av våra medborgare och invånare då fortfarande varit i livet. Därför kräver vi nu att regeringen agerar. Det går fortfarande att införa särskilda ersättningar till arbetsgivare och personal, när vårdutbildade som jobbar med annat lånas ut till vården. Det går fortfarande att premiera arbetsgivare inom äldreomsorgen som omvandlar timanställningar till tillsvidareanställningar.
Därför vill vi att de tillfälliga befogenheter som vi hjälpte regeringen att få igenom i våras återinföras. Vi kan inte ha en situation där nödvändig vård ställs in, men där det inte går att stoppa besök på Mall of Scandinavia. Den ordningen är fullkomligt orimlig.
Flera möjliga åtgärder som Coronakommissionen pekar på, är sådant som vi kristdemokrater redan driver. Till exempel vill kommissionen att arbetsgivare inom äldreomsorgen ser över sin personalkontinuitet, ledningsstruktur och organisering. Vi avsatte i vårt budgetalternativ 3,3 miljarder kronor per år för att minska delade turer, förbättra personalkontinuiteten, stimulera medarbetares nöjdhet och delaktighet samt avlasta cheferna.
Kommissionen skriver att avsaknaden av en patientcentrerad sammanhållen journalföring är ett allvarligt patientsäkerhetsproblem. Vi kristdemokrater kräver sedan tidigare att regeringen undanröjer alla hinder för en gemensam standard så att patientjournaler kan delas.
Kommissionen vill att det medicinska innehållet i äldreomsorgen stärks. Vi avsatte 2,25 miljarder kronor per år i vårt budgetalternativ för att kommunerna skulle kunna ta in ytterligare 2 000 sjuksköterskor i äldreomsorgen, införa en medicinskt ansvarig för rehabilitering i varje kommun och slopa förbudet för kommuner att anställa läkare.
Därför vill vi att Stefan Löfven omgående samlar riksdagens partier för att sätta ihop ett snabbt krispaket för äldreomsorgen.
Och på längre sikt: Kommissionen skriver att ansvarsfördelningen mellan stat, regioner och kommuner kräver bättre samordning och samverkan. Vi kristdemokrater har i många år begärt att regionerna läggs ned och att staten övertar ansvaret för sjukvården, som i de flesta jämförbara länder.
Den slutsats som vi drog i våras, och som alla måste dra efter Coronakommissionens delrapport, är alltså att regeringen var för långsam, för obeslutsam och för benägen att lägga sitt eget ansvar på kommuner och regioner. Krisen hade inte kunnat undvikas – pandemin är som alla vet global – men den hade inte behövt träffa Sverige så här hårt. Våra äldre kunde ha skyddats mycket bättre.
Det kommer en tid för att utkräva ansvar för den tragedi som drabbat landet. Men först måste branden släckas, Vi har förslagen för att göra det. Vi är villiga att diskutera med alla tänkbara idéer, med alla. Men regeringen har bollen. Regeringen styr riket. Det är dags för regeringen att göra just det – eller avgå.