• Ring mig -Vi svarar inom fem dagar!

    Ett märkligt besked gavs från Gävle Kommuns omsorgsavdelning. Jag blev uppringd eftersom jag i ett angeläget och brådskande korttidsboendeärende använde dennes privata mobilnummer som jag fann på hitta.se. Att jag hänvisade till tidigare försök att nå fram spelade ingen roll. Beskedet var att man återkommer enligt praxis-inom fem dagar!!!!
    Jag bad förstås om ursäkt, väl medveten om olämpligheten med motiverade mitt val. Nöden har ingen lag.
    Chefen läxade upp mig när samtalet gick mot sitt slut. Benhård i sin argumentation i sakfrågan, att min svärmor hade tackat nej till ett boende och då hamnar man sist i kön. Att hennes status nu var försämrad och hennes situation var akut lyssnade hon på utan att ta notis och föreslå något klokt. Hennes uppdrag var två saker. Att med repetition upprepa olämpligheten i mitt tilltag samt förklara svärmors avslag om korttidsboende med irrelevant beslut. Hennes fall hände ju efter nejtacket! Den kommunala chefstjänstemannen fick sista ordet men ett medskick. -Hur känns det i hjärtat att agera som ni gör mot en gammal människa som i sin maktlöshet och utsatthet gråter sig till sömns? Jag kunde inte låta bli. Ett tag tyckte jag att tjänstemannen i andra änden av telefonen verkade lyssna.
    Omsorgen skickade igår hem två arbetsterapeuter som skulle lära svärmor att gå. Helt obegripligt att man inte förstår handikappets orsak. Svärmor sa ifrån och visade åter sina känslor av maktlöshet med tårar. -Du får en mobil WC i varje rum föreslog man från kommunen.
    Hur ska jag då komma fram-och jag vill ju inte ha toaletter i varje rum, svarade Lola.
    Ibland undrar jag vad som gått fel. Äldre klarar sig inte som regel på egen hand. Varken att klaga eller överklaga. Hur gör den som saknar anhörig?
    Välfärden är knappast värd ordet med förhärdade avslagsbeslut för de mest utsatta!