Hur mår vi?

Hur vi behandlar våra äldre berättar hur vårt samhälle mår! Det är möjligen en devis som kan användas i tider av normala förhållanden utan att avsändaren misstänkliggörs för onda politiska avsikter. I det tillstånd vi idag befinner oss är ämnet mer eller mindre tabu.

Många av oss har en eller flera äldre att relatera till om hur det fungerar vanligtvis och hur det ser ut i idag. Verkligheten går inte att förneka eller tänka bort. Samtidigt är verkligheten för nästan alla en mardröm. Dödsviruset kan drabba vem som helst även om en del av befolkningen löper större risk än andra. Men unga såväl som gamla kan drabbas och för den som drabbas spelar statistiken ingen som helst roll.

Före pandemin fanns mycket att önska när det gäller äldreomsorg. Såväl de med hemtjänst som de på särskilt vårdboende kunde beskriva brister. Personal som inte kunde göra sig förstådda, hög personalomsättning, brister i rutiner och fem minuters insatser. Medboende livskamrat som kastas ut när den som vårdats på särskilt boende avlidit. Och kanske mest av allt, svårigheten att alls få ett boende positivt biståndsbedömt trots uppenbart behov.

Pengabrist!

Det parti jag tillhör har särskilt engagerat sig i äldrefrågorna. Till många delar gjordes viktiga satsningar då äldreminister Maria Larsson genomförde flera viktiga reformer för att stärka den äldres önskan. Lagen om valfrihet, LOV och värdighetsgaranti är väl de mest omtalade.

Idag är verkligheten inte densamma.

Det finns äldre i karantän som upplever sig satta i förvar. Det finns äldre på särskilt boende som saknar vardagsrutinerna med sociala kontakter och aktiviteter. De är ensamma i sin situation och delar boendet med smittade. Anhörigas kontakt kan i bästa fall ske på video. För många avslutas livet så!

Jag funderar på hur eftervärlden kommer att reflektera och summera detta. Kommer eftervärlden att orka eller ens vilja reflektera. Värdighetsfrågan har aldrig utmanat oss mer än den gör idag.

Mina funderingar saknar bra svar just nu. Personalbrist och ojämlika villkor avslöjas på ett brutalt sätt som del av orsakerna.

Vems ansvar är det?

Den enkla reflektionen kan ge svaret i nånannanismens anda.