• Leda i karantän

    En märklig upplevelse och verklighet. Solen skiner vädret är varm tussilagon och blåsippan kommer fram jämte tidiga trädgårdsväxter. Allt är som vanligt men…

    Vi ska hållas isär på grund av dödsviruset.

    Att Hans Rosling varnade för detta som en av mänsklighetens största faror i sin bok tog många jämte mig ingen som helst notis om. Nu är vi där.

    Frustration över den omedelbara hälsofaran och generationsrisker blandas med konkreta varsel, massavskedanden och förestående konkurser. Ingen vet utgångsdatum eller motmedel. Mänskligheten är världen över helt i händerna på något vi vet väldigt lite om eller rentav ingenting.

    Att Kina har levererat pandemier sedan länge är känt. Att Kina startade även detta är också känt. Men vad hjälper det oss nu. USA som är svaret på alla världsfrågor är nu värst drabbat. Konsekvenser?

    Jag tillhör den skara som först irriterade mig på Folkhälsomyndighetens, Anders Tegnell. Nu lyssnar jag med stort förtroende på hans slutsatser. Ingemar Stenmark myntade begreppet ” ju mer jag tränar ju mer tur har jag när jag tävlar”. det är överförbart på på de slutsatser Tegnell drar. Slutsatser som bygger på den kunskap och fakta som världen besitter idag. Slutsatser som först efteråt kommer visa om åtgärderna var rätt. fram till dess är turen förmodligen bäst följeslagare med den kunskap som finns.

    Politiken har fram till nu varit byggd på missnöje och käcka förslag samt maktdemonstrerande. Populismen har gett opinionsframgångar och bakslag. Ideologier har knappt nämnts.

    Nu prövas detta. Patienter ställs mot andra patienter i prioriteringar om vem som ska räddas. Den etik som diskuterades flitigt i början på nittiotalet och Jerzy Einhorn skrev om i sin bok ” Det är människor det handlar om”.

    Penningvärde ställs mot människovärde!

    När jag engagerade mig i Kristdemokraterna var det just detta som attraherade mig. En stark röst krävs för att frågan idag ska få sin rätta plats.

    Mitt värv idag är det kommunala uppdraget som gruppledare och kommunalråd. Det är väldigt nära människors vardag. Jag imponeras av alla frivilliga som anmäler sig för att rädda människor som drabbats. Jag imponeras av alla som sköter de icke nedstängda verksamheterna. Det finns ett stort hopp i de krafter som finns hos alla som bjuder på sig själva och tom utsätter sig för risker för att hjälpa andra.

    Politiken bidrar på sitt sätt med beslut om att mötas på distans i alla de möten som måste rulla på. Ännu måste beslutande möten hållas med viss fysisk närvaro men i stora lokaler med avstånd emellan och med så få i rummet som möjlig för att inte sprida viruset om någon bär på det. I Upplands-Bro har vi en frivillig överenskommelse om det. Och så ser det ut i många kommuner, förmodligen de flesta.

    Ännu en vacker dag väntar med ständiga nyheter om Covid 19 utvecklingen. En märklig kombination och verklig!