Så skapar vi ett demensvänligt samhälle

Så skapar vi ett demensvänligt samhälle

Demens är en av våra växande folksjukdomar. Varje år får 25 000 svenskar diagnosen demens, vilket motsvarar en medelstor kommun. Ofta förs diskussioner om hur vårdkedjan ska fungera bättre för att ta hand om de demenssjuka, men mer sällan diskuteras frågan ur ett större perspektiv: hur vi får hela samhällen att bli mer demensvänliga? Välkommen till Upplands-Bro kommuns seminarium i Almedalen där den brännande frågan diskuteras.

I ett demensvänligt samhälle är det lätt att vara medborgare med en demenssjukdom och sjukdomen inte är stigmatiserad. 2016 fattade regeringen beslut om att stärka kvaliteten i demensvården, med målet att anpassa samhället bättre till människor med demens.

För en god demensvård är det viktigt att stötta den enskilde och dennes anhöriga tidigt i sjukdomen, för att höja livskvaliteten, skjuta fram stödbehovet och göra det möjligt att bo kvar hemma längre.

På seminariet diskuteras vilka utmaningar de demenssjuka möter i dagens samhälle, hur vi skapar ett demensvänligt samhälle lokalt och nationellt, hur både patienter och anhöriga kan stöttas tidigt samt hur goda exempel kan spridas över landet. Under seminariet delar Upplands-Bro med sig av sina erfarenheter och arbetssätt.

När: onsdag 6 juli kl. 08.45-09.45

Plats: Best Western Strand Hotel, Strandgatan 34, Visby

Medverkande:

·         Kristina Nilsson (S), Socialutskottet

·         Liselotte Jansson, generalsekreterare Alzheimerfonden

·         Helena Åman, Avdelningschef, Upplands-Bro kommun

·         Tina Teljstedt (KD), ordförande Socialnämnden, Upplands-Bro kommun

·         Mirjam Brocknäs, Gerontolog/äldrepedagog, Upplands-Bro kommun

·         Edrissa Dem, Silviasyster, Upplands-Bro kommun

Vi bjuder på frukostmacka och dricka. Varmt välkommen!

 

Bro Park på plats

Många glada besökare slöt upp när Täby Galopp bytte plats och skepnad nu invigd till Bro Park.

Hattar ochIMG_0121 utstyrsel var densamma likaså jockeys och hästar men anläggningen var oslagbart ny och fräsch. De tiotusen besökarna fick njuta av lagom vackert väder och otroligt ivriga hästar med en imponerande vilja att komma först och vinna. Den kände ABBA medlemmen, Benny Andersson, blev trehundratusen rikare och intervjuades om sin häst på plats. Även för oss som inte har det där genuina hästintresset så finns det skäl att vara glada över galoppens etablering i vår kommun. Bland ett sextiotal olika förslag på platser att flytta till valdes just Bro. Det för med sig många ringar på vattnet i form av andra företagsetableringar och många nya arbetstillfällen och invånare.Restaurangen på området som är öppen för allmänheten är väl värd ett besök i en trevlig omgivning.

 

Du gamla Du fria…

Sveriges Nationaldag firades i hela landet så och i Upplands-Bro kommun.

På tre platser. Håtuna, BroIMG_0100 och Kungsängen.

I år var jag som Kristdemokraternas gruppledare inbjuden som ”flagghalare” till hembygdsgården i Kungsängen. Det gick bra! Under cermoniella former och trumpetfanfar halades flaggan varken för fort eller för sakta för att slutligen inte nudda marken.

Det är betydelsefullt att ha dessa högtidliga stunder även om långtifrån alla är på plats.

Att vi som bor hIMG_0102är har en samhörighet och tillhörighet är viktigt. På många håll i landet är ”bykänslan” väldigt stark. I Stockholmsnära kommuner måste denna känsla och samhörighet ständigt erövras.

I ett större perspektiv handlar det om att med egen stärkt identitet kunna välkomna andra till denna gemenskap.

Forna fiender styr ihop

I några kommuner styr KD i koalition över blockgränsen tillsammans med Socialdemokraterna. Detta trots att partiet av hävd velat se KD försvinna från den politiska kartan. Läs artikeln på följande länk då det handlar om koalitionerna i Örebro, Västerås, Upplands-Bro, Ödeshög och Norrköping.

http://www.poletik.net/artikel/forna-fiender-styr-ihop/kd-sd-start2

KD mot himlen!

Vid lördagens Kungsfest i Kungsängen var det fullt av besökare och en riktig feststämning. Viktigt att hålla ihop samhället med bygdens dagar. föreningar som visar upp sig och ungdomar som visar vad de lärt sig i kulturskolan. Många unga flickor hade klätt ut sig till ”Dollyfans”. Och på stora scenen dök de upp efter alla diplomutdelningar och lokala uppträdanden.

De politiska partierna hade ställt upp sig på rad med varsitt bord fyllt av information.

Centerpartiet som är ett av de fyra samverkande partierna (KD, C, MP och S) delade ut grönsaker enligt sin närodlat slogan och vi Kristdemokrater delade ut reflexer med budskapet ”Se barnen i tid”. Rykande åtgång var det!

Vi hade som brukligt ballongutdelning. Vi gjorde av med många hundra heliumfyllda kristdemokratballonger. Många av dem tog vägen upp i skyn! En del räddades innan de passerat de två första metrarna men då måste man vara snabb.

När heliumgasen tog slut var dagen till ända med en skön känsla av en bra dag.

Extrem våldsfanatism rör oss alla

Sprängningarna i Bryssel har inneburit att det fanatiska våldet kommit oss väldigt nära. En av de drabbade på T-banan som överlevde, dock skadad, uttryckte den första tanken hon fick mitt i händelsen. -Nu har det hänt, det som var väntat!

Många frågar sig vad kan regeringen göra för att det inte ska hända oss? Vad kan kommunen göra? Görs det tillräckligt? Vad var det vi sá?

Ett fåtal fanatiker övertygade om att nå paradiset med så många otrogna dödade som möjligt, lyckas sätta skräck långt utanför vår kommun och landsgräns.

Den mediala bevakningen är välmotiverad men likafullt medverkar den till uppleva en otrygghet och rädsla som riskerar få oss att fatta fel beslut. Ett samhälle som delas i vi och dom; ett samhälle med trygga stadsdelar och otrygga områden; ett samhälle med trygga skolor och otryggare.

Att arbeta mot våldsbejakande fanatism är en ny utmaning för de flesta av oss och många brister kommer att avslöjas på vägen. Men den dagen vi ger upp och ser på varandra med vi och dom ögon har vi tagit ett stort steg i fel riktning.

Låt inget populistiskt parti eller någon vältalig politiker ge sken av att ha lösningen. Lösningen finns bara om vi tillsammans och på bred front söker bra ageranden både i det lilla och stora sammanhanget.

Amir ska bli ingenjör

För åtta månader sedan kom Amir Faizie till Sverige. Efter en lång och riskfylld flykt från det krigshärjade Afghanistan kom han till slut till HVB-hemmet Lane i Brunna, Kungsängen. På den här korta tiden har han lärt sig riktigt bra svenska och drömmer om att bli ingenjör inom fordonsindustrin.

I Brunna finns sedan några år tillbaka kommunens HVB-hem (hem för vård och boende) för ensamkommande barn och ungdomar. I fastigheten där Lane huserar finns det tolv platser. Vissa rum är enkelrum medan andra är dubbelrum. Förutom en säng finns i några rum även ett skrivbord och ett handfat.

Utöver de tolv platserna i boendet finns tre lägenheter med tio platser, där de unga ska förbereda sig inför ett självständigt liv. Dit får de flytta när de blir 18 år och har fått uppehållstillstånd. Saknar de uppehållstillstånd måste den ensamkommande flytta till någon av Migrationsverkets flyktingförläggningar.

– I utslussningslägenheterna har man möjlighet att bo tills man blir 21 år, under tiden ungdomarna bor där söker de aktivt bostad i hela landet berättar Carina Cedergren som är föreståndare på Lane.

På boendet pratar alla svenska i så stor utsträckning som det bara går. Ibland måste tolk av naturliga skäl användas och det finns även personal som pratar persiska.

– Men det är svenska som gäller på boendet. Vi använder även kroppsspråk och bilder för att utrycka oss, fortsätter Carina.

Pratade bara pashto

När Amir Faizie, som snart fyller 16 år, kom till Sverige hade han svårt att göra sig förstådd och förstå andra då han bara pratade pashto, ett av fyra språk i Afghanistan. I stället använde han sig mycket av att rita bilder.

Det har han även gjort för att berätta om sin, i många lägen farofyllda, flykt från Kunar, en provins i nordöstra Afghanistan på gränsen till Pakistan (mer än 450 mil fågelvägen från Kungsängen).

Även den här gången när han berättar om sin flykt använder han sig av bilder, men kan också berätta på svenska.

– I byn där jag bodde sa byns chef att jag skulle gå därifrån, till Sverige och lära mig saker, utbilda mig och senare kanske kunna hjälpa byn, berättar Amir Faizie.

Men flykten blev inte enkel. Många gånger handlade den om liv eller död. Till en början hade Amir hjälp av en guide, då de tog sig över höga berg och genom snåriga skogar. Förflyttningarna skedde oftast nattetid för att de inte skulle bli upptäckta.

När Amir och de andra som han flydde tillsammans med kom in i Iran var det nära att flykten hade tagit slut.

Beskjuten av polis i Iran

– En natt kom det polis som sköt mot oss. Jag höll mig gömd i två dygn. Andra blev gripna av polisen, fortsätter Amir.

Vid ett par tillfällen under flykten tror Amir att han hamnade i händerna på olika människohandlare. En gång slängdes han upp på en lastbil och, som han uttrycker det, stuvades som kycklingar på flaket. En gång låstes han in i en bil. Men både gångerna lyckades han komma fri igen och kunde fortsätta flykten.

På vägen tappade han bort den grupp som han inledde flykten tillsammans med, men stötte på andra som han följde efter. Väl i Europa gömde han sig på olika tåg och var till slut framme i Sverige, som var målet.

– När jag kom till Sverige sökte jag upp en polis. Polisen visade mig då vägen till Migrationsverket, berättar Amir.

Från transitboende till Lane

Första veckan fick han bo i ett transitboende, innan han blev tilldelad en plats i Upplands-Bro kommun.

– Vi fick beskedet att Amir hade placerats i vår kommun och åkte för att hämta honom. Då hade han bara en del gamla slitna kläder på sig. Och precis som andra barn och unga som kommer till oss fick han ett startkit med mjukisbyxkor, tröja, kalsonger, strumpor och skor samt hygienartiklar och en ryggsäck, berättar Lanes föreståndare.

När en ny ungdom kommer till boendet är det en hel del saker som ska gås igenom. Inte minst vilka regler som gäller, hur de ska sköta sig på boendet, i skolan, på fritiden med mera. Bland annat är det regler om att det ska vara helt drog- och alkoholfritt på boendet. En god man utses också, då reglerna säger att alla under 18 år ska ha en god man som svarar för kontakterna med bland annat myndigheterna och ser till att försvara den unges rättigheter.

Volontärer hjälper till med läxorna

Redan från början ville Amir lära sig svenska, men då det var sommar och skolan ännu inte börjat var det personalen som fick hjälpa Amir att lära sig de första svenska orden.

Sedan skolan börjat har Amir fortsatt utveckla språket. Han får även hjälp av frivilliga volontärer som kommer till Lane för att helt ideellt hjälpa ungdomarna med läxorna.

Nu, åtta månader efter att Amir kom till Sverige, pratar han riktigt bra svenska och kan till och med börja drömma om en framtid. En framtid som förhoppningsvis innebär att han jobbar som ingenjör. Helst ett jobb där han får chansen att ta vara på sina många idéer. Bland annat skulle han vilja uppfinna ett bilparaply som automatiskt vecklas ut när bilen är parkerad och det börjar regna eller snöa.

Väntar på uppehållstillstånd

Amir har ännu inte fått besked om han får uppehållstillstånd eller inte. Alla som kommer till Sverige får inte uppehållstillstånd och väntan är därför oviss. Väntan kan bli upptill två år.

– För några år sedan tog det bara omkring fyra månader innan beslut kom. Nu kan det dröja upp till två år på grund av belastningen för Migrationsverket, förklarar Carina Cedergren.

Carina har arbetat på Lane i mer än tre år och har under den tiden upplevt många bra stunder. Och säger att hon inte upplevt någon oro.

– Inte heller från grannarna har vi hört något om att de blivit störda. Och förskolan bredvid har sagt att vi gärna får vara där på kvällarna, säger Carina.

Lane har bemanning dygnet runt, vilket är ett krav som finns på alla HVB-hem.

Tre av dem som jobbar vid Lane är Lucy Tigranjan, Monica Sörensdotter och Carina Cedergren.

När Lane startade bjöds de närmaste grannarna in för att besöka boendet och få lära sig mer om verksamheten. Det tror Carina var mycket bra, och något som gjorde att oron minskade när grannarna visste vad som väntade.

Vuxna möjliggör

Gårdagens besök på fryshuset var inspirerande. De gör ett fantastiskt jobb med ungdomar som bygger på passion. Både från de som är anställda av Fryshusets stiftelse att leda aFryshusetrbetet och alla de unga som deltar i något av projekten.

– Alla har en passion, beskrev de utgångspunkten för sina insatser. Och alla måste själva vilja förändra.

Själva Fryshuset är ett jättekomplex som innehåller grundskola, gymnasium, flera baskethallar, Europas näst största skatehall, konferensanläggning och mycket mycket mer.

En viktig tes de visade oss, och som har myntats av grundaren Anders Carlberg är denna ”Unga gör – vuxna möjliggör”.

Nu är det upp till oss besluta att möjliggöra för ungdomarna i vår kommun. Fryshuset kan bidra med mycket!

Inte är väl KD mossigt?

Idag på morgonen delade vi ut reflexer vid Kungsängens station. De var hjärtformade med texten ”Se barnen i tid”. i liten text längst ner stod  www.kristdemokraterna..se.

Formen på reflexen är vald med tanke på alla hjärtans dag som infaller om ett par dagar.

Folk strömmade ut ur bussarna mot pendeltåget och alla vi hann med tog emot en reflex.

Alla utom en!

– Vilka är ni, frågade han och fick svar.

-Då vill jag inte ha någon reflex. Jag gillar inte det ni står för hann han säga på väg i steget.

När kön var borta kom han tillbaks. Han hade missat tåget och nu ville han förklara sig.

-Ni är mossiga i frågor som Abort och HBTQ, utbrast han och väntade på svar. -Men annars har ni bra en politik och Hägglund var väldigt bra!

Vi hann att fundera en stund och bemötte honom med vänlighet utan att bemöta hans redan klara uppfattning. Nästa tåg skulle strax komma och på den korta tiden hade vi inte övertygat honom med våra argument.

Jag sá till min utdelarkompis att vi siktar ju inte på att få 100% av väljarna, men insåg någonstans att hans uppfattning delas av väldigt många väljare. Det är nog därför vi ligger sist i varje opinionsmätning. Man gillar partiet ganska bra men inte tillräckligt.

”Se barnen i tid” borde vara tillräckligt övertygande!

Vårdnadsbidraget tas bort

2015-11-18

 

– Det är ett mycket sorgligt besked att riksdagen idag sagt ja till att ta bort vårdnadsbidraget, den lilla valfrihet som fanns för föräldrar att välja att vara hemma lite längre med sina små barn. Det är en reform som provocerat vänsterregeringen starkt och nu gör de tvärt emot vad svenska folket tycker, säger Roland Utbult med anledning av dagens omröstning.

– Enligt en Novos-underökning från 2015 anser 76 procent att föräldrarna själva ska få bestämma över sin föräldraledighet. 47 procent är emot att vårdnadsbidraget tas bort, även bland regeringens egna väljare är fler emot att vårdnadsbidraget tas bort än för. Men precis som i fallet om tvångskvotering av föräldraförsäkringen är den här viljeinriktningen inget som vänsterregeringen bryr sig om. Trots att vårdnadsbidraget har varit hårt kringskuret och därmed svårt att ta del av för många småbarnsfamiljer är det en reform som provocerar vänsterregeringen starkt.

– Det här är ett mycket sorgligt besked för de familjer som vill fattat sina egna beslut om hur man vill göra. Det är också beklagligt att Centerpartiet och Folkpartiet ansluter sig nu till socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister.

– Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att kämpa för att familjer ska få lägga sitt eget livspussel och kunna välja mer tid för barnen om de så önskar, säger Roland Utbult