Idag är det den internationella funktionshinderdagen. I samband med det har Sara Liqdvist en insändare publicerad i de gotländska tidningarna:
—
Jag har precis lyssnat färdigt på Sveriges Radio P1:s dokumentärserie om Vipeholmsanstalten. I fem delar berättas en förskräcklig historia om hur barn, ungdomar och vuxna från hela landet behandlades på den stora institutionen i Lund. Berättelsen sträcker sig över flera decennier från mitten av 1930-talet och framåt. Jag vågar påstå att ingen som lyssnar på dokumentären lämnas oberörd. I dokument från den tiden beskrivs personer med funktionsnedsättningar med begrepp som ”sinnesslöa”, ”obildbara”, ”idioter”, ”bottensatsen”. En hemsk människosyn.
Då, för drygt ett halvt sekel sedan, fanns i Sverige inget som hette LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Tack och lov har vi kommit längre.
Nu finns LSS, som är en rättighetslag med syfte att säkerställa att personer med fysiska och/eller psykiska funktionsnedsättningar ska kunna leva ett gott och värdigt liv. Vi ser dock att regeringen har försämrat stödet för några av de som behöver det mest. Sedan hösten 2015 har antalet assistansberättigade minskat och andelen som beviljas assistans är nu rekordlåg. Regeringen har försvarat försämringen med att fusket är omfattande och att det därmed var rätt att strama åt riktlinjerna. Dock vet vi idag att fusket inte är så omfattande som regeringen hävdat. Och oavsett kan vi inte låta oskyldiga straffas för vad några fuskare gör. Kristdemokraterna vill framhålla intentionen med LSS: att de som behöver hjälp ska kunna leva, inte bara överleva.
För visst är något fel med systemet när personer beviljas hjälp att ta på underkläderna, men inte en tjocktröja, eller för den delen en vinterjacka om man behöver bege sig ut i minusgrader? När Försäkringskassans och kommunernas bedömning av behovet skiljer sig åt kraftigt och personer därmed hamnar mellan stolarna. Personlig assistans enligt LSS behöver få en enda huvudman, staten. Tillsammans med Moderaterna och Vänsterpartiet har Kristdemokraterna i riksdagen precis drivit igenom att göra staten till ensam huvudman för personlig assistans. Det är vi mycket stolta över! Det är ett steg på rätt väg för att återupprätta LSS.
Torsdagen den 3 december infaller årets internationella funktionshinderdag. Motsvarande dag förra året skrev jag att jag önskade att vi i år skulle kunna vara stolta över LSS i Sverige. Vi är på rätt väg, men än har vi en lång sträcka framför oss för att LSS åter ska vara vad den var tänkt att vara. Jag hoppas att jag nästa år kan säga att Sverige tagit ytterligare steg åt rätt håll.
Idag är det den internationella funktionshinderdagen. I samband med det har Sara Liqdvist en insändare publicerad i de gotländska tidningarna:—Jag har precis lyssnat färdigt på Sveriges Radio P1:s dokumentärserie om Vipeholmsanstalten. I fem delar berättas en förskräcklig historia om hur barn, ungdomar och vuxna från hela landet behandlades på den stora institutionen i Lund. Berättelsen sträcker sig över flera decennier från mitten av 1930-talet och framåt. Jag vågar påstå att ingen som lyssnar på dokumentären lämnas oberörd. I dokument från den tiden beskrivs personer med funktionsnedsättningar med begrepp som ”sinnesslöa”, ”obildbara”, ”idioter”, ”bottensatsen”. En hemsk människosyn.Då, för drygt ett halvt sekel sedan, fanns i Sverige inget som hette LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Tack och lov har vi kommit längre.Nu finns LSS, som är en rättighetslag med syfte att säkerställa att personer med fysiska och/eller psykiska funktionsnedsättningar ska kunna leva ett gott och värdigt liv. Vi ser dock att regeringen har försämrat stödet för några av de som behöver det mest. Sedan hösten 2015 har antalet assistansberättigade minskat och andelen som beviljas assistans är nu rekordlåg. Regeringen har försvarat försämringen med att fusket är omfattande och att det därmed var rätt att strama åt riktlinjerna. Dock vet vi idag att fusket inte är så omfattande som regeringen hävdat. Och oavsett kan vi inte låta oskyldiga straffas för vad några fuskare gör. Kristdemokraterna vill framhålla intentionen med LSS: att de som behöver hjälp ska kunna leva, inte bara överleva.För visst är något fel med systemet när personer beviljas hjälp att ta på underkläderna, men inte en tjocktröja, eller för den delen en vinterjacka om man behöver bege sig ut i minusgrader? När Försäkringskassans och kommunernas bedömning av behovet skiljer sig åt kraftigt och personer därmed hamnar mellan stolarna. Personlig assistans enligt LSS behöver få en enda huvudman, staten. Tillsammans med Moderaterna och Vänsterpartiet har Kristdemokraterna i riksdagen precis drivit igenom att göra staten till ensam huvudman för personlig assistans. Det är vi mycket stolta över! Det är ett steg på rätt väg för att återupprätta LSS.Torsdagen den 3 december infaller årets internationella funktionshinderdag. Motsvarande dag förra året skrev jag att jag önskade att vi i år skulle kunna vara stolta över LSS i Sverige. Vi är på rätt väg, men än har vi en lång sträcka framför oss för att LSS åter ska vara vad den var tänkt att vara. Jag hoppas att jag nästa år kan säga att Sverige tagit ytterligare steg åt rätt håll.