Katarina Raneborn (V) skriver en uppfordrande artikel i NA den 29 januari med uppmaningen till ett flertal kommuner, däribland Laxå, att hjälpa ensamkommande gymnasieungdomar utan bostad ”snarast så att de slipper frysa och inte riskerar att utsättas för sexuella övergrepp eller dras in i kriminalitet på grund av en ohållbar situation”

Det vore ju lovvärt om Katarina Raneborn tog reda på fakta först innan hon uppmanar ett antal kommuner och Region Örebro att göra detta. För vår kommun, Laxå, där jag har förmånen att vara kommunstyrelsens ordförande gäller följande.

Alla ensamkommande ungdomar (EKB) i Laxå som blivit 18 år men som inte hunnit få uppehållstillstånd har blivit erbjudna bostad av Laxå kommun.

Av de sex ungdomar som detta gäller har en flyttat utomlands, tre tackat initialt nej till erbjudande om bostad och två tackade ja. Av de som initialt tackade nej har två ungdomar kommit åter då han fick uppehållstillstånd enligt gymnasielagen och fått flytta in hos Laxå kommun. Vi får dock just nu inte kontakt med en ungdom men vi försöker nå hen för att se om hen ordnat boende på annat sätt, vi har alltså fyra av sex boende hos oss i dagsläget. Alla före detta EKB som fått uppehållstillstånd enligt gymnasielagen som kommit till oss och bett om hjälp så har alla erbjudits bostad så länge de har sin ekonomi ordnad (vilket de ju har via CSN eller ekonomiskt bistånd).

Utöver detta så har alla ungdomar som bett om hjälp som inte tillhört Laxå kommun från början (vi har ju och har haft privata aktörer i kommunen med avtal med andra kommuner) och som har sin ekonomi ordnad via CSN eller etableringsersättning erbjudits del i bostad med nyttjanderätt eller andrahandskontrakt. Vi har även förmedlat kontakt med privata hyresvärdar där ungdom kunnat få första hands kontrakt.

Så summa summarum från Laxå kommuns sida är att vi erbjuder stöd och hjälp till alla ensamkommande ungdomar som tillhör eller bott i Laxå kommun! Jag vill också understryka det också att detta är egentligen statens ansvar – ungdomarna tillhör Migrationsverket och har blivit erbjudna bostad via MiG men tackat nej. Ska en kommun verkligen gå in och ta över MiG:s arbete genom att starta ett eget flyktingboende som Katarina Raneborn ser ut att tycka? Om nu kommunerna enliga Katarina Raneborn har ett ansvar, finns det då också ett ansvar hos staten eller de partier som röstade för gymnasielagen?

Bo Rudolfsson
kommunstyrelsens ordförande Laxå