Saras almedalstal

Fredagen den 6 juli var det Kristdemokraternas dag på Almedalsveckan. KD Gotlands ordförande Sara Lidqvist var en av de personer som talade innan partiordförande Ebba Busch Thor äntrade scenen. Här är Saras tal:

Mitt namn är Sara Lidqvist och jag är ordförande för Kristdemokraterna här på Gotland. Jag vill hälsa er alla hjärtligt välkomna hit.

Kristdemokraterna finns just nu inte representerade i det politiska styret här på Gotland. Det tänker vi ändra på den nionde september. Kristdemokraterna behövs nämligen i styrande församlingar, både här på ön och i hela Sverige. Vi är Alliansens sociala röst som sätter människovärdet främst. Vi är ett parti som inte finns till för vår egen skull, utan jobbar för ett bättre Sverige och en bra tillvaro för oss som lever här.

Lokalt innebär det att vi bland annat vill

• att den mat som serveras till unga och gamla ska vara producerad enligt svenska livsmedelslagar, fritt från antibiotika och gifter. Vi vill att svenska bönder ska leverera så stor del som möjligt av den maten.

Vi vill också
• se mindre grupper i förskolan och alternativ till kommunala förskolor.
• Vi vill öka stödet till barn, unga och vuxna som drabbas av psykisk ohälsa och utveckla och förbättra tillgången till primärvård via vårdcentralerna och digitalt.
• Vi vill jobba aktivt med utveckling av landsbygden genom bostadsbyggande, digitalisering, kommunal service och väl fungerande kollektivtrafik.

Vi kristdemokrater tycker att politiker ska bestämma så lite som möjligt och samtidigt skapa förutsättningar för människor att leva ett fritt och gott liv.

Här hade jag tänkt säga mina avslutande ord, men jag måste få berätta om min pappa, som är här ikväll.

När jag som tös växte upp på en bondgård ungefär en mil härifrån var min pappas ideella engagemang en naturlig del av vardagen. Jag fick hjälpa till att förbereda mackor till kvällens styrelsemöte där hemma och sedan somna tryggt till sorlet av röster från vardagsrummet. Och jag fick följa med till förvaltningskontoret när något dokument till det kommande nämndsammanträdet skulle hämtas ut. Och hjälpa till på städdagar på den kursgård där i princip hela släkten och flera församlingar var engagerade.

På den tiden var min far centerpartist. Tidigare hade min farfar varit engagerad centerpartist och suttit i den nämnd som beslutade om bygget av den nya gymnasieskolan. Och för bara några år sedan fick jag veta att även min farfars far var engagerad i Centerpartiet. Han var kommunstyrelsens ordförande i den lilla lilla Hejdeby landskommun som fanns innan kommunsammanslagningarna på 50- och 70-talen.

Så man kan väl säga att jag inte kan hjälpa att jag är politiskt engagerad. Det har jag fått från mina förfäder. Jag tror att det handlar om att jag växt upp i en tillåtande miljö där samhällsengagemanget varit naturligt och fått stort utrymme. För det som händer i våra unga år sätter tydliga spår i vårt fortsatta liv, oavsett om det är positiva eller negativa händelser. Att växa upp i en trygg miljö skapar goda förutsättningar för att jag som vuxen ska känna mig trygg, och tvärtom skapar otrygga uppväxtförhållanden en större risk för otrygghet och utanförskap i det fortsatta livet.

Alltså – samhällsengagemanget fanns där hela tiden, men jag har alltid under mina ungdomsår och som ung vuxen hävdat att mitt politiska engagemang inte varit partipolitiskt. Att diskutera samhällsfrågor? Ja! Att prata partipolitik? Nej!

Men så kom en dag då jag faktiskt kände att partipolitiken skulle kunna få en plats i mitt liv. Som ung småbarnsmamma insåg jag att det finns ett parti i Sverige som bryr sig om hur barnfamiljer har det. På riktigt. Inte bara utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv, utan helt utifrån barnens perspektiv. Ett parti som förstått att föräldraledighet är till för barnens skull, inte föräldrarnas. Ett parti som, när andra partier ständigt vill förringa och försvaga familjens roll i samhället, står upp för familjens betydelse. Oavsett hur familjen ser ut.

Därför är jag så glad att mitt parti fortfarande har några av sina viktigaste frågor i familjepolitiken. Att Kristdemokraterna värnar om trygga uppväxtförhållanden och möjligheten för familjer att få vardagen att gå ihop. Att partiet driver frågor som utgår från att det finns stora värden i att värna den lilla världen.

Min farfars far tror jag aldrig att jag träffade, min farfar gick ur tiden för flera år sedan. Min far är fortfarande engagerad, både i föreningar och i politiken. Nu som kristdemokrat. Det är en ganska häftig känsla för mig att stå överst på den valsedel som min far finns med på, en bit ner. Den där platsen på valsedeln skvallrar om att engagemanget för det samhälle som jag och min familj lever i har gått i arv, att det är min tur att ta stafettpinnen nu. Och det är jag så oerhört stolt över!

Återigen, hjärtligt välkomna till vår älskade ö och till Kristdemokraternas kväll här i Almedalen!