I början av sommaren publicerade Länsstyrelsen i Örebro län en rapport om statlig närvaro i länet och i kommunerna.
När det gäller statlig närvaro i länen är det så att staten anses ha en närvaro i till exempel Örebro län om en myndighet har ett lokalkontor med några få anställda medan huvudkontoret ligger fortfarande kvar i Stockholm. Det är bara SCB som har sitt huvudkontor i Örebro av alla statliga myndigheter så den statliga närvaron är dålig i Örebro. Örebro universitet räknas också som en myndighet men var annars skulle Örebro universitet ha sitt huvudkontor än i Örebro?
Men det som verkligen sticker ut och som kan få ”blodet att koka” hos en kommunstyrelse-ordförande (KSO) är när länsstyrelsen presenterar siffrorna på de s.k. servicegivande myndigheternas närvaro i länets kommuner. De servicegivande myndigheter är myndigheter såsom Polisen, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, etc – de myndigheter som direkt möter medborgare som vill ställa frågor eller har ett ärende och som vill ha service ansikte mot ansikte.
I ovan bild kan vi se hur servicen i länets kommuner varierar. Färgerna beskriver hur tillgängligheten är till dessa myndigheter om jag som medborgare behöver ta kollektivtrafik för att träffa dem. Den blå färgen visar den bästa tillgängligheten och den röda färgen visar den sämsta tillgängligheten. Siffrorna är hur stor del av kommunens befolkning som når myndigheten inom 40 minuter med kollektivtrafik och det visas på den bästa tillgängligheten och den sämsta tillgängligheten bland länets kommuner. Naturligtvis visar det är invånare i Örebro har det absolut bästa tillgängligheten (78 %) till myndigheterna medan ett flertal (röd färg) kommuner har sämre tillgänglighet och allra sämst har Laxå kommuns invånare (7 %).
Jag är kommunstyrelsens ordförande i Laxå kommun och när jag ser hur invånare min kommun har sämst tillgänglighet till ALLA myndigheter bland ALLA länets kommuner och ALLA invånare, så får det ”blodet att koka”. Direkt tänker jag på ett citat från en näringslivsprofil som jag har parafraserat lite ”Vad x¤!# får vi för pengarna?” Ingen polis, ingen försäkringskassa, ingen arbetsförmedling, inget migrationsverk, fast vi har 30 % av länets flyktingplatser i vår kommun, inget statens servicekontor, som Askersund kommer att få under hösten. Ingen myndighet alls i vår kommun! Förlåt, Systembolaget finns men de räknas väl inte som myndighet!
Om staten menar allvar med devisen ”Hela Sverige ska leva” så måste också staten, dvs. regeringen, ge uppdraget och pengarna till de viktigaste myndigheter såsom arbetsförmedling, försäkringskassa och polis att finnas i alla kommuner – annars har staten abdikerat från sitt ansvar och överlämnar allt till kommunerna, utan betalning! Vad x¤!# får vi för pengarna?
Detta är bara ett exempel på hur mindre kommuner missgynnas av staten och den rådande politiken. Det finns många fler exempel på dålig politik mot mindre kommuner som behöver förändras – nedskrivningskravet på nyproducerade bostäder, specialdestinerade statsbidrag som ibland är omöjliga eller det lönar sig inte för mindre kommuner att söka, bredbandsutbyggnad och den s.k. lokaliseringsprincipen, strandskyddet, social dumpning, finansiering för företagare när banken har flyttat, mobiltäckning i landsbygden – Tiveden för vår kommun, underhållet av mindre vägar och den hastighetsnedsättning som följer, etc, etc .
När blir det en förändring? Landsbygden väntar!
/Bo Rudolfsson (KD)
KSO Laxå kommun