Som kommunföreträdare i några av länets mindre kommuner har vi många olika erfarenheter av staten, det vill säga olika statliga myndigheter och ytterst regeringen som ansvarig för statens verksamheter. Vi har alla under de senaste åren drabbats av att Försäkringskassan lägger ned eller minskar verksamheten i kommunen, att arbetsförmedlingen lägger ned eller minskar, att posten drar ned på öppettider eller lägger ned kontoret, att polisen inte längre har närvaro på orten, etcetera. Många kommunföreträdare kan snart bara se en statlig verksamhet i sin kommun – Systembolaget.
Vi tycker det är självklart att Sverige ska ta emot flyktingar men det är ett statligt beslut som kommunerna inte kan påverka. Lika lite som vi kan påverka de kommuner som ägnar sig åt att dumpa sina invånare i våra kommuner när etableringstiden är över. Den som fattar ett beslut skall också respektera finansieringsprincipen, alltså inte föra över en kostnad på någon annan part.
Under senare tid har något nytt kommit in i bilden. De kommuner där vi representerar den politiska majoriteten har alla tagit emot många nyanlända – asylsökande, ensamkommande, anknytningsfall, kvotflyktingar, kommunplacerade – under åren sedan 2015. Vi har satsat verksamhetsresurser, skaffat fram bostäder, jobbat med SFI och annan vuxenutbildning, skaffat fram olika typer av assistenter inom skolan, jagat praktikplatser inom privata näringslivet och inom de olika kommunala verksamheterna, anställt personal inom arbetsmarknad och integration, etcetera. Vi har också fått ekonomiska bidrag från staten under de senaste åren, främst som ersättning för våra kostnader inom till exempel skola och integrationsarbetet.
Det nya är följande, ibland har de personer som kommit till Sverige svårigheter och problem där vi som kommuner inte har kompetens för att ta hand om, utan vi har fått hjälpa dem genom att anlita olika boenden, institutioner eller program. Allt detta har kostat stora belopp för oss kommuner och vi återsöker dessa medel hos Migrationsverket, som vi gjort under flera år.
Dessa återsökningar beviljas oftast av Migrationsverket, och det kan röra sig om flera hundratusen kronor och även miljonbelopp för några enskilda personer som vi förväntar oss att få återbetalda. Men svaret från Migrationsverket är nu att ansökan är beviljad men ”på grund av medelsbrist kommer ingen utbetalning att ske”.
Smaka på de orden ”på grund av medelsbrist kommer ingen utbetalning att ske!” Staten, genom Migrationsverket, beviljar återbetalning av de utlägg kommunen haft på grund av att vi ställer upp och tar emot människor på flykt, etcetera, utifrån det system som staten skapat och handhar, kommunen lägger ut pengar för att dessa personer ska må bättre och klara av att fungera. Staten godkänner utläggen men säger i klartext – eftersom vi har slut på pengar så får ni ingen ersättning, ni får själva stå för kostnaden!
Även andra kommunala kostnader för nyanlända och deras barn som vi tidigare fått ersatta avslås nu av Migrationsverket så att vi tillsammans med många kommuner måste överklaga till Förvaltningsrätten. Det är inte heller så att i efterföljande budgetår, då myndigheten får nya medel från statsbudgeten, får vi utbetalning retroaktivt. Enligt uppgift så avskriver Migrationsverket dessa skulder, vi får lägga dessa kostnader på våra kommuninvånare fast de tillhör staten.
Vår uppmaning till Migrationsverket och andra – gör om och gör rätt!
Bo Rudolfsson
Kristdemokraterna, Laxå kommun
Ewa-Leena Johansson
Socialdemokraterna, Ljusnarsberg kommun
Annalena Järnberg
Socialdemokraterna, Hällefors kommun