Kristdemokraternas förhållningssätt i en ny parlamentarisk situation

Vänner,

Detta blir ett långt inlägg, men ämnet rymmer många nyanser och kräver utrymme. Jag väljer att tala till er i detta forum, i syfte att få det utrymme som behövs för att förklara våra tankar, innan jag ger de intervjuer som säkerligen kommer att följa.

Den 11 januari förändrades Sveriges politiska landskap i grunden. Alliansen, det samarbetsprojekt mellan Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna som funnits sedan 2004 och som regerade landet mellan 2006 och 2014, avvecklades. Jag beklagade det då, och jag beklagar det nu.

Januariöverenskommelsen, det samarbete som då inleddes mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna, bygger inte på någon gemensam övertygelse om vilken riktning Sverige ska utvecklas i utan endast på vad de är emot. Sakpolitiskt innebär den även att alla inblandade partier tvingas genomföra politik som de gått till val på att bekämpa.

Vi kristdemokrater hoppas att det i framtiden åter blir möjligt att bedriva borgerlig samarbetspolitik i Sveriges Riksdag, på samma sätt som det idag bedrivs borgerlig samarbetspolitik i mängder av kommuner och landsting. Där är vi inte idag.

I tomrummet som uppstått efter Alliansen har vi kristdemokrater tvingats tänka i nya banor. Hur kan vi nå bästa möjliga genomslag för kristdemokratisk politik och därmed bäst företräda de 409 478 väljare som röstade på oss? Hur kan vi bäst försäkra både dem och de uppskattningsvis 200 000 väljare som kommit över till oss efter valet, om att vi alltid kommer att göra allt för att få igenom den politik de röstar på?

Den frågan har diskuterats noggrant och ingående i Kristdemokraternas partistyrelse och riksdagsgrupp under de gångna två månaderna. Och det svar vi har landat i lyder: vi ska söka maximal utdelning för vår politik, oavsett vilka som vill eller inte vill hjälpa oss med det. Därmed måste vi även, i enskilda sakfrågor, kunna samtala med alla partier i Sveriges Riksdag. Både de vi känner en gemenskap med och de vars principer ligger långt från kristdemokratisk ideologi.

För vår del gäller nu följande. Med Moderaterna har vi ett aktivt och nära samarbete. Med Centerpartiet och Liberalerna hoppas vi i framtiden kunna regera i koalition eller genom organiserat budgetsamarbete. Med Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är vi beredda att diskutera enskilda sakfrågor närhelst det är meningsfullt att göra så.

Det exakta beslut som vår partistyrelse har fattat utgår från att vi:

✔️ I alla lägen står upp för kristdemokratiska värderingar och söker stöd för våra politiska förslag

✔️ Har ett nära samarbete med Moderata Samlingspartiet

✔️ Önskar – när så är möjligt – återskapa ett nära samarbete även med Centerpartiet och Liberalerna samt att åter bilda regering med dessa tre partier

✔️ kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för

Någon undrar säkert varför vi behövde göra detta just nu. Andra undrar kanske varför vi inte gjort det tidigare. Jag ska försöka svara på det också.

Redan idag utgör riksdagens olika utskott en sorts gråzon där frågan om vad som är och inte är ett samtal eller en förhandling ibland är svårtydd. Låt mig ta två mindre men viktiga exempel. För en tid sedan motionerade Vänsterpartiet om tolkstöd för hörselskadade i livets alla situationer. Vi konstaterade att vi gillade förslaget och agerade i riksdagens socialutskott så att ett enigt utskott kunde stödja förslaget.

I ett annat fall tog vi initiativ i riksdagens socialförsäkringsutskott till ökad rättssäkerhet för kristna konvertiter som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige. Initiativet fick, efter samtal med berörda ledamöter, stöd av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna men tyvärr inte av de andra partierna. Regeringen går dock vidare med vårt förslag som nu blir verklighet, på grund av vårt utskottsinitiativ.

Har vi därmed för politiska samtal med V och SD i dessa frågor? Ja, i någon mån är det förstås så. Det visar att våra partier, hur oense vi än är om politikens huvuddrag, också kan hitta gemensamma nämnare. Vårt beslut hänger alltså ihop med hur riksdagens arbete fungerar nu när Alliansen inte längre finns.

Jag är övertygad om att konfliktnivån i svensk politik måste sänkas. Att vara rejält oense i sak eller kring ideologiska grunder är inte osunt. Tvärtom. Men att inte kunna erkänna och bejaka att vi i vissa frågor faktiskt tycker lika är djupt problematiskt. Det förhållningssättet slår tillbaka på oss själva eftersom vi därmed frivilligt avstår från möjliga politiska segrar.

Låt mig även säga några ord om vad vårt förhållningssätt inte innebär.

✔️ Vi inrättar oss inte i något nytt block.

✔️ Vi kommer inte att acceptera kompromisser som strider mot våra kristdemokratiska grundvärderingar.

✔️ Vi garanterar inte att vi slutför en förhandling som påbörjats. Varje förhandlingsrum har en dörr som man kan gå ut genom.

Avslutningsvis vill jag säga att det här beslutet har föregåtts av långa och djupa diskussioner i både riksdagsgrupp och partistyrelse. Beslutet är fattat med stort stöd.

Eftersom vi är trygga och djupt rotade i våra egna värderingar har vi inga skäl att frukta andras, även om vi må ogilla dem. Vi vet var kristdemokratins gränser går och vi kommer aldrig att överträda dem.

Ebba Busch Thor, Partiordförande Kristdemokraterna